Gripendagen genom sökaren

Lördagen den 11:e februari arrangerade ishockeyklubben Gripen HC Nyköping sitt återkommande och årliga event Gripendagen. En familje- och sponsorvänlig aktivitet kopplad till en seriematch på hemmaplan med målet att nå ut till så många som möjligt. Ett av knepen är att bjuda på entrén (men också hitta sponsorer som betalar 1, 3 eller 5 kronor per åskådare som tar sig till arenan).

Den unga och energiska styrelsen i Gripen HC kontaktade mig för flera månader sedan med förhoppningen att jag skulle kunna ställa upp och dokumentera deras arrangemang. Givetvis hörsammar jag sådana saker. (Gripen har ju sedan tidigare blivit "bortskämda" med att jag ställt upp och fotat spelarporträtt, lagbilder, promotionbilder m.m.) Utöver bilderna från alla kringarrangemang, utställare m.m. så hade jag en traditionell sportbevakning att göra i samband med ishockeymatchen som spelades.

För tydlighetens skull, ifall någon googlat sig fram till detta blogginlägg med förhoppningen att hitta bilder och text om Gripens match mot Rimbo IF, så tipsar jag om mitt blogginlägg på Lokalsporten där även en länk till det stora bildgalleriet finns. Du hittar detta HÄR>>>

Gripens maskot Grippe bjöd barnen på godis i entrén

I bloggtexten hos Lokalsporten lägger jag ut texten kring själva arrangemanget och matchen. Detta blogginlägg ska istället handla om den fotografiska delen av uppdraget. Kanske intressant om du, precis som jag, är fotonörd. Här har jag också valt att leka med gråskalor, istället för hela färgpaletten, i bilderna jag tog under Gripendagen.

En trappa´upp, på VIP-hyllan, bjöds det på mat och försnack med Gripens tränarpar

Ifjol gjorde jag en liknande bevakning och i år visste jag därför på ett ungefär vad jag hade framför mig. I entrén, den lilla foajén utanför Rosvallas stora ishall, är det skralt med ljus från takbelysningen. Faktum är att i stort sett all inomhusfotografering utan blixtljus kräver hög-ISO, i detta fall allt från mingelbilderna på VIP-hyllan till ishockeymatchen ute på isen. Brus i bilderna blir liksom något att lära sig leva med. Allt bildmaterial denna gång samlades in med kameror inställda på ISO mellan 3200 och 6400.

Gripens supportershop

Nu är mina vidvinkligaste objektiv inte särskilt ljusstarka. Mitt 17-40 mm-objektiv användes flitigt och det har f/4.0 som största bländare. Fisheye-objektivet (det manuella från Samyang) har bländare f/3.5 som största öppning. Nu funkar inte fisheye-objektivet superbra på full glugg så där försöker jag blända ned åtminstone ett steg. Min räddningsplanka för någorlunda vidvinkliga bilder är mitt 24-70 mm-objektiv som har största bländare f/2.8.

Tre bilar från SMK Nyköping fanns med bland utställarna

De trevliga motormänniskorna från JP Racing och SMK Nyköping noterade min närvaro och var inte sena med att be mig om bilder på bilarna och deras utställningsaktiviteter. Jag hann fota några rutor innan allmänheten släpptes in vilket gav renare bilder men på bekostnad att bilderna saknar lite liv och rörelse.

En djupdykning ner i motorrummet på Volvon med fisheye-objektivet

Jag använde mestadels min Canon 7D Mark II till bilderna på arrangemanget. Kameran har en sensor i storlek APS-C vilket innebär att mitt fisheye-objektiv tecknar ut hela vägen. Den är också den av mina kameror som har modernast sensor och bäst lågljusegenskaper. Hade min fullformatskamera varit nyare (Canon 5D Mark II) så är det sensorformatet alltid att föredra för ljusinsamling när det är klent beställt med styrkan. En stor sensor fångar in mer ljus, så enkel är ekvationen.

