Höstregn över Ålspånga

Jag väntar fortfarande på den där tiden till vardagsfotografering som aldrig lyckas infinna sig. Det är både avstressande och trivsamt. Under en ganska lång tid har det blivit mycket fotograferande men inte det där dagliga snapshot-plåtandet på hemmaplan. I takt med att hösten fortskridit har jag också konstaterat att färgerna varit fantastiska men att solen inte fått en chans att visa dig. Molnen har utgjort ett lock över våra huvuden i nästan tre veckor nu. I alla fall för oss som bor i sydöstra hörnet av Södermanland.

Ridhuset vid Ålspånga Säteri

Dagen har inneburit ihållande regn men också ett besök i stallet med döttrarna och en fotbollsmatch på Rosvalla. Det sistnämnda var bland det mest plågsamma i fotoväg som jag utsatt mig för, någonsin. Jag tog med mig en kamera och mitt 50 mm-objektiv till Ålspånga med förhoppning att kunna ta ett varv i de höstfagra omgivningarna. Det dröjer ju inte så länge innan alla träd tappat sina löv och står kala och vinterredo.

Som tur var lättade regnet under vår timme mitt på dan vid Ålspånga Säteri. Duggregnet klarade jag och kameran av. Det blev väldigt många bilder eftersom jag längtat efter att avbilda höstfärgerna. Dessutom utgör hästarna fina motiv.

Bildskörden från lördagen landar i två blogginlägg. Hästarna får ta upp dagens utrymme och sedan breder jag ut höstpalettens alla färger i ett kommande inlägg. Den regntunga himlen blir tyvärr en grå och slät massa i bilderna men samtidigt skänker den ett visst vemod och dämpat lugn till bilderna.

Vi har haft vår beskärda del av värme, sol och torka genom hela sommaren och fram till ingången av oktober. Den senaste tiden har varit minst sagt sval och dagens 3-4 grader i blåst och regn gjorde att telefonens väderapp talade om att "real feel" var -4 grader! Jo tack, det kan jag intyga efter fotbollsfotograferingen som var helt ruskigt obehaglig efter en stund.

Jag ber att få återkomma med gula och fallna löv i ett fylligt inlägg som kanske överkompenserar min sparsamma publiceringstakt här på bloggen den senaste tiden. Tills dess tillönskar jag en förträfflig tid i höstrusket!

Det lär inte hända igen

Emellanåt hamnar man på platser som man med näst intill 100% säkerhet kan säga att man inte lär återse. Så var det för mig under söndagsförmiddagen. Det ena ledde till det andra och jag har tack vare det tagit en kortare fotopromenad på en av de mer märkligt namngivna platser som jag satt mina fötter på.

Dingtuna.

Ingen hade kunnat förmå mig att placera denna 1000-personersort innan den nyligen avklarade helgen. Med nyinförskaffad kunskap vet jag att den placerar sig straxt utanför Västerås. För att förklara varför jag vet det måste jag öppna upp min berättelse ett snäpp ytterligare.

Anita hade en förestående resa till USA som skulle starta med en bussresa till Arlanda. Därför begav vi oss under söndagen till gården med adressen Dingtuna Gillberga där bussen skulle fyllas med huvuddelen av alla resenärer. Kanhända lite knepigt men låt oss acceptera att lösningen sådan.

När jag väl ställt av henne på ladugårdsbacken (alltså den tillfälligt inrättade busshållplatsen) tillsammans med stora Amerikakofferten var min dag inte slut. Klockan var förmiddag och min resa till Västeråstrakten skulle inte få innehålla endast en snabb tur och returresa till Dingtuna-bygden. Jag hade noterat att en spännande fotbollsmatch skulle spelas under söndagseftermiddagen inne i Västerås. Sånt måste givetvis utnyttjas, bevakas och fotograferas.

