Sommarseptember vid Harhålet

Kvällarna blir kortare och kortare. I nästa vecka är det höstdagjämning. Lägg därtill att jag varit upptagen. Synnerligen upptagen. Jag vet egentligen inte var tiden tagit vägen men förhoppningsvis har jag lagt den på vettiga saker... Som igår t.ex. då jag tvingades handla lite nya kläder eftersom alla mina jeans är trasiga. Usch, räcker det inte med att köpa kläder vart tredje år? Jag vill för egen del likna klädköp vid en rejäl tandstensskrapning, ett nödvändigt ont för att man ska bli fin.

Harhålet. Jag har aldrig sett ett så lågt vatten i Yngaren förut.

Tyckte idag att jag ungefär som i tisdags kväll skulle ta en tur till något vattennära och lämpligt ställe. Där solens nedgång skulle lysa ända till "the bitter end". Harhålet fick det bli, och det är en inte allt för lång biltur från Stigtomta längst Yngarens strandlinje. Jag var inte ensam om att hitta dit denna fredagskväll. 5 husbilar och en husvagn fanns på plats på den gamla vändplanen och senare under kvällen hade de arrangerat sina campingbord till ett enda långbord.

Husbilar vid Harhålet

När jag riggat kameran och gått ut för att ta den första bilden till detta inlägg så kom en äldre herre fram och förkunnade att jag började fota alldeles för tidigt. Solnedgången skulle inte vara förrän om en timme. Sedan halade han fram en gammal knapptelefon och visade en solnedgångsbild han tagit för någon vecka sedan. Jag stod nog där och såg dum ut samtidigt som jag tittade ner på min fullformatskamera och vidvinkelzoom. Men det var väl snällt att han berättade hur det skulle gå till.

Tillsammans

Jag förklarade att jag skulle försöka ta lite närbilder innan ljuset blev för svagt och sedan lommade både gubben och jag iväg åt var sitt håll. Jag bytte till macro-objektivet och han stoppade förmodligen sin mobiltelefonkamera i byxfickan eftersom det inte var dags ännu.

Solblänk i vattnet mellan vasstråna i strandkanten

Det var ännu en av dessa underbara kvällar. Nästan helt vindstilla och 16-17 grader varmt. Sommarkänslan lever kvar men kanske var detta den sista riktiga sensommarkvällen i mina trakter. Mulet i helgen (med regnrisk) och sedan betydligt krispigare temperaturer även på dagarna. Jag njöt i fulla drag väl medveten om det udda men fina vädret.

En fjäder på en misstänkt konstig sjöyta

Det extremt låga vattenståndet innebar att den långa sandstranden istället var en stenstrand. Och tyvärr, tyvärr avslöjades en av Yngarens svagheter efter en varm sommar. Alger. Jordbruken runt hela sjön är med stor säkerhet största boven i detta fall men det finns säkert ytterligare fler faktorer som spelar in.

Inte alls kul att se alla dessa alger. Dock ett fint fotomotiv i detta fall.

Jag bet ihop över människans tillkortakommanden när det handlar om att leva i symbios med den planet vi är satta att bo på. Tungsinnet skulle inte få förmörka min fortsatta vistelse vid Harhålet denna kväll.

"Gränsgunga 1" stod det målat på gungan som var upphängd i alen ute på udden

Jag fortsatte fota (mot bättre vetande enligt herren jag träffat tidigare under kvällen). Den nedgående solens mjuka ljus hjälpte verkligen till att sätta piff på bilderna. Det gyllene ljuset är en gåva att försöka utnyttja när tillfälle ges.

Mycket starka höstfärger i medljus

Jag vände blicken ut mot sjön och såg att det längre ut fortfarande fanns krusningar på ytan av en svag vind. Himlen började bryta i gula och ljust brandgula och rosa toner. Nu var det bara 20-25 minuter kvar innan solen skulle gå ner.

En svagt färgad kvällshimmel som jag tycker så mycket om

Som du märker är det många bilder i dagens inlägg. Kanske borde jag vara ännu hårdare i min selektering. Av de 40 sparade bilderna på hårddisken kommer 20 stycken ut i offentlighetens ljus. Risken är att jag visar för många och tappar ditt intresse. Men jag tycker själv om de bilder jag visar och därför får det bli så här.

