Vid-sidan-av-bilder

Självklart är det så när jag är på en fotbollsmatch att huvudsyftet är att fota action. Med koncentration på uppgiften och om spelarna bjuder på något spektakulärt kan det bli en eller ett par toppenbilder under en match. Oftast blir det dock "bara vanlig" fotbollsunderhållning...

Damallsvenskt möte mellan Sara Thunebro och Kristine Minde

I söndags åkte jag till Linköping Arena där (den TV-sända) matchen mellan Linköpings FC och Eskilstuna United DFF spelades. För mig är det jättekul att jag kan få ackrediteringar till denna typ av matcher trots att jag är så långt från ett pressleg man kan komma... Nu konkurrerar jag inte med någon traditionell media och mitt huvudsyfte är trots allt att lyfta och hylla vår damfotboll.

Linköping Arena

På läktarna satt 1062 åskådare och många av dem var flickspelare som lagvis kommit till matchen för att titta. Det var Flickfotbollens Dag och då passar väl ett besök på en match i Damallsvenskan perfekt?! Jag fick i alla fall några bilder som jag själv tycker är extra roliga. När man fotat match efter match söker man gärna efter saker som sticker ut från det vanliga.

Tifo

När jag kom hem och tittade på bilderna hade jag lite roligt åt ett par stycken. Dels har vi en av grabbarna som följde gästande lag in på planen till den väntande lineup som föregick matchen. Trött?

Lineup med Eskilstuna United DFF. "Trötter" i mitten av grabbarna i främre raden

Jag är lättroad men tyckte ett par av spelarna i Linköpings FC visade upp helt olika sidor i samband med en hörna. Den ene ger uttryck för lätt avsmak medan den andre aktivt dirigerar omgivningen.

Linköpings FC:s Magdalena Ericsson och Mariann Gajhede Knudsen

För mig var detta troligtvis den sista matchen på ett bra tag. Mestadels för att de lokala damlagens serier är färdigspelade och allsvenskan har bara två omgångar kvar (vilka jag inte ska se.) Men jag har också bestämt, efter mycket vånda, att lägga ner hela mitt bloggande om damfotboll. Bloggen Nyköpings Damfotboll hos lokalsporten.se har nu nått vägs ände. Jag tänker inte lägga ut texten om detta ännu en gång utan hänvisar till mitt "avskedstal" HÄR.

Hjulsbro IK. De tjoade på mig för att jag skulle ta en bild så att "de blev berömda" :-)

Jag kommer att skriva och fota om lokal sport i Nyköping även i fortsättningen. Det är jag övertygad om. Jag vill bara inte att det ska äta upp mig, varken tidsmässigt eller engagemangsmässigt. Balans. Mina vänner på lokalsporten.se håller en dörr öppen för mig.

Höstens peak

Var det i fredags hösten stod på sin högsta punkt? En hel del talar för det. När jag idag klev ut genom dörren märkte jag att värmen fortfarande hänger kvar men det gör inte löven.

Färgerna är fortfarande fenomenala men nu går det fort utför. När väl löven börjar trilla i större skala går det undan. Det står fortfarande träd helt klädda i grönt, men de lär inte bjuda på så mycket färgprakt när de väl släpper taget om sina löv. De lossnar direkt eller tar vägen via brunt.

Idag plockade jag fram min 50D (den som var med på resan till Kroatien) och monterade på mitt 135 mm-objektiv. Jg tror inte jag testat denna kombination tidigare. Och nog är det så att ett bra objektiv gör största skillnaden i bilderna? Även om sensorn är lite sisådär i den gamla crop-kameran får bilderna ett lyft av den fina gluggen.

Jag hann bara ut i en halvtimme på förmiddagen. Kameraryggsäcken är fortfarande packad sedan lördagens fotbollsmatch på Folkungavallen och nu bär det av till Linköping där Linköpings FC tar emot Eskilstuna United DFF i Damallsvenskan. Ska bli kul att återse den nästan sprillans nya arenan.

Jag och hästar är på väg att bli riktigt bundis. Eller? Nej, jag fick visserligen en nyfiken häst precis intill mig när jag gick förbi Skillra men trots mina försök att resonera lite med hästen fick jag bara en tom blick tillbaka. Jag hade ju inget ätbart att bjuda på...

Ha en fortsatt förträfflig söndag!

Bärbo i höstnyanser

Direkt efter jobbet på fredagseftermiddagen tog jag vägen via Tista till Bärbo. Det är inte särskilt långt eftersom området ligger "bakom" flygområdet Skavsta. Fredagens bjöd på solsken från lunchtid och jag kunde inte ens hålla mig ifrån att fota några rutor med macro-objektivet under lunchen.