Ansiktsmålning

Spelarna Emil Karlsson, Robin Jacobsson, Adam Thim och Mathias Löf skrev autografer

Jag hade fria tyglar att fota det jag ville och som stöd för vad som skulle hända och vid vilka tidpunkter fick jag ett körschema. Vid 15-snåret var det dags att gå upp på VIP-hyllan eftersom tränarna skulle prata om den match vi hade framför oss klockan 16.00. Jag gjorde ett objektivbyte till telezoomen 70-200 mm f/2.8 för att kunna fota tränarna utan att stå i vägen för alla åhörare.

Sportchefen Kim Ericson gjorde sig redo för att intervjua tränarna

Gamle landslagsspelaren (tillika Djurgårdaren) Jens Öhling är assisterande tränare bredvid Owe Holmberg

Jag tog mig in i den ack så ödsliga och tomma ishallen. Imponerades över det arbete Gripen-anhängarna lagt ner på att rigga stolarna med klappror (eller vad det heter när man viker hård papp och slår på den solfjädersformade knippan med ena handen). Bilderna på denna trycksak kände jag väldigt väl igen... Kul att se sina alster komma till nytta och glädje. Fotografierna i den tomma hallen skulle ha varit fränare att ta med de 2818 åskådarna på plats. Hade jag inte prioriterat matchfotograferingen till 100% så skulle jag nog ha tagit en bild från ena övre hörnet av läktarna även då publiken satt på sina stolar.

Med fisheye-objektivet fick jag med hela Rosvallas stora ishall

När de trimmade in intro-rökmaskinen m.m. så passade jag på att gå ut på isen

I vissa sammanhang upplever jag tillgången till ett fisheye-objektiv som riktigt positiv. Det blir förvrängt som tusan men samtidigt ganska spektakulärt. Vore jag gjord av pengar skulle jag köpa Canons 8-15 mm fisheye-zoom eftersom jag då skulle få full automatik och autofokus. Någon gång i framtiden, kanske. Det är ju inte precis varje dag jag kan nyttja denna udda brännvidd vilket styr vill-ha-faktorn en del.

Plötsligt var det dags för intro, rökmaskin och öppna lågor men inte mycket ljus att fota i

Jag hann nästan vitbalansera mina kamerahus innan matchstart. Ja. förresten så kan min Canon 1D Mark IV lagra 5 olika värden och jag hade sedan tidigare Rosvallas stora ishall lagrad i kameran. I samband med intro, nationalsång och lineup så var nästan all belysning i hallen nedsläckt och inte förrän precis vid matchstart tändes all takbelysning. Det blev lite körigt att ställa min 7D när matchen blåsts igång.

Gripen gjorde tre mål inom loppet av drygt 5 minuter i matchinledningen

Det är sällan jag lyckas fånga mål när jag sportfotar (är det inte intressantare med bild på den som gör målet?)

När ishockeymatchen drog igång visste jag bättre vad jag hade att fokusera på. De inledande två timmarna på Gripendagen var mest ett strövande runt i lokalerna och ett letande efter motiv som kunde vara kul eller nyttiga att få för arrangören.

Spelarporträtt är alltid smutta att ta under match, här Johan Norberg som gjorde comeback

Alla Gripens matcher har hittills spelats i Rosvallas lilla ishall. Undantagen är då Gripendagen arrangeras. Ifjol var det drygt 2300 åskådare och detta år 2818 stycken. Så många ryms inte i lilla hallen. Gripen håller gärna till i lilla hallen eftersom de 600-800 som brukar se deras seriematcher nästan fyller hallen och då blir det trevligare stämning än att känna ödslighet i den stora hallen. Smart.

Robin Jacobsson kämpar mot två Rimbo-spelare och en besvärlig backhand

För mig som fotar ishockey sporadiskt är det en fröjd att vara i stora ishallen. Den lilla hallen innebär att jag står och trängs med flera andra personer i en liten yta mellan lagens avbytarbås. Att dessutom befinna sig i höjd med mittlinjen innebär att alla anfall illustreras av spelarnas ryggtavlor. I stora hallen finns fotobås närmare kortsidorna och det är verkligen najs att fota från dessa positioner. Denna gång behövde jag bara dela utrymme med en annan fotograf och vi hade inga problem att hålla sams. Malén Eneberg på Södermanlands Nyheter är en trevlig prick.

