Sommarseptember vid Harhålet

Kvällarna blir kortare och kortare. I nästa vecka är det höstdagjämning. Lägg därtill att jag varit upptagen. Synnerligen upptagen. Jag vet egentligen inte var tiden tagit vägen men förhoppningsvis har jag lagt den på vettiga saker... Som igår t.ex. då jag tvingades handla lite nya kläder eftersom alla mina jeans är trasiga. Usch, räcker det inte med att köpa kläder vart tredje år? Jag vill för egen del likna klädköp vid en rejäl tandstensskrapning, ett nödvändigt ont för att man ska bli fin.

Harhålet. Jag har aldrig sett ett så lågt vatten i Yngaren förut.

Tyckte idag att jag ungefär som i tisdags kväll skulle ta en tur till något vattennära och lämpligt ställe. Där solens nedgång skulle lysa ända till "the bitter end". Harhålet fick det bli, och det är en inte allt för lång biltur från Stigtomta längst Yngarens strandlinje. Jag var inte ensam om att hitta dit denna fredagskväll. 5 husbilar och en husvagn fanns på plats på den gamla vändplanen och senare under kvällen hade de arrangerat sina campingbord till ett enda långbord.

Husbilar vid Harhålet

När jag riggat kameran och gått ut för att ta den första bilden till detta inlägg så kom en äldre herre fram och förkunnade att jag började fota alldeles för tidigt. Solnedgången skulle inte vara förrän om en timme. Sedan halade han fram en gammal knapptelefon och visade en solnedgångsbild han tagit för någon vecka sedan. Jag stod nog där och såg dum ut samtidigt som jag tittade ner på min fullformatskamera och vidvinkelzoom. Men det var väl snällt att han berättade hur det skulle gå till.

Tillsammans

Jag förklarade att jag skulle försöka ta lite närbilder innan ljuset blev för svagt och sedan lommade både gubben och jag iväg åt var sitt håll. Jag bytte till macro-objektivet och han stoppade förmodligen sin mobiltelefonkamera i byxfickan eftersom det inte var dags ännu.

Solblänk i vattnet mellan vasstråna i strandkanten

Det var ännu en av dessa underbara kvällar. Nästan helt vindstilla och 16-17 grader varmt. Sommarkänslan lever kvar men kanske var detta den sista riktiga sensommarkvällen i mina trakter. Mulet i helgen (med regnrisk) och sedan betydligt krispigare temperaturer även på dagarna. Jag njöt i fulla drag väl medveten om det udda men fina vädret.

En fjäder på en misstänkt konstig sjöyta

Det extremt låga vattenståndet innebar att den långa sandstranden istället var en stenstrand. Och tyvärr, tyvärr avslöjades en av Yngarens svagheter efter en varm sommar. Alger. Jordbruken runt hela sjön är med stor säkerhet största boven i detta fall men det finns säkert ytterligare fler faktorer som spelar in.

Inte alls kul att se alla dessa alger. Dock ett fint fotomotiv i detta fall.

Jag bet ihop över människans tillkortakommanden när det handlar om att leva i symbios med den planet vi är satta att bo på. Tungsinnet skulle inte få förmörka min fortsatta vistelse vid Harhålet denna kväll.

"Gränsgunga 1" stod det målat på gungan som var upphängd i alen ute på udden

Jag fortsatte fota (mot bättre vetande enligt herren jag träffat tidigare under kvällen). Den nedgående solens mjuka ljus hjälpte verkligen till att sätta piff på bilderna. Det gyllene ljuset är en gåva att försöka utnyttja när tillfälle ges.

Mycket starka höstfärger i medljus

Jag vände blicken ut mot sjön och såg att det längre ut fortfarande fanns krusningar på ytan av en svag vind. Himlen började bryta i gula och ljust brandgula och rosa toner. Nu var det bara 20-25 minuter kvar innan solen skulle gå ner.

En svagt färgad kvällshimmel som jag tycker så mycket om

Som du märker är det många bilder i dagens inlägg. Kanske borde jag vara ännu hårdare i min selektering. Av de 40 sparade bilderna på hårddisken kommer 20 stycken ut i offentlighetens ljus. Risken är att jag visar för många och tappar ditt intresse. Men jag tycker själv om de bilder jag visar och därför får det bli så här.

Längst ut på udden vände jag på klacken och gick tillbaka mot bilen och husbilarna. Jag räknade ut att jag då skulle kunna ta den där förbaskade solnedgångsbilden så att gubben blev nöjd med att han lärt mig ett och annat om hur ett foto skulle tas.

På väg tillbaka men vi är inte vid solnedgången ännu

Fortfarande inte framme men det är nära nu

Nu börjar det likna något!

Här är det nästan optimalt

Och med 400 mm tele bräckte jag nog gubbens mobiltelefonkamera!

Solnedgångar i all ära, men lite statiska och tråkiga blir de när man väl fotat dem några gånger. Det är inte själva solnedgången utan omgivningarna som är grejen när ljuset förändras. Och det speciella ljus som himlen får en stund innan solnedgången. Tycker jag.

Jag avslutar med en modellbild. I torsdags morse tog vi några miljöbilder på en produkt där stjärnmodellen var en arbetskamrats jättefina bullmastiff-tik (knappt ett år gammal.) Efter en och en halv timmes plåtande, och tjatande, blev hon trött och lite okoncentrerad. Världens sötaste jättehund i mina ögon. Och en stor stjärna under fotograferingen!

Det är jobbigt att vara fotomodell, även för en bullmastiff

Nu tar vi helg!