Borta vid den gamla skjutvallen blommade det

Den huvudsakliga anledningen till att jag åkte förbi Bärbo var att jag ville se hur bokdungen såg ut nu när hösten är etablerad. Med tanke på alla bilder jag sett på bokskog i eldrött så hoppades jag på att få se något liknande. Nej, det var för tidigt. De stora träden var fortfarande helt gröna men de små midjehöga nykomlingarna bar i alla fall brunaktiga löv. Mer om detta längre ner bland bilderna.

Den slingrande vägen har jag fotograferat tidigare. Nu med höstinslag i alla fall.

Jag gick in ett varv på kyrkogården. På kameran hade jag satt mitt 70-200 mm-objektiv. Canons serie med dessa består idag av 4 olika varianter och alla får anses som bra, till och med mycket bra. Allra bäst är deras 70-200/2.8 IS II och det vore ju en dröm... Min glugg saknar bildstabilisering och jag köpte den för att kunna fota sport när ljuset tryter. Och så är den modellen inte svindyr om man som jag köper den begagnad.

På vägen ner mot gravkapellet på den närliggande mindre kyrkogården stod ett träd som passerat till de sälla jaktmarkerna för länge sedan. Trädsvamparna har fått grepp om stammen och fåglarna har skapat sig husrum upp längst det döda trädet. Med entrétak! Det är nog ingen slump.

Jag blev uttittad av 5 personer som stod och jobbade vid en mekanisk verkstad där ute i obygden. Känslan var att jag var den första utsocknes som synts där på några år. All verksamhet avstannade och på 50 meters håll vände de sig mot mig och bara glodde... Det var inte direkt så att jag gick på privat mark och som jag kunde tolka det bar jag någorlunda representativ klädsel. Nåja.

Så var det detta med bokdungen. Den är inte jättestor men det är lite magiskt att gå in under trädkronorna. Marken är steril så när som på tidigare års fallna boklöv (eller heter det "blad" när det handlar om böcker?) Stammarnas silveryta är strikt vacker och ljuset faller in så vackert.

Höstfärg i de mindre bokarna

Jag vände tillbaka till bilen och tog ett sista foto rakt upp i skyn där en lönn gjorde sitt bästa för att charma mig och omgivningen. Mot den blå himlen blir det en färggrann avslutning på detta höstinlägg.

Nu stundar en helg fylld av aktiviteter. Väl mött på andra sidan! :-)

En mulen och varm höstrunda

Under senare delen av torsdagseftermiddagen tog jag en promenad runt Skillra, skroten och strutsfarmen här ute i Stigtomta-obygden. En rejäl runda. Tyvärr var himlen askgrå och höstfärgerna dämpades i brist på solstrålarna. Varmt var det däremot, efter 20 minuter åkte träningsoverall-jackan av och jag tog mig fram iförd t-shirt. Inte illa i oktober!

Majsfälten står orörda än så länge

En djupdykning i majsfältet med fisheye-objektivet

Fisheye-objektivet tittar på Skillra-omgivningarna

Det är inte mycket att göra åt solens val att hålla sig gömd bakom moln. Givetvis kunde jag låtit bli att fotografera. Det är ett hållbart argument som jag inte kan bemöta. Men lockelsen att fånga höstfärger vann över förnuftet som sade att det blir bättre om solen skiner.

Cyklist på väg mot Prästgården och Skillra

Jag hade plockat med mig några olika objektiv i en ryggsäck. Trodde det skulle bli roligare att skifta utsnitt då och då. Det är möjligt att det var ett onödigt släpande, oftast nöjer jag mig med ett objektiv när jag promenerar på hemmaplan.

Kanadensiskt gullris framför aspar i höstgul fotat med 50 mm-objektivet

Samma som ovan men med 135 mm-objetivet

När det kommer till trädens olika höstfärger så är tyvärr björkarna ganska tråkiga. Vi vet däremot alla att lönnarna oftast bjussar på röd-orange. Vill det sig väl slår även asparna över till rött men oftast håller de en klargul färg. Jag gillar asparna på hösten!

Bakom grankvisten står en röd asp

I ett kommande blogginlägg ska jag visa lite mer solbelysta höstfärger. Jag tog en sväng mot Bärbo där det även finns en bok-dunge som jag var nyfiken på ur ett höstfärgsperspektiv. Jag var lite för tidig men fick i alla fall en hel del färgprakt framför linsen.

Uthus vid sidan av Prästgården

På den avslutande bilden finns tre "fel". Bilen, vägskylten och elskåpet mot uthusets gavel. Annars är det väl en ganska tidlös bild?