I andra periodpausen visade Nyköpings Hockey Ungdoms konståkningssektion upp sig

Detaljbild från konståkningen

Jag fick ihop ungefär 1000 exponeringar under de 5 timmar jag fotade under Gripendagen. Drygt 700 finns kvar på hårddisken (ovanligt många icke-refuserade bilder faktiskt). Av dessa drygt 700 hamnade 190 i ett bildgalleri från matchen. Ett 20-tal använde jag i mitt blogginlägg på Lokalsporten. SMK Nyköping fick 25 bilder och sedan skickade jag knappt 90 bilder till Gripen HC på det som inte rörde själva ishockeymatchen. (Bilder på bl.a. gäster, VIP-hyllan, sponsorer m.m. kanske inte är jätteintressanta för den breda allmänheten men bra att ha för klubben.)

Jag försökte i alla fall få med känslan av mycket publik i några av jubelbilderna

Det fajtades lite också, här ser du Robin Grönqvist som har något otalt med den vitklädda Rimbo-spelaren

Faktum är att jag blir ganska tom i bollen efter 5 timmars fotografering. Det kräver mycket koncentration. Inte bara fokus i kameran utan även hos mig själv. Allra mest krävande är sportfotodelen eftersom det går fort och kräver att man försöker följa och förutse händelserna framför kameran. Nu fotar jag långt ifrån alla typer av genrer men porträtt eller liknande då man ska interagera med andra människor kräver säkert en hel del hjärnverksamhet också.

Efter en stund i omklädningsrummet kom Gripenspelarna ut igen och tackade klacken

Gripendagen var verkligen lyckad för alla inblandade utom möjligtvis det gästande laget som förlorade med 4-7. Samtidigt ska väl sägas att spelare i Alltvåan (fortsättningsserien av division 2) inte är vana vid att spela inför knappt 3000 åskådare. Normalt brukar det vara mellan 100 och 300 åskådare i de andra lagens hemmamatcher. Jag gissar att det är inspirerande även för bortalaget att mötas av så mycket publik även om de hejar på motståndarna.

Over and out

Avundsjuk på hela Mellansverige

Ska man vara avundsjuk så är det lika bra att slå på stort. Om man nu kan avundas något så oberäkneligt och slumpartat som vädret. Med undantag av en dag i förra veckan har det varit en evighetslång period av gråmulen himmel här i sydöstra hörnet av Södermanland. I helgen, framförallt i söndags, såg väderkartan nästan retsamt elak ut mot oss i södra delen av länet. En molnkant ritades in från mina trakter och hela Mellansverige fick soligt väder. Tack så väldigt mycket.

I söndags eftermiddag kunde vi Stigtomtabor se molnkanten irriterande nära men ändå så långt borta

Trots den ganska normala molnsäsongen har det inte fallit någon nederbörd på länge. Det är torrt, mycket torrt. Snön har i det närmaste smält bort helt även om några vita fläckar kan ses i skuggpartier där skog hindrar den fortsatt lågt stående solen att nå fram.

En bil har precis passerat Skillras lada på väg upp mot Prästgården och dammet yr

Med Skillra i bakgrunden kan vi se lite snö som överlevt i den ständiga skugga som är längst grusvägen

För min del blev det bara en kort promenad under söndagen. Lördagen var uppbokad för ett fotouppdrag som jag återkommer till i ett inlägg inom någon dag. Jo, det hade idrottsanknytning men även en hel del annat. Eftersom många av helgens timmar gick åt för fotografering och bildredigering så blev det inte någon längre utomhusvistelse. Med tanke på det gråmulna vädret så missade jag kanske inte så mycket.