Längst ut på udden vände jag på klacken och gick tillbaka mot bilen och husbilarna. Jag räknade ut att jag då skulle kunna ta den där förbaskade solnedgångsbilden så att gubben blev nöjd med att han lärt mig ett och annat om hur ett foto skulle tas.

På väg tillbaka men vi är inte vid solnedgången ännu

Fortfarande inte framme men det är nära nu

Nu börjar det likna något!

Här är det nästan optimalt

Och med 400 mm tele bräckte jag nog gubbens mobiltelefonkamera!

Solnedgångar i all ära, men lite statiska och tråkiga blir de när man väl fotat dem några gånger. Det är inte själva solnedgången utan omgivningarna som är grejen när ljuset förändras. Och det speciella ljus som himlen får en stund innan solnedgången. Tycker jag.

Jag avslutar med en modellbild. I torsdags morse tog vi några miljöbilder på en produkt där stjärnmodellen var en arbetskamrats jättefina bullmastiff-tik (knappt ett år gammal.) Efter en och en halv timmes plåtande, och tjatande, blev hon trött och lite okoncentrerad. Världens sötaste jättehund i mina ögon. Och en stor stjärna under fotograferingen!

Det är jobbigt att vara fotomodell, även för en bullmastiff

Nu tar vi helg!

Kvällsbesök vid Kisäng

Arbetsdagen tog slut. Behovet av frisk luft och en kort stunds integration med moder natur kunde inte skuffas undan. Jag packade en fotoryggsäck med kamera och några objektiv och åkte upp till Kisäng där Långhalsen har sin närmaste koppling till oss i Stigtomta. Dagens sommarvärme fanns till viss del kvar trots att klockan blev 18 innan jag var på plats. Det mjuka och gyllene ljuset av en nedgående sol gjorde gott för bilderna.

Jag ska inte lägga ut texten så mycket utan presenterar bilderna istället. Den första omgången är fotograferade med mitt 100-400 mm-objektiv.

Strandväxter i motljus

Under alens lövverk sträcker sig vassen uppåt

Badplatsens badbrygga är övergiven för säsongen

Talgoxen hittar mat på björkens tunna kvistar

Gässen på andra sidan sjön hördes lång väg

Längst hela strandlinjen låg kräftburarna på rad

Jag bytte objektiv och satte på vidvinkelzoomet, 17-40 mm. Några större vyer kan vara trevliga att ha också. Inte för att jag är jättebekväm med landskapsfoto men övning ger förhoppningsvis färdighet.

Klippa i snett medljus

Klippa i rakt motljus. Solen har inte långt kvar till nedgång.

Bortom vassen ligger Kisängs badplats

Gässen verkar rugga av sig på den släta hällen

Ännu en gång gjorde jag ett objektivbyte och kvällen avslutades med mitt flitigt använda macro-objektiv. 100 mm glädje men också fotografisk trygghet för mig. Utanför mitt sportfotograferande, oftast med 100-400 mm-objektivet, är detta det överlägset mest använda objektivet jag har.

Ett av alla gåsdun satt i en liten kvist på bergssidan

Stensötan njuter av de sista solstrålarna

Lite längre in mot skogen lyste ljungen vackert av kvällssolen

Höstfärgat men också halvätet ser lövets utsikter dystra ut

Flugsvampens lameller har en vågformig krusning i frisyren

Korsspindeln (?) fångades i de allra sista solstrålarna för dagen

När jag plockade ihop kameran och objektiven och stuvade in både utrustningen och mig själv i bilen slog det mig hur oerhört många bilder det finns kvar att ta där ute i naturen. Samtidigt slog det mig hur oerhört många bilder som inte bör tas och förmodligen hur många onödiga bilder som jag redan hunnit ta. Dagens uppgift var avklarad, i första hand inte fotografiskt, utan den att njuta en stund i naturen.

Tack för nu.

Höstlunch / lunchhöst

På dagarna i solen är det ju alldeles förträffligt trivsamt fortfarande. Sommaren dröjer sig kvar. Svängen förbi Stora Berga på lunchen idag innebar svettpärlor i pannan innan jag var tillbaka inomhus. Jag ser inte det som ett stort problem men omgivningen kanske gör det?