Dingtuna Kyrka

Väntetiden till matchstart var lång och jag beslutade att göra något jag inte haft tid med under oktober. Jag tog en av "sportkamerorna" och gick en promenad runt Dingtuna Kyrka. Oktober är en månad som bjuder spektakulära färger då klorofyllen drar sig tillbaka inför vintern. Vädret har förvisso varit skralt de senaste veckorna men sånt spelar mindre roll när man fullkomligen längtar efter lite utomhusvistelse i frisk luft.

Klockargården vid kyrkan

Jag gick och jag fotade. Ganska tidigt insåg jag att det inte kunde bli någon längre promenad eftersom lokalkännedomen var usel och orienteringsförmågan begränsad. En kvart efter promenadens avslutande befann jag mig vid Ringvallen i Västerås och fick där vänta i 3 timmar på att kvalmatchen skulle påbörjas. Det är en helt annan historia som får sin skrift på annan plats.

Kastanjeträden lyste gula vid Ringvallen i Västerås

Det som bekymrar mig just nu är att denna bloggtext kommer att vara en av få sökträffar på Google när någon får för sig att söka på Dingtuna i framtiden.

Varierad fotografering för Gripen HC

För några veckor sedan var jag ombedd att fotografera lagbild samt spelarbilder åt ishockeylaget Gripen HC i Nyköping. Jag har gjort det en gång tidigare och tvekade inte att ställa upp när de ett år senare bad om hjälp. Nu när laget som nykomlingar startat årets seriespel i division 2 Östra B kan jag visa bilderna som även finns på deras hemsida.

Lagbild för Gripen HC säsongen 2016/17

Lagbilden är tagen på isen i Rosvallas nyare och större ishall. Jag har använt mina två nyinköpta studioblixtar. Inget märkvärdigt utan fotat straight on. Den viktiga detaljen var att formera laget i tre nivåer vilket gör att det inte blir för utdraget i sidled. Den bakre raden står på bänkar, mittenraden står på isen och den främre raden sitter på ytterligare fler bänkar.

Det var betydligt värre med de individuella bilderna...

Lagkapten Johan Norberg i Gripen HC

De individuella bilderna har tagits i ett litet trångt rum i anslutning till lagets omklädningsrum i Rosvallas katakomber. 24 spelare och 7 ledare har denna gång fotograferats. Av praktiska skäl är det lilla massörutrymmet lämpligt då spelarna kan dra på sig matchstället i omklädningsrummet och sedan en efter en kliva in framför kameran. Av fotograftekniska skäl är det nästan helt omöjligt. De ljusgula väggarna smittar av sig och rummets minimala storlek gör att blixten med softbox står jättenära objektet som ska avbildas. Stativet med kameran får stå i dörröppningen och flyttas varje gång någon ska in eller ut ur rummet. Det är bara att lösa uppgiften utifrån rådande omständigheter.

Dagarna efter lagfotograferingen var det dags att ta det jag kallar promotionbilder. Det heter säkert något annat men jag kan inte komma på något bättre namn och kan inte terminologin. Gripen behövde bilder för att illustrera matchprogram, tidningsannonser, sociala media m.m. De hade dessutom behov av att visa de plagg som tagits fram som säljs i supportershopen.

En uppställning framför kameran med Gripen HC:s ledare Magnus Eriksson

Även denna gång hade jag nytta av mina studioblixtar. Bilden här ovanför och de kommande bilderna kan och bör bearbetas efter syfte och plats de ska visas på. Min redigering är minimal och bara för att visa bildens ursprungsskick så hyfsat som möjligt.

Spelaren Ludwig Bladin agerade kepsbärande modell med den äran

Adam Thim fick visa den nya mössan (och jackan)

Bilderna som togs till reklamändamål var riktigt kul att fota. Vi hade behövt mer tid för att ta olika typer av bilder på spelare som poserar på olika sätt och det kanske blir av senare under säsongen (när de olika varianter och spelare vi fotade första gången är uttjatade och överanvända).

