Kvällsbesök vid Kisäng

Arbetsdagen tog slut. Behovet av frisk luft och en kort stunds integration med moder natur kunde inte skuffas undan. Jag packade en fotoryggsäck med kamera och några objektiv och åkte upp till Kisäng där Långhalsen har sin närmaste koppling till oss i Stigtomta. Dagens sommarvärme fanns till viss del kvar trots att klockan blev 18 innan jag var på plats. Det mjuka och gyllene ljuset av en nedgående sol gjorde gott för bilderna.

Jag ska inte lägga ut texten så mycket utan presenterar bilderna istället. Den första omgången är fotograferade med mitt 100-400 mm-objektiv.

Strandväxter i motljus

Under alens lövverk sträcker sig vassen uppåt

Badplatsens badbrygga är övergiven för säsongen

Talgoxen hittar mat på björkens tunna kvistar

Gässen på andra sidan sjön hördes lång väg

Längst hela strandlinjen låg kräftburarna på rad

Jag bytte objektiv och satte på vidvinkelzoomet, 17-40 mm. Några större vyer kan vara trevliga att ha också. Inte för att jag är jättebekväm med landskapsfoto men övning ger förhoppningsvis färdighet.

Klippa i snett medljus

Klippa i rakt motljus. Solen har inte långt kvar till nedgång.

Bortom vassen ligger Kisängs badplats

Gässen verkar rugga av sig på den släta hällen

Ännu en gång gjorde jag ett objektivbyte och kvällen avslutades med mitt flitigt använda macro-objektiv. 100 mm glädje men också fotografisk trygghet för mig. Utanför mitt sportfotograferande, oftast med 100-400 mm-objektivet, är detta det överlägset mest använda objektivet jag har.

Ett av alla gåsdun satt i en liten kvist på bergssidan

Stensötan njuter av de sista solstrålarna

Lite längre in mot skogen lyste ljungen vackert av kvällssolen

Höstfärgat men också halvätet ser lövets utsikter dystra ut

Flugsvampens lameller har en vågformig krusning i frisyren

Korsspindeln (?) fångades i de allra sista solstrålarna för dagen

När jag plockade ihop kameran och objektiven och stuvade in både utrustningen och mig själv i bilen slog det mig hur oerhört många bilder det finns kvar att ta där ute i naturen. Samtidigt slog det mig hur oerhört många bilder som inte bör tas och förmodligen hur många onödiga bilder som jag redan hunnit ta. Dagens uppgift var avklarad, i första hand inte fotografiskt, utan den att njuta en stund i naturen.

Tack för nu.