När inte objektivets största bländaröppning räcker till eller exponeringstiderna blir för långa för att undvika skakningsoskärpa måste ISO-talet höjas. Det gör man inte utan att det kostar i andra änden. Det som kommer som ett brev på posten när ISO-värdet stiger är brus. Monokromt eller uräckligt färgblaffigt. Och det dynamiska omfånget rasar ner i eländet (vilket oftast syns på hudtoner som blir smetigt gula.) Ju nyare kamera (sensor egentligen) desto bättre är mörkeregenskaperna. Generellt kan man säga att de traditionella kompaktkamerorna och mobiltelefonkamerorna är ganska kassa i dåligt ljus. Systemkamerorna hanterar detta bättre. Ju större sensor desto större yta som kan fånga ljus och därmed även svagt ljus, alltså är "fullformat" bättre när ljuset tryter.
Jag har tre kamerahus. Samtliga börjar vara pensionärer nu, tyvärr. Jag vill inte tycka så och försöker vara rädd om utrustningen men den har blivit frånsprungen rent tekniskt i flera avseenden. I andra lägen är jag en för dålig fotograf för att utnyttja funktionerna. ISO-egenskaperna är en av de större bristerna hos alla tre kamerahusen, i alla fall när jag ska fota sport där det går undan och behöver snabba exponeringstider. Min APS-C, alltså Canon 50D, lanserades i slutet av augusti 2008. Dess brus är direkt obehagligt vid ISO 1600 och redan efter 400 börjar det bli påtagligt. Min APS-H, alltså Canon 1D Mark III, lanserades i februari 2007 och den gamla proffsmodellen levererar ännu! Oj vad bra den är trots många år på nacken. Bruset vid 1600 är kontrollerbart och till nöds funkar 3200 också. Sedan finns ett "pressat" extraläge på 6400 och då måste handpåläggning ske av bilderna för att de ska vara användbara. Slutligen har jag min Canon 5D Mark II som kom till världen i mitten av september 2008. Denna "fullformatare" är förhållandevis bra på höga ISO men duger inte att fota sport med eftersom fokusfunktionen inte hänger med i svängarna.
Jag vill ogärna fota sport i råformat. Allt annat fotar jag alltid i RAW men arbetsflödet blir alldeles för tungrott med RAW-filer samt hårddisken skulle varit överfull för länge sedan om mina sportbilder inte vore i jpg-format. Så enkelt är det.Jag får säkert mothugg från förståsigpåare om detta men jag har kommit fram till denna kompromiss som funkar bäst för mig personligen. Är bilderna tagna med högt ISO är det RAW-formatet som gäller eftersom de innehåller mycket mer bildinformation och kan räddas till visningsbart skick i högre utsträckning än de redan (sönder)komprimerade jpg-filerna.
I måndags kväll åkte jag in till Rosvalla för att fota två dammatcher som spelades med start runt klockan 20.00. Det är mörkt då men runt planerna finns en mer eller mindre fungerande elbelysning. Denna är dock inte generös och inte ens fullt tänd när det är match... Jag ska visa några exempel på bilder jag tog runt anläggningen och innan matcherna för att illustrera det jag skrivit om här ovan.
De första två bilderna är tagna handhållet (alltså inget stativ eller liknande) med min 5D Mark II och mitt 17-40 mm-zoom.
ISO 3200, bländare 5,6 och 1/40 sekund |
ISO 3200, bländare 4,0 och 1/100 sekund |
De fyra återstående bilderna är tagna med min 1D Mark III som satt på ett enbensstativ. Objektivet är mitt 135 mm/F2.0 som är det närmaste ett riktigt ljusstarkt teleobjektiv jag äger även om det egentligen är på tok för kort för att fota fotboll med. Nej, det har ingen inbyggd bildstabilisering heller.
ISO 3200, bländare 2,0 och 1/200 sekund |
ISO 6400, bländare 3,2 och 1/50 sekund |
ISO 6400, bländare 2,0 och 1/13 sekund |
ISO 6400, bländare 2,0 och 1/80 sekund |
Vad finns det mer att berätta om bilderna? Relevant i sammanhanget är att bilderna är lätt beskurna eller helt obeskurna men förminskade till 2048x1366 pixlar (från 3888x2592 respektive 5616x3744.) Pixelpeepa på hög-ISO-bilder vill man inte göra... Jag har tagit in bilderna i Photoshop, dragit i kurvor, intensitet, kontrast samt dragit ett svep med en hastigt inställd brusreducering.
Som du ser på exponeringstiderna hade det inte funkat utan enbensstativ i de fyra sista bilderna. 135 mm-objektivet är svårt att få skarpa bilder från om man kör handhållet och längre tider än 1/200 sekund.
Jag går och grubblar på hur jag ska attackera min önskan om ett nytt kamerahus. Jag har köpt huvuddelen av min utrustning begagnad och lär fortsätta med det. Jag skulle vilja byta ut samtliga hus men deras skillnader skulle jag inte vilja vara utan, alltså de olika sensorstorlekarna. Det blir omöjligt att byta ut allt så jag får helt enkelt fokusera på var längtan är störst.
Lyxproblem, jag vet!
Härliga bilder som bevisar att bilder tagna med högt ISO många gånger känns mer ärliga. Dagens kameror tillåter så pass höga ISO-tal att man kan skruva upp rejält innan bruset tar över och förstör. Å andra sidan kan man i de lägena konvertera till svartvitt för att få en känsla av dåtidens bilder.
SvaraRaderaJag har tvingats ta till "knepet" med konvertering till svartvitt några gånger vid hög-ISO-bilder men då har det mest handlat om att det inte gått att få till färgbalansen hur jag än försökt (de gulsmetiga ansiktena jag nämnde i texten.)
RaderaJag borde kanske skrivit tydligare att dagens moderna sensorer klarar sig långt mycket längre upp på ISO-skalan än mina gamla kameror. Jag kan inte ens ställa mina kameror så högt som moderna kameror ligger på och ändå presterar OK.
Det är ändå en fröjd med hyfsat modern teknik om man jämför med dåtidens analoga filmer. Mycket har hänt och mycket kommer att hända. Snart är mörkerfotografering lika lätt som att fota mitt på dagen... :-)
Den översta bilden är riktigt bra!
SvaraRaderaTack! Den blev hyfsat snygg mycket tack vare den ännu inte svarta himlen. Mitt 17-40 mm-objektiv fick chansen att ge en vy över vårt "kära" sportfält i Nyköping med höghusen och den nya sporthallen som skyline.
Radera