Jubelbild med några av Gripens spelare

Efter några omgångars seriespel gjorde jag under fredagskvällen det första besöket i Lilla hallen på Rosvalla för att bevaka en av Gripen HC:s matcher. Jag valde en match där de mötte en toppkonkurrent. Rosvallas gamla ishall har tidigare haft fullständigt usel belysning. Vart och vartannat lysrör har varit trasigt och de som funkade lyste med gult och svagt sken. Till denna säsong har all belysning och det gjorde verkligen enorm skillnad. Något man märker när man som fotograf ställer in kamerorna för att få bra bilder.

Bild från Gripens möte mot Tyresö Hanviken den 14/10 -16

Jag kunde nu ställa kameran på ISO 3200 för att få en slutartid på 1/800 sekund (och full glugg på objektivet vilket innebär f/2.8). En riktig lyx med så pass lågt ISO när en inomhussport ska dokumenteras!

Ihopslag på isen

Det var också premiär för mitt nyinköpta 70-200 mm-objektiv i sportsammanhang. Jag är nöjd, mycket nöjd. Det levererar nog ungefär 10-15% bättre än mitt tidigare 70-200 mm-objektiv och det var vad jag hoppades på när jag köpte det.

Jag avslutar med en bild tagen då laget gjorde entré på isen i samband med match. De kom ut genom avbytarbåsets dörr och det innebär att det är precis bredvid den plats där jag står och fotar under matchen. Med mitt 24-70 mm-objektiv fick jag den brännvidd som behövdes och sedan var det bara att chansa med de manuella inställningarna och seriematning för att kanske få en bild som funkade i det blinkande ljuset.

Entré inför seriematch

Det finns mycket att skriva om ishockeymatchen och hur det är att stå i Rosvallas Lilla hall och fota. Det blir i ett annat forum (Lokalsporten.se) och därmed sätter jag punkt för Gripen HC i denna blogg för denna gång.

Oktoberbröllop

Det må vara en smula udda med bröllop en fredag men det fanns rutiga skäl och randiga orsaker till att det unga bröllopsparet ville ha det så. Den 7:e oktober är ett datum de sätter stor vikt vid och då ska givetvis vigseln förrättas på den dagen.

Vigselringarna kom fram till bröllopsbilderna två timmar innan vigseln

Jag ska inte berätta om tilldragelsen som sådan, det är inte min sak. Jag kan däremot bjuda på en sneak peak på bildmaterialet och lägga några ord i textform om det fotografiska uppdraget. Detta är ju trots allt en fotoblogg.

Sminkning av bruden var första aktiviteten under fredagen

Jag tillfrågades redan i våras om jag ville åta mig att fotografera bröllopet. Uppdraget, om det någonsin var frivilligt, accepterades och en semesteransökan lämnades in. Här handlade det om att gå all in och det skulle fotograferas från morgon till sen kväll.

Brudens hår skulle fixas till framför min kamera

Jag förberedde mig på några olika sätt. Tittade på bröllopsbilder för första gången i livet. Tänkte till kring utrustningen som krävdes. För några veckor sedan satte jag mig ner med brud och brudgum för att få grepp om förväntningar, schema och andra praktiska detaljer.

Bruden kläddes under vissa vedermödor

Jag plockade ner grejor i stora kameraryggsäcken och hade dessutom hela skuffen i bilen full med grejor. Mängden utrustning styrdes av att det under bröllopsfesten skulle finnas en fotohörna dit de drygt hundra gästerna kunde söka sig för att bli avbildade (med diverse attiraljer som t.ex. tavelramar, pappmustascher m.m.)

Efter lunch begav vi oss till Vallarna vid Nyköpings Hus (där uppenbarligen kaninerna härjar)

Jag fotade med en lånad Canon 5D Mark III samt min 1D Mark IV. Mingelbilderna och fotohörnan krävde blixtar i någon form men i övrigt var det naturligt ljus som gällde. Jag hade med mig grejor för att kunna slå på blixtljus även för de traditionella bröllopsbilderna men vädret var tacksamt och jag bedömde att jag kunde slippa det omaket.

