Höstpoesi

När jag under måndagseftermiddagen åkte Nävekvarnsvägen ner mot Nävsjön för några timmars fiske slog det mig att hösten troligtvis står på sin absoluta topp just exakt nu. I alla fall om vi talar om färgprakt. Asparna är djupgula, lönnarna eldröda och även björkarna bjuder på lite återhållsamt gulgrönt. Den pågående blåsten kan på någon dag tömma mycket av det vackra från träden och innan vi fattat det är vi över hösttröskeln och får vänja oss vid anblicken av kala träd, murknande löv och kala gärden. Fyra nyanser av brunt, typ.

Fisketurens behållning var synintrycken på väg till sjön. Trots löften om växlande molnighet bjöds endast oväxlad molnighet. Och kallt blev det i blåsten. Ingen fisk. Systemkameran lämnades hemma.

Dagens lunchpromenad fick bli en längre runda då jag inte kunde låta bli att ta del av höstens poesi som fullkomligen skrek ut bokstav för bokstav. Satte på ett fast 50 mm-objektiv och klev ut till den flyktande klorofyllen. Jag har svårt att få med de stora vyerna med skogsridåer i gulorange på bilderna. Det blir pluttigt vad jag än använder för objektiv. Omkring Stigtomta har vi jordbruksbygd och de öppna ytorna är många. Här är dagens försök att återge hösten. Vissa bilder erbjuder lite variation, andra är bara upprepningar av tidigare vinklar och idéer.

Jordkällare och stuga vid Klockarbol, Stigtomta.

Hästgården Stentorp. Fotad flera gånger tidigare till denna blogg.

Jaha, vipporna. Igen. Nu med gula aspar i en rad i bakgrunden.

Strutsarna har inget emot hösten, tror jag.

En titt uppåt under några stora aspar.

Här närmar jag mig det gamla flygfältet och lockas att avbilda höstfärgade aspar.

Ståendes inne i en mindre lönn fann jag denna dominanta kulör.

Prästgården, Stigtomta. Dramatiska höstfärger trots den lite mulna himlen.

Hage vid Skillra där kossorna brukar gå då och då. Nu bäddas hagen in i höstlöv.

Jag tackar för uppmärksamheten och uppmanar dig att ta en sväng i omgivningarna innan färgprakten är borta för den här gången!