Nu stundar ännu en helg med fotboll. Sedan är den slut för säsongen. Undrar vad jag ska göra då...?

Höst som motiv och bakgrund

Solskenet på lunchen häromdagen lockade ut mig på en kort runda med kamera och macro-objektiv. Som vanligt tog jag sikte på gården Stora Berga ute på Skavstaområdet där jag häckar i veckorna. Dagens blogginlägg har bilder som återspeglar årstiden. Det blir inte så tokigt eftersom hösten bjuder på så mycket fint!

Höst i trädlunden bakom vakten på Skavsta

Dagens första bilder visar hösttemat mer direkt, pang på. Höstfärgerna lockar att lyfta kameran eller mobiltelefonkameran och klicka när man ser ett gul-rött träd. För "det är ju så vackert".

Höst mot blå himmel

Det vissnar och skrumpnar i naturen samtidigt som färgprakten ropar. De mer återhållsamma motiven man hittar nu är förmodligen på saker som är på dekis. Inte lika färgglatt men representativt för årstiden och lägger man manken till kan man väva in symbolik i allt som tynar bort så sakteliga. Den ansträngningen har inte jag mäktat med, ännu.

De stora hästkastanjerna vid Stora Berga blir allt kalare

Med macrot kan jag fånga färgprakt på nära håll och i avgränsad omfattning. Men det är fortfarande "rakt på" och väldigt direkt när jag trycker till på det som "är så vackert".

Höstblad vid Stora Berga

Nu börjar det som jag tycker är mer spännande och mycket roligare ur ett fotografiskt perspektiv. Att försöka väva in höstens färger i bilderna utan att det är "rakt på". Första steget kan vara att ha hösttema i förgrunden men förstärka det med en bakgrund där man anar vad som händer.

Höst i både huvudmotiv och bakgrund

Med närbildsobjektivet är det viktigt att inte bara titta på huvudmotivet man ska avbilda. Hur blir bakgrunden i den oskärpa som erbjuds? Jag erkänner att jag blir mer och mer medveten om detta, jag har lärt mig en del genom idogt övande men har långt kvar att gå tills det blir riktigt bra. Nu med höstens färger får man stor hjälp på traven. Jag kan erkänna att jag denna gång såg en snygg färgpalett och därefter letade motiv som kunde vara med på bild.

Några små löv men bakgrunden var viktigast för mig denna gång

Ännu ett löv men bakgrunden var grejen även på denna bild

Toppen av en vissen lupin men bakgrunden är "allt"

Jag hoppas mina tankar går fram. Det måste inte vara så att man klickar på "det där färggranna trädet" utan använder det som en komponent i bilden man skapar. Om det sedan är en kompis man ställer framför kameran eller hittar något annat motiv i förgrunden. Är det landskapsfotografering med stora vyer är det knappast ett enstaka träd utan snarare en dramatisk vy man klär i höstfärger. Så går mina tankar idag kring detta ämne.

Jag avslutar med två daggförsedda nät nere i gräset. Trots att bilderna är tagna mitt på dagen och solen varit uppe sedan morgonen låg fukten kvar i gräset och på marken. I alla fall där det varit skugga under förmiddagen. Jag ville inte gå ner på knä för då hade mina byxor blivit blöta men jag hukade mig ner och kom så nära jag kunde och valde rätt vinkel för att solljuset skulle ge lyster i motivet.

I dessa bilder är det som är i oskärpa minst lika bärande som det som är i fokus

Nu hoppas vi solen kommer tillbaka så att vi kan gå ut och njuta av allt härligt som hösten sätter framför våra ögon!

Hög-ISO

Idag tänker jag visa några bilder som inte håller särskilt hög teknisk kvalité. Men jag ska också försöka förklara varför. Kanske kan det vara intressant att se bilderna ur ett tekniskt hänseende men en liten, liten förhoppning har jag att trots kvalitétsbristerna så ska det finnas något som ändå är tilltalande i bilderna. Det handlar om bilder tagna med högt ISO, alltså det som behöver skruvas upp på kameran när ljuset är sparsamt.

När inte objektivets största bländaröppning räcker till eller exponeringstiderna blir för långa för att undvika skakningsoskärpa måste ISO-talet höjas. Det gör man inte utan att det kostar i andra änden. Det som kommer som ett brev på posten när ISO-värdet stiger är brus. Monokromt eller uräckligt färgblaffigt. Och det dynamiska omfånget rasar ner i eländet (vilket oftast syns på hudtoner som blir smetigt gula.) Ju nyare kamera (sensor egentligen) desto bättre är mörkeregenskaperna. Generellt kan man säga att de traditionella kompaktkamerorna och mobiltelefonkamerorna är ganska kassa i dåligt ljus. Systemkamerorna hanterar detta bättre. Ju större sensor desto större yta som kan fånga ljus och därmed även svagt ljus, alltså är "fullformat" bättre när ljuset tryter.