Längre uppströms har "bäverbäcken" frusit i det mikroskopiska vattenfallet

Det finns inga nya bäverspår bland asparna så jag undrar om den bor kvar i skitdiket/bäverbäcken

Jag tog med mig mitt 100-400 mm teleobjektiv på promenaden i hopp om någon fågel eller ännu hellre en bäver. Nej, någon gnagare ville inte visa sig och förutom en flock domherrar inne i ett buskage blev det inte så spännande med fåglarna heller. Två bilder lyckades jag skrapa ihop och de kommer här nedanför.

I toppen av den minst sagt murkna flaggstången (!) satt hackspetten och trummade

Hemma i plommonträdet höll några blåmesar igång med att käka solrosfrön ur fågelbordet

Till min glädje sken solen från en klar himmel under hela måndagen. Det är härligt att se ljuset även om det tyvärr måste ske genom kontorsfönstret på vardagarna. Nu går det fort, dagarna blir längre och förhoppningsvis kommer vi så småningom förbi den grådaskiga delen av året.

Rundvandring i Stigtomta

I det fortsatt gråmulna vintervädret tog jag en runda hemma på gatorna i Stigtomta under lördagen. De flesta promenader brukar jag annars företa utanför byns villagator. Dagens blogginlägg innehåller bilder vars enda syfte är att dokumentera. Här finns inga försök till konstnärliga tolkningar eller andra utsvävningar. Stigtomta en gråmulen lördag i början av februari år 2017, rätt och slätt.

Stigtomta djurklinik med den gamla cementvarufabriken i bakgrunden

Stigtomtas djurklinik startades av Christina Bonnier och den är numera öppen ett par dagar i veckan. I bakgrunden ses den gamla cementvarufabrikens torn och fastigheten ägs numera av Bil & Traktorservice i Stigtomta.

Cementvarufabriken i Stigtomta

Grindarna in till Bil & Traktorservice

Baksidan av Bil & Traktorservice där bl.a. kontorsingången syns på sidan av fastigheten

Bil & Traktorservice har funnits i Stigtomta sedan 1972. Snart är deras historia till ända i byn då de är i färd med att bygga nytt inne i Nyköping (på Idbäcken bredvid Konservkompaniets gamla lokaler). En av få större arbetsgivare i Stigtomta försvinner vilket känns lite trist, men utveckling och förändring ligger väl i varje företags gener skulle jag tro.

Jag lämnade vårt industriområde och fortsatte mot skolan. Det är inte länge sedan jag var där och fotograferade den temporära paviljongen som ska fungera som skolbyggnad under den tid som Stigtomta Skola både ska rivas och återuppbyggas. Ett stort och spännande byggprojekt!

Skyltningen vid skolan har varit spännande denna vinter

Stigtomta IF:s gamla grusplan är numera delvis asfalterad och ska bli skolgård

Nya och fina bord står redo att placeras ut på skolgården när allt är helt färdigt

Vid den bortre kortsidan av grusplanen utnyttjas den gamla högen med grus som grund för en lekplats

Här växte mest nässlor när jag senast letade efter bortsparkade fotbollar

Säkerhet framför allt (eller om det är för att hindra vildsvinen att komma in på skolgården)

Stigtomta IP är närmaste granne till den temporära skolan. Bygdens sista snö ligger i skugghörnet.

Jag blev faktiskt lite glad när jag såg hur bra det verkar bli vid den tillfälliga skolan. Paviljonen (jag har lovat att inte kalla den barack...) tornar upp sig med sin längd och sina dubbla våningsplan. Det kommer så småningom att vara möblerat i alla klassrummen, så vitt jag kunde se genom bottenvåningens fönster var det ännu inte riktigt klart.

Jag snirklade mig vidare längst byns gator och gångvägar. I korsningen av Bärbovägen och Nykyrkavägen (som Katrineholmsvägen, 52:an, heter genom Stigtomta) finns bl.a. vår bensinstation. Den kan du skymta i bakgrunden på nästa bild som jag tagit i hörnet på en tomt med ett intressant hus.