Någon sorts bzzz utanför kontorsentrén

Under min korta promenad slog det mig hur mycket lättare det var att hitta något värt att fota med macro-objektivet när jag gick mot solen. Alltså när jag såg allt i motljus. Omvänt gällde i medljus eftersom jag inte tyckte något såg fotograferingsvärt ut.

Inte förrän jag tittade på bilden vid bildredigeringen såg jag den lilla spindeln...

...som svävade på en tråd under lönnlövet.

Inte kan man gå runt i världen i enbart motljus, eller? För övrigt är höstfärgerna allt påtagligare och vissa lövträd har redan börjat släppa löv till marken. Vid Stora Berga såg jag att kastanjeträdens blad helt gett upp och var endast brunskrumpna rester av sin forna prakt.

Kastanj

En växt som definitivt inte gett upp är brännässlan. De står stora och stolta vid vägkanterna och överallt där man inte vill trampa eller röra sig. Den här årstiden ser det ut som om deras gröna blad får vara ifrån från alla larver som annars täcker deras stjälkar och blad.

Prima brännäslla

Jag räknar med att även denna vecka ska bjuda på dimmiga mornar. Måndagen var sådan i alla fall. Det är med viss spänning och extra uppmärksamhet jag åker till jobbet genom dimman.

Håll ögonen öppna så går det nog bra!

Valpromenad

Dagens viktigaste uppgift är avklarad. Det känns lite högtidligt att gå till vallokalen och avlägga sina röster. Jo, riksdagsvalet i all ära men vi får inte glömma vikten av landstings- och kommunalval heller.

Stigtomta Församlingshem i bakgrunden, vallokal för oss som bor i Stigtomta Centrum

Det är så fiffigt att vi som bor i själva samhället Stigtomta hör till "Stigtomta Centrum" och röstar i Församlingshemmet. Ortens andra vallokal vid skolans matsal är platsen att rösta vid om man bor utanför Stigtomta. Ja, inte för långt utanför som t.ex. Stockholm för de har säkert en egen lokal.

Hemmets tomatplanta har gjort sitt. Det hjälper inget val till med...

Sedan flera val tillbaka har min bättre hälft jobbat som valförrättare vilket gör att jag får knalla iväg själv till vallokalen. Det prima väder som bjuds idag gjorde promenaden trivsam och behaglig. Det är ingen lång vandring men skulle det regna tar jag bilen. Rätt och slätt.

Utblommade rallarrosor kantade min valväg

Idag för 4 år sedan, på valdagen, satte jag mina två yngsta döttrar i bilen och åkte till Askersund. Där mötte en kille upp från Karlsborg och han sålde mig sin lätt begagnade Canon 5D Mark II. Tänk vad tiden går! 25000 exponeringar senare tycker jag den fortfarande är bra. Det har kommit nyare kameror med bättre sensorer, snabbare fokusering och fler finesser. Canon är förbisprungen tekniskt av Nikon i de senaste generationernas kameror (i alla fall vad gäller sensorerna, Nikons byggkvalité verkar vara allt annat än träffsäker). Men motiven är viktigare än tekniken. Nedanstående bild slängde jag först eftersom kameran aldrig hittade skärpan men ångade mig och räddade den ur papperskorgen. Så kan det också gå.

Grusvägen genom hasselsnåren på min vandring till vallokalen

Sista chansen för partierna att få mig att ändra mig (vilket skulle kräva att ändra hela min grund av värderingar) fanns bredvid min promenadväg men på anslagstavlan fanns bara nya och gamla evenemangstips.

Anslagstavlan upplyste mest om världsliga ting

När jag släntrade hem från vallokalen tittade jag djupt in i ögat av solrosen som växer vid trappen upp mot vårt hus. Två bin lade stor energi på att tömma blomman på vad den hade att bjuda. De är fina de där solrosorna. Tyvärr har vi ingen jätte detta år eftersom de annars lockar till sig fåglar med sina frön.

Ett bi på väg in i blommans djup

Nu ska gräsmattan få sig en tuktning. Sedan rundar jag av helgen med en fotbollsmatchbevakning. Kan det bli bättre? :-)

Det har tystnat

En enstaka sträck med gäss. Någon pilfink på flykt. I övrigt tyst och stilla. Inte ens skator och kajor blandade sig i lugnet under fredagens kvällspromenad.

