Det har tystnat

En enstaka sträck med gäss. Någon pilfink på flykt. I övrigt tyst och stilla. Inte ens skator och kajor blandade sig i lugnet under fredagens kvällspromenad.

För en knapp vecka sedan såg jag sädesärlan. Den verkar ha flytt sin kos nu. Svalorna utgör ett ständigt blickfång under sommarmånaderna när man går runt skroten och strutsfarmen, allra flest susar runt kring taken på Skillra, och sedan en tid tillbaka är de borta. Nu är tveklöst hösten här och det fjäderbeklädda sällskapet är flyktade för den här gången.

Den senaste veckan har bjudit varma och torra dagar (i stort sett.) Sommarvärmen gör sig påmind men det är tidigt på mornarna man kan njuta i fulla drag av höstens intåg. Dimman har varit mer regel än undantag och de dryga tio minuterna i bilen till jobbet har bjudit läckert ljus då morgonsolen kämpar för att nå ner genom slöjorna.

Varenda spindelnät, och de är många, avslöjas obönhörligen av daggdropparna som sitter på rader längst de tunna trådarna. Varje dag önskar jag att jag kunde kliva ur bilen och ge skådespelet en timme med kameran. Det har inte hänt och kommer inte att hända heller. Jag ska se till att få döttrarna till skolan och då återstår inte många minuter för att komma till jobbet i tid.

Fodermajsen mognar på fältet

Ännu en hektisk helg möter upp. Fotbollsaktiviteter för döttrarna, idrottsbevakning för egen del och en födelsedagsuppvaktning. Det lugnar sig snart. I oktober ebbar mycket ut och både vi och naturen går in i en fas med vila. Flyttfåglarna är sedan länge framme vid övervintringsplatserna och kvar har vi våra tappra trädgårdsfåglar som snart ska få mat ur fågelborden.

Det som för en kort tid sedan var tidig kväll känns nu som skymning och snart natt. Mörkret tar sig större och större friheter och inom kort finns inte något dagsljus kvar att promenera i efter jobbet. Det är som det är.

Jag är ambivalent kring några saker kring min fotografering. Ett visst sug efter en ny kamera har infunnit sig men vad det ska bli (om det blir något) styrs av andra val jag har att göra kring vad som är den roligaste vägen framåt. Fastlåst med alla objektiv kommer det inte att bli något systemskifte, Canon är även i fortsättningen mitt val.

Än så länge har jag aldrig känt behov av något skifte till t.ex. Nikon. Dessutom är jag fortfarande av den åsikten att jag egentligen inte är värdig t.ex. min 5D Mark II. Den är och förblir långt mycket bättre än vad jag kan utnyttja. Dock har den en del små och irriterande brister som har att göra med dess förmåga att sätta fokus och tiden det tar innan den bestämt sig.

Å andra sidan är min 1D Mark III åldrande. Egentligen ruggigt bra men vid fotografering inomhus i Nyköpings olika inomhusarenor lärde jag mig att jag behövde gå upp högre på ISO-skalan än vad den klarar av.

Min minst använda kamera, 50D, är en cropkamera som på ett sätt skulle vara kul att ersätta med en ny. I veckan som kommer förväntas Canon lansera sin nya 7D Mark II och den vore en kul fortsättning för mig i segmentet aps-c ("croppad" sensor.)

Jakten på ny teknik är egentligen löjlig. Hur många av oss nyttjar till fullo de tekniska underverk till kameror som vi äger? Skulle man tänka till vore gluggar vettigare att lägga pengar på. Än så länge har jag avstått från att köpa grejor till min utrustning utan en tanke eller idé. Inga spontanköp här inte. Det är förvisso mycket pengar så fort något ska köpas så några tankelösa köp har i alla fall inte jag ekonomi för.

Bra bilder kommer inte per automatik med ny fin utrustning. Inspirationen vi teknikintresserade får av nya grejor kanske kan ge en välkommen skjuts men många av de bästa bilder jag sett är långt ifrån tagna med nyaste värstingutrustningar. Kunde jag köpa bildseende och kompositionskunskap i butik skulle det vara bättre investerade kronor än ett nytt kamerahus!

Jag grubblar vidare och ger mig huvudstupa in i helgens aktiviteter. En önskan om en utmärkt helg för dig som bloggbesökare är givetvis på sin plats och glöm inte att göra din medborgerliga demokratiska plikt på söndag!