Sportfoto under veckan som gått

Jag ska hålla mig kort. Och för dig som inte gillar sport eller bilder från idrottens värld går det bra att blunda en liten stund. ;-)

I onsdags kväll var det ishockey igen. Jag har nu använt den där hjälmen jag köpte för 400 kronor för andra gången. Det gäller att få valuta för pengarna! Nyköpings Hockey vann över gästande Nacka med 10-1. Mycket mer ska jag inte skriva om matchen, men bildgalleriet med mina bilder hittar du via den här länken.

I fredags kväll var det dags för "handbollsfredag" igen i Sporthallen. I konkurrens med fotbollslandskampen kom "bara" 408 åskådare (mot ca 600 när det är fullsatt.) Tyvärr tredje förlusten i serien för IFK Nyköping på tre försök denna säsong. Nu blev nykomlingarna IK Bolton dem övermäktiga, siffrorna skrevs till 26-34. Matchbilderna hittar du via den här länken.

På minneskortet finns nu några macrobilder från lördagens promenad i solskenet. Jag fyller på med fler (förhoppningsvis) idag och ber att få återkomma med mer naturnära bilder.

Ha en fin söndag!

Snabbt och oplanerat stopp

På min väg hem från Stjärnholm valde jag att åka en omväg över mina gamla hemtrakter i Bränn-Ekeby. Mycket att titta på för den nyfikne återvändaren och en smal väg så trafiksäkerheten är kanske inte den bästa alla gånger jag tar den vägen... Hur som haver så åkte jag Tuna-vägen för att ansluta på vägen som går mellan Enstaberga och Lundaskog. Väl i höjd med Fada Kvarn var jag bara tvungen att stanna till inför åsynen av denna träddunge:

Färgexplosion i aspdungen.

När jag hade stannat insåg jag att jag faktiskt kunde ta ett varv runt kvarnen. Det har varit målet för en och annan skolutflykt för mina barn och Sörmlandsleden går även förbi denna plats.

Nu fann jag inte särskilt mycket att fota men jag hann halka på de nedfallna löven big time. Slog kameran i ett betonfundament i fallet men vad jag vet klarade den av smällen... Det är halt när löven ligger i lager på varandra!

Nu är det dags att ta tag i helgens alla sysslor. Den dagliga promenaden får bli kort eftersom trädgården ska få lite TLC. Solen skiner från klarblå himmel men så mycket fotograferande hinns inte med tyvärr. Hann i alla fall fota en handbollsmatch under sena fredagskvällen. När eftermiddagen närmar sig sitt slut ska de bli 50-årsparty i Tystberga och söndagen som följer ägnas åt ytterligare födelsedagskalas (av lugnare karaktär.) Kanske hinner jag med en innebandymatch också. Vi får se.

Ha en skön hösthelg!

Stjärnholms omgivningar

Jag avrundar min bildrapport från onsdagsbesöket vid Stjärnholm med några mer natur-inriktade bilder. Naturligtvis dominerar höstfärgerna kraftigt och styr motivvalen just nu. Jag tycker inte det är fel, den färggranna perioden är så kort så det gäller att passa på. Färgmättnaden blir massiv när jag och "alla andra" med fotointresse just nu promotar höst-orange som det nya svarta.

När jag stötte ihop med den tjattrande ekorren hade jag naturligtvis vidvinkelobjektivet på kameran. Nu valde jag att byta till teleobjektivet men då hade ekorren hunnit hoppa iväg uppåt och bortåt i trädkronorna. Bilden blev därefter... Lite för långt håll och lite för mörkt där uppe i trädet för att ge en hyfsad bild.

Ekorren grälade på mig väldigt bestämt.

I ett dike fullt med fröbärande växter satt ett gäng små, små fåglar och mumsade. De flesta hann skrämmas av mitt närmande och de två som var kvar blev inte heller så bra på bild. Mulet väder och ett dike i skuggan av en träddunge gjorde sitt till men eftersom jag inte kände igen modellen på fåglarna fick en bild plats här i bloggen i alla fall. Till slut kanske jag får reda på vad det är för art.

Inte mycket till mat på denna lilla pippi.

Stigen tog mig ner till strandkanten av Stjärnholmsviken. Det är alltid tacksamt att få lite vatten eller vattennära miljöer på bilderna som omväxling.

Det var vad jag hade att bjuda från mitt besök i Stjärnholm. På hemresan från grannkommunen tog jag en omväg som skulle visa sig ge ytterligare några bilder vilka jag har för avsikt att visa under morgondagen.

På återhörande!

Stjärnholms konststig

Som jag skrev i gårdagens blogginlägg genomförde jag en kortare fotoutflykt till Stjärnholm där jag sedan tidigare vet att höstfärgerna i de olika lövträden är synnerligen tilltalande. En sak jag inte var förberedd på var alla de konstverk i form av skulpturer som fanns i omgivningarna runt stiftsgården. Det första jag såg när jag gick ut ur bilen vid parkeringen var en jättesten.

Om jag inte minns fel hette konstverket "Fjäder". Logiskt! Läckert!

Jag är ingen konstexpert. Inte ens en konstälskare. Men jag måste erkänna att jag blev mer och mer fascinerad av skulpturerna längst konststigen som gick genom park- och skogsmiljön. Visst var skulpturerna i parken helt okej, men...

Konst i parken.

...jag tyckte bättre om konstverken som fanns längre och längre in i växtligheten. Där fick de ett samspel med naturens inslag som jag tyckte var cool.

Alla skulpturer hade namnskyltar som satt på små, låga och illröda stolpar. Jag gjorde vad jag kunde för att leta vinklar där dessa rödljus inte skulle störa i bilderna. Kanske var det fel, kanske var det en del av att dokumentera omgivningarna.

All heder åt de olika konstnärer som gjort konststigen till något jag gärna återbesöker. Nu kan jag inte ge dig namnet på en enda konstnär utan får väl istället rekommendera dig ett besök vid Stjärnholm!

Allra mest iögonfallande var ett konstverk som kanske snarare ska kallas "installation". Jo, jag passerade först och tänkte att här vill jag inte störa utan går en omväg.

När jag återvände en halvtimme senare och den knäfallande tycktes kvar på exakt samma ställe i exakt samma ställning tog jag mig långsamt närmare och skrattade för mig själv när jag insåg vad jag hade framför mig.

Jag kommer med ett tredje inlägg från Stjärnholm och det kommer att innehålla bilder som fångar naturen och hösten där invid Stjärnholmsviken. Förbered dig på en gul-brun-orange färgexplosion! :-)

Stjärnholms Stiftsgård

Inspirerad av hösten, men knappast av den molniga himlen, tog jag mig över kommungränsen i sydost idag. Oxelösunds kommun har en hel del att erbjuda och när familjen under söndagseftermiddagen passerade Stjärnholms Stiftsgård på motorvägen (i samband med besöket vid Brannäs våtmark) slog det mig att jag hade några höstbilder från det kyrkliga nästet som jag vann en fototävling med när jag var 18 eller möjligtvis 19 år. Jo, det fanns färgfilm även så långt tillbaka i tiden. (Dinosaurier var inte alls bara gråa om någon nu trodde det...) Ett nytt besök 30 år senare skulle nog inte upplevas som tjatigt!

Jag hävdar att hösten peakade i måndags. Och jag undrar om jag inte delvis får rätt i det eftersom löven nu rasar av träden i allt tydligare takt. Varje vindpust utgör ett omedelbart hot mot de gula löven.

Dagens rundvandring vid Stjärnholm gav en massa bilder. Inte så många 10-poängare kanske, men tillräckligt många för att dela upp på flera tillfällen här i bloggen. Idag börjar jag med själva Stiftsgården och ikringliggande byggnader.

Stjärnholms Stiftsgård/herrgård.

Stjärnholms kyrka där uppe på kullen. Det blir liksom närmare chefen då...

Växthus med vädringsglugg.

Man var välkommen in i växthuset som bl.a. var fullt av vinrankor.

Jag har inte bemödat mig med att läsa på om stiftsgården. Wikipedia är en utmärkt kunskapskälla och du kommer till en text om platsen via den här länken. Jag var nöjd med att konstatera att det fanns massor att se i omgivningarna och att det var ett förträffligt utflyktsmål en onsdagseftermiddag i oktober när hösten sätter färg på naturen.

På återhörande!

Höstpoesi

När jag under måndagseftermiddagen åkte Nävekvarnsvägen ner mot Nävsjön för några timmars fiske slog det mig att hösten troligtvis står på sin absoluta topp just exakt nu. I alla fall om vi talar om färgprakt. Asparna är djupgula, lönnarna eldröda och även björkarna bjuder på lite återhållsamt gulgrönt. Den pågående blåsten kan på någon dag tömma mycket av det vackra från träden och innan vi fattat det är vi över hösttröskeln och får vänja oss vid anblicken av kala träd, murknande löv och kala gärden. Fyra nyanser av brunt, typ.

Fisketurens behållning var synintrycken på väg till sjön. Trots löften om växlande molnighet bjöds endast oväxlad molnighet. Och kallt blev det i blåsten. Ingen fisk. Systemkameran lämnades hemma.

Dagens lunchpromenad fick bli en längre runda då jag inte kunde låta bli att ta del av höstens poesi som fullkomligen skrek ut bokstav för bokstav. Satte på ett fast 50 mm-objektiv och klev ut till den flyktande klorofyllen. Jag har svårt att få med de stora vyerna med skogsridåer i gulorange på bilderna. Det blir pluttigt vad jag än använder för objektiv. Omkring Stigtomta har vi jordbruksbygd och de öppna ytorna är många. Här är dagens försök att återge hösten. Vissa bilder erbjuder lite variation, andra är bara upprepningar av tidigare vinklar och idéer.

Jordkällare och stuga vid Klockarbol, Stigtomta.

Hästgården Stentorp. Fotad flera gånger tidigare till denna blogg.

Jaha, vipporna. Igen. Nu med gula aspar i en rad i bakgrunden.

Strutsarna har inget emot hösten, tror jag.

En titt uppåt under några stora aspar.

Här närmar jag mig det gamla flygfältet och lockas att avbilda höstfärgade aspar.

Ståendes inne i en mindre lönn fann jag denna dominanta kulör.

Prästgården, Stigtomta. Dramatiska höstfärger trots den lite mulna himlen.

Hage vid Skillra där kossorna brukar gå då och då. Nu bäddas hagen in i höstlöv.

Jag tackar för uppmärksamheten och uppmanar dig att ta en sväng i omgivningarna innan färgprakten är borta för den här gången!

Återbesök vid Brannäs våtmark

Söndagseftermiddagen öppnade upp för en promenad då jag också med mild övertalning kunde få med mig lite sällskap. Kul! De två äldsta döttrarna var upptagna på olika håll (jobb respektive läxor) men hustrun och de två yngsta döttrarna var inte snabba nog att säga nej så de stuvades in i bilen för en kortare resa ner till grannkommunen i öster. Jag besökte Brannäs våtmark i Oxelösund för första gången den 8/8. Dallrande varmt och jag var helt genomsvettig av promenaden med fotoryggsäcken på ryggen. Denna gång behagligare temperatur men långt ifrån kallt. Ett bra utflyktsmål för en fin höstdag helt enkelt.

Början av promenaden vid Brannäs våtmark, Oxelösund.

Jag har nog inte så mycket mer att berätta om Brannäs våtmark än jag gjorde i mitt förra inlägg. Sedan början av augusti har de bytt ut någon dammlucka och schaktat lite här och där. Mest markarbete verkar ha gjorts där det renade vattnet rinner ut i Östersjön.

Vy från utsiktstornet längst bort på promenadstråket vid Brannäs våtmark.

För rättvisans skull bjuder jag här ett par bilder på mitt promenadsällskap, de från början motsträviga döttrarna och den betydligt mycket mer lättövertalade hustrun.

Porträtt taget med macro-objektivet.

Hustru under tuggande av godisbit... :-)

Höstfärger fanns det. Mest i björnbärssnåren som kantar stigen men till viss del i träden också. Nu växer det en hel del ekar i området och de blir sällan spektakulära i sina höstfärger. Jag jagade lite motljusbilder och höstfärger på tillbakavägen och här nedan radar jag upp några av dem och sätter i och med det punkt för detta inlägg.