För en knapp vecka sedan såg jag sädesärlan. Den verkar ha flytt sin kos nu. Svalorna utgör ett ständigt blickfång under sommarmånaderna när man går runt skroten och strutsfarmen, allra flest susar runt kring taken på Skillra, och sedan en tid tillbaka är de borta. Nu är tveklöst hösten här och det fjäderbeklädda sällskapet är flyktade för den här gången.

Den senaste veckan har bjudit varma och torra dagar (i stort sett.) Sommarvärmen gör sig påmind men det är tidigt på mornarna man kan njuta i fulla drag av höstens intåg. Dimman har varit mer regel än undantag och de dryga tio minuterna i bilen till jobbet har bjudit läckert ljus då morgonsolen kämpar för att nå ner genom slöjorna.

Varenda spindelnät, och de är många, avslöjas obönhörligen av daggdropparna som sitter på rader längst de tunna trådarna. Varje dag önskar jag att jag kunde kliva ur bilen och ge skådespelet en timme med kameran. Det har inte hänt och kommer inte att hända heller. Jag ska se till att få döttrarna till skolan och då återstår inte många minuter för att komma till jobbet i tid.

Fodermajsen mognar på fältet

Ännu en hektisk helg möter upp. Fotbollsaktiviteter för döttrarna, idrottsbevakning för egen del och en födelsedagsuppvaktning. Det lugnar sig snart. I oktober ebbar mycket ut och både vi och naturen går in i en fas med vila. Flyttfåglarna är sedan länge framme vid övervintringsplatserna och kvar har vi våra tappra trädgårdsfåglar som snart ska få mat ur fågelborden.

Det som för en kort tid sedan var tidig kväll känns nu som skymning och snart natt. Mörkret tar sig större och större friheter och inom kort finns inte något dagsljus kvar att promenera i efter jobbet. Det är som det är.

Jag är ambivalent kring några saker kring min fotografering. Ett visst sug efter en ny kamera har infunnit sig men vad det ska bli (om det blir något) styrs av andra val jag har att göra kring vad som är den roligaste vägen framåt. Fastlåst med alla objektiv kommer det inte att bli något systemskifte, Canon är även i fortsättningen mitt val.

Än så länge har jag aldrig känt behov av något skifte till t.ex. Nikon. Dessutom är jag fortfarande av den åsikten att jag egentligen inte är värdig t.ex. min 5D Mark II. Den är och förblir långt mycket bättre än vad jag kan utnyttja. Dock har den en del små och irriterande brister som har att göra med dess förmåga att sätta fokus och tiden det tar innan den bestämt sig.

Å andra sidan är min 1D Mark III åldrande. Egentligen ruggigt bra men vid fotografering inomhus i Nyköpings olika inomhusarenor lärde jag mig att jag behövde gå upp högre på ISO-skalan än vad den klarar av.

Min minst använda kamera, 50D, är en cropkamera som på ett sätt skulle vara kul att ersätta med en ny. I veckan som kommer förväntas Canon lansera sin nya 7D Mark II och den vore en kul fortsättning för mig i segmentet aps-c ("croppad" sensor.)

Jakten på ny teknik är egentligen löjlig. Hur många av oss nyttjar till fullo de tekniska underverk till kameror som vi äger? Skulle man tänka till vore gluggar vettigare att lägga pengar på. Än så länge har jag avstått från att köpa grejor till min utrustning utan en tanke eller idé. Inga spontanköp här inte. Det är förvisso mycket pengar så fort något ska köpas så några tankelösa köp har i alla fall inte jag ekonomi för.

Bra bilder kommer inte per automatik med ny fin utrustning. Inspirationen vi teknikintresserade får av nya grejor kanske kan ge en välkommen skjuts men många av de bästa bilder jag sett är långt ifrån tagna med nyaste värstingutrustningar. Kunde jag köpa bildseende och kompositionskunskap i butik skulle det vara bättre investerade kronor än ett nytt kamerahus!

Jag grubblar vidare och ger mig huvudstupa in i helgens aktiviteter. En önskan om en utmärkt helg för dig som bloggbesökare är givetvis på sin plats och glöm inte att göra din medborgerliga demokratiska plikt på söndag!