Jag har tre kamerahus. Samtliga börjar vara pensionärer nu, tyvärr. Jag vill inte tycka så och försöker vara rädd om utrustningen men den har blivit frånsprungen rent tekniskt i flera avseenden. I andra lägen är jag en för dålig fotograf för att utnyttja funktionerna. ISO-egenskaperna är en av de större bristerna hos alla tre kamerahusen, i alla fall när jag ska fota sport där det går undan och behöver snabba exponeringstider. Min APS-C, alltså Canon 50D, lanserades i slutet av augusti 2008. Dess brus är direkt obehagligt vid ISO 1600 och redan efter 400 börjar det bli påtagligt. Min APS-H, alltså Canon 1D Mark III, lanserades i februari 2007 och den gamla proffsmodellen levererar ännu! Oj vad bra den är trots många år på nacken. Bruset vid 1600 är kontrollerbart och till nöds funkar 3200 också. Sedan finns ett "pressat" extraläge på 6400 och då måste handpåläggning ske av bilderna för att de ska vara användbara. Slutligen har jag min Canon 5D Mark II som kom till världen i mitten av september 2008. Denna "fullformatare" är förhållandevis bra på höga ISO men duger inte att fota sport med eftersom fokusfunktionen inte hänger med i svängarna.

Jag vill ogärna fota sport i råformat. Allt annat fotar jag alltid i RAW men arbetsflödet blir alldeles för tungrott med RAW-filer samt hårddisken skulle varit överfull för länge sedan om mina sportbilder inte vore i jpg-format. Så enkelt är det.Jag får säkert mothugg från förståsigpåare om detta men jag har kommit fram till denna kompromiss som funkar bäst för mig personligen. Är bilderna tagna med högt ISO är det RAW-formatet som gäller eftersom de innehåller mycket mer bildinformation och kan räddas till visningsbart skick i högre utsträckning än de redan (sönder)komprimerade jpg-filerna.

I måndags kväll åkte jag in till Rosvalla för att fota två dammatcher som spelades med start runt klockan 20.00. Det är mörkt då men runt planerna finns en mer eller mindre fungerande elbelysning. Denna är dock inte generös och inte ens fullt tänd när det är match... Jag ska visa några exempel på bilder jag tog runt anläggningen och innan matcherna för att illustrera det jag skrivit om här ovan.

De första två bilderna är tagna handhållet (alltså inget stativ eller liknande) med min 5D Mark II och mitt 17-40 mm-zoom.

ISO 3200, bländare 5,6 och 1/40 sekund

ISO 3200, bländare 4,0 och 1/100 sekund

De fyra återstående bilderna är tagna med min 1D Mark III som satt på ett enbensstativ. Objektivet är mitt 135 mm/F2.0 som är det närmaste ett riktigt ljusstarkt teleobjektiv jag äger även om det egentligen är på tok för kort för att fota fotboll med. Nej, det har ingen inbyggd bildstabilisering heller.

ISO 3200, bländare 2,0 och 1/200 sekund

ISO 6400, bländare 3,2 och 1/50 sekund

ISO 6400, bländare 2,0 och 1/13 sekund

ISO 6400, bländare 2,0 och 1/80 sekund

Vad finns det mer att berätta om bilderna? Relevant i sammanhanget är att bilderna är lätt beskurna eller helt obeskurna men förminskade till 2048x1366 pixlar (från 3888x2592 respektive 5616x3744.) Pixelpeepa på hög-ISO-bilder vill man inte göra... Jag har tagit in bilderna i Photoshop, dragit i kurvor, intensitet, kontrast samt dragit ett svep med en hastigt inställd brusreducering.

Som du ser på exponeringstiderna hade det inte funkat utan enbensstativ i de fyra sista bilderna. 135 mm-objektivet är svårt att få skarpa bilder från om man kör handhållet och längre tider än 1/200 sekund.

Jag går och grubblar på hur jag ska attackera min önskan om ett nytt kamerahus. Jag har köpt huvuddelen av min utrustning begagnad och lär fortsätta med det. Jag skulle vilja byta ut samtliga hus men deras skillnader skulle jag inte vilja vara utan, alltså de olika sensorstorlekarna. Det blir omöjligt att byta ut allt så jag får helt enkelt fokusera på var längtan är störst.

Lyxproblem, jag vet!