Vi tog en sväng in på borggården vid Nyköpings Hus

Mycket fotograferade jag med fast optik och då var det 50 mm, 85 mm och 135 mm som gällde. Kvällens mingelbilder fotade jag med mitt 24-70-zoom, i fotohörnan stod ett stativ där kameran hade mitt 17-40-objektiv (det var trångt och korta avstånd som gällde). Ett objektiv som kom fram under bröllopsfotograferingen var det nyinskaffade 70-200 mm-objektivet. Vilket glugg! Färgerna, kontrasten och skärpan. Oj oj.

Bruden på väg mellan de platser vid Nyköpings Hus som jag rekat i förväg

Så här efteråt kan jag känna mig ganska nöjd med framförallt utomhusbilderna. De framstår givetvis som helt brusfria och härliga i färgerna, något som ju av förklarliga skäl inte går att åstadkomma i inomhusmiljö med befintligt ljus. Jag har sållat bort några oskarpa och allmänt misslyckade bilder men har kvar att redigera 627 bilder. Vissa bilder ska få mer kärlek än andra, givetvis.

Lite hastigt påkommen klichébild på brudbuketten med vigselringarna i en av rosorna

Jag vill gärna släppa ifrån mig ett material med ett urval av bilder som får extra ansträngningar i bildredigeringen. Och några bara måste få konverteras till svartvitt, jag ska bara bestämma mig för vilka rutor som gör sig bäst på det sättet. Ett höstbröllop ska inte fuskas bort med försök att låtsas att det är sommar och jag är nöjd med höstfärgerna som tittar fram i många av bröllopsbilderna vi tog. De kan jag ju inte gärna konvertera till gråskalornas värld...

Bordsdukningen på Hjorten (Träffen i Nyköping)

För första gången i mitt liv har jag ställt in kamerorna på tyst läge. När vigseln förrättades var jag tvungen att försöka vara diskret i så stor utsträckning som möjligt och då är det bra om inte kamerorna låter klatschonk så fort en bild tas.

Såpbubblor mot brudparet efter avklarad ceremoni

Jag har lärt mig massor på denna fotografering. Samtidigt är jag rädd för att jag behöver lära mig ytterligare några saker innan detta äventyr är över. Hur ska lämpligen bröllopsbilderna redigeras? Hur som helst har det varit ett skitroligt uppdrag och en utmaning där jag fått gå utanför den egna komfortzonen.

Bröllopstårtan med avancerad ställning i olika etage

Jag har ett drygt arbete med bilderna framför mig. Just denna dag är jag något för trött för att ta ett rejält tag i uppgiften. Klockan blev sent, sent innan vi städat ur lokalen hjälpligt och då spelar det ingen roll om alla glas för egen del innehöll vatten under bröllopsfesten. :-)

Med tillåtelse från brudparet kanske några fler bilder kommer att visas från detta tillfälle. Det får bli en senare fråga.

Jakten på hösttecken

Den första frosten är i faggorna. Kanske inleddes gryningstimmarna i söndags med en temperatur runt nollan men jag är inte helt säker. En sak är i all fall uppenbart tydlig och det är att hösten definitivt är här. Sommaren har förvisso dröjt sig kvar under dygnets ljusa timmar. Så när som på ett par regnskurar under den gånga veckan så har torrperioden varit lång. En märklig övergång mellan sommar och höst är vad vi fått uppleva i år.

Jag roade mig med att rubriksätta dagens blogginlägg med samma terminologi som brukar användas när vintern ska bli vår. Då är vi hysteriskt intresserade av att leta vårtecken. Tidningarna tar tacksamt emot bilder på tussilago, fjärilar och sippor. