Stjärnholms konststig

Som jag skrev i gårdagens blogginlägg genomförde jag en kortare fotoutflykt till Stjärnholm där jag sedan tidigare vet att höstfärgerna i de olika lövträden är synnerligen tilltalande. En sak jag inte var förberedd på var alla de konstverk i form av skulpturer som fanns i omgivningarna runt stiftsgården. Det första jag såg när jag gick ut ur bilen vid parkeringen var en jättesten.

Om jag inte minns fel hette konstverket "Fjäder". Logiskt! Läckert!

Jag är ingen konstexpert. Inte ens en konstälskare. Men jag måste erkänna att jag blev mer och mer fascinerad av skulpturerna längst konststigen som gick genom park- och skogsmiljön. Visst var skulpturerna i parken helt okej, men...

Konst i parken.

...jag tyckte bättre om konstverken som fanns längre och längre in i växtligheten. Där fick de ett samspel med naturens inslag som jag tyckte var cool.

Alla skulpturer hade namnskyltar som satt på små, låga och illröda stolpar. Jag gjorde vad jag kunde för att leta vinklar där dessa rödljus inte skulle störa i bilderna. Kanske var det fel, kanske var det en del av att dokumentera omgivningarna.

All heder åt de olika konstnärer som gjort konststigen till något jag gärna återbesöker. Nu kan jag inte ge dig namnet på en enda konstnär utan får väl istället rekommendera dig ett besök vid Stjärnholm!

Allra mest iögonfallande var ett konstverk som kanske snarare ska kallas "installation". Jo, jag passerade först och tänkte att här vill jag inte störa utan går en omväg.

När jag återvände en halvtimme senare och den knäfallande tycktes kvar på exakt samma ställe i exakt samma ställning tog jag mig långsamt närmare och skrattade för mig själv när jag insåg vad jag hade framför mig.

Jag kommer med ett tredje inlägg från Stjärnholm och det kommer att innehålla bilder som fångar naturen och hösten där invid Stjärnholmsviken. Förbered dig på en gul-brun-orange färgexplosion! :-)