Uthus och boningshus vid Nykyrkavägen 24

Om jag förstår det hela rätt heter huset Lovisadal 

Jag korsade Bärbovägen och hamnade där en gång växthusen tillhörande Jönssons Trädgårdshandel stod. Nu återstår endast fundament och några omsorgsfullt skötta odlingsytor. Visst hann jag handla åtskilliga gånger av trädgårdsmästarna innan de stängde ner sin verksamhet i november 2001.

Resterna av Jönssons eller mer korrekt Sandviks Handelsträdgård

En annan byggnad som nu tycks stå helt tom och oanvänd är Skogsbackens Förskola. När vår förstfödde var gammal nog att börja på förskolan, runt slutet av 1994, var uppenbarligen den stora 03-årskullen i bl.a. Stigtomta en stor överraskning för de styrande i kommunen. Med panik tvingades vi planera för att skjutsa in vår minsting till Nyköping och någon av förskolorna där. Man trollade i sista sekund fram en ledig lokal och Skogsbacken blev valet. Jag minns med glädje all fantastisk personal på förskolan och en fullständigt bindgalen busschaufför som stormade in vid ett Luciafirande och bad de som parkerat på bussens vändplats att fara ända åt h-vete. (Men först skulle bilarna flyttas...)

Det som en gång varit Skogsbackens Förskola i Stigtomta

Till slut ledde promenaden mig hemåt och till en av de mest spännande fastigheterna vi har kvar i Stigtomta. I korsningen av Fabriksvägen och Frubäcksvägen ligger Rogsmo. Där har funnits en handelsverksamhet som startade under de första åren av 1870-talet. Diverseaffären gick som på räls när nuvarande TGOJ-banan byggdes och rallarna behövde proviantera. Så småningom styrdes verksamheten om till bl.a. diversehandel och framförallt spannmålshandel. Läs gärna i dokumentet jag länkar till HÄR från sidan 5 och framåt.

Rogsmo i Stigtomta

Jag är sedan ett par år passiv (extremt passiv) medlem i Stigtomtaortens Hembygdsförening. Jag måste verkligen lyfta på hatten för det arbete som medlemmarna lagt ner på att dokumentera byggnadernas historia och som de sedan lagt ut på nätet på sin hemsida. Titta gärna i länkarna som de presenterar på denna sida>>>

När jag läser dokumenten om en svunnen tid inser jag hur mycket som hänt och vilken betydelse Stigtomta haft för många, många människor. Fragment av historian har jag hört förut men det finns mycket mer att lära. För mig personligen innebär det att jag utan problem kan hitta fler fastigheter och platser runt byn som förtjänar en bild eller två. Dokumentationen i nutid är lätt att med hjälp av den digitala tekniken men frågan är om dessa bilder kommer att bevaras med samma omsorg som de gamla svartvita fotografierna.

Tack för intresset!

Bäversafari i Stigtomta

Mycket ska man vara med om. Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig att jag skulle gå på bäversafari hemma i Stigtomta. Men det är sedan idag ett faktum och jag har bildbevis.

På vägen söderut mot Jönåker vid 70-skylten på höger sida finns bäverbevisen

I trädridån som kantar "skitdiket" har bävern tydligt markerat var den håller till

Bäverhyddan sedd från landsvägen mot Jönåker

En omisskännlig bäverhydda i kanten av Stigtomta

Grannar har påtalat för mig att de sett spåren av bäver i den bruna och trögflytande bäcken. Det krävdes ingen större ansträngning att upptäcka varken de fällda träden eller hyddan när jag och en av döttrarna gav oss ut på spaning under söndagen.

Asp är smaskens för en bäver

En bäver är onekligen energisk och flitig när den förser sig med föda

Vid besök i bl.a. Dalarna har jag alltid fascinerats av bäverspåren längst de vattendrag där jag fiskat. Vid ett tillfälle har jag stått utvadad i en älv och sett en bäver sakta komma emot mig innan den blev rädd och dök. Under senare tid vet vi att det finns bäver i bl.a. Nyköpingsån och åtskilliga är väl de Nyköpingsbor som stött på någon orädd bäver på parkeringar eller längst åpromenaden. Nu har även vi Stigtomtabor den möjligheten.

Frågan är väl bara om jag kan smyga mig fram och verkligen få chansen att se bävern vid sin hydda. Den har onekligen valt ett ganska öppet tillhåll där det passerar bilar ideligen. Nu lär dessutom fler ägna sig åt bäversafari så trängseln vid hyddan i skitdiket lär vara påtaglig. :-)

Trädgårdsfåglarnas Rolls Royce

Det sägs att årets fågelräkning resulterat i en rekordstor ökning av sidensvansar. Den milda vintern är säkert en orsak, Under åren har jag då och då sett en flock av dessa ytterst vackra fåglar inne i Stigtomta bland villaträdgårdarna. I stort sett alltid med fel objektiv på kameran. Även i dag upplevde jag denna frustrerande iakttagelse. Redan ett hundratal meter från mitt hem hörde jag det pipiga lätet som kännetecknar sidensvansarna. När jag rundade grannens granhäck satt de och åt av fallfrukten. De fåglar som var mätta satt högt upp i angränsande träd.

På uppfarten sitter en sidansvans medan ett flertal gömmer sig i gräset under äppelträdet

Med 24-70 mm normalzoom-objektivet var det ingen idé att försöka sig på något fågelfotograferande. Jag tog min runda i Stigtomta innan jag passerade grannens tomt ännu en gång. Flocken med sidensvansar satt kvar så jag bestämde mig för att gå in och hämta mitt 300 mm-objektiv för att smyga mig på flocken ytterligare en gång.

Sidensvansar i Stigtomta

Nog är de vackra att titta på (men inte lika fina att höra)

Ett par bilder hann det bli innan jag gjorde en oförsiktig rörelse och hela flcoken gav sig iväg. Tyvärr. Jag vände hemåt och knäppte några fåglar i det egna plommonträdet. Talgoxar är en av de allra vanligaste besökarna vid fågelbordet men även steglitsarna, de färgranna, gör regelbundna matsök hemma bland solrosfröna.

Talgoxen avvaktar och är säkert lite sur för att jag står lite för nära

Suddmes

Steglitsen står inte långt från sidensvansen vad gäller färgprakt

Jag återkommer med ett blogginlägg från min rundvandring i byn. Skolbygget fick mitt största intresse men även några andra byggnader som på ett eller annat sätt sätter sin prägel på Stigtomta.

Månadens bild: Februari 2017

Dags för del två i årets väggalmanacka med bildtema från Gotland. Liksom i januari kommer bilden från Stora Karlsö utanför Gotlands sydvästra kust. Besöket på Stora Karlsö ägde rum den 4/6 2016 och det finns åtskilliga bilder på min hårddisk som kommer från det strandhugget. Verkligen inget konstigt med det, vare sig man beaktar mitt fotointresse eller öns förträfflighet.

Tordmule på Stora Karlsö som putsar fjäderdräkten

Tordmulen, eller alkan som heter Alca torda på latin, är en bastant sak. Om jag inte minns fel lät vår guide på Stora Karlsö oss veta att man förr i tiden trodde att fågelns avföring kom ut ur ögonen (!) och på grund av detta fick den sitt namn. Tord (eller törd som jag vill minnas rätt) var ordet för skit och de vita ränderna från ögonen var enligt våra förfäder beviset för teorin. Nåja. Du kan läsa mer om tordmulen via denna länk>>>

Bilden är tagen med min Canon 1D Mark IV och telezoom-objektivet Canon EF 100-400 mm. Jag hade monterat telekonvertern (x1,4) när vi närmade oss klippavsatserna där sillgrisslorna och tordmularna höll till. ISO 400, brännvidd 560 mm, bländare f/8.0 och slutartid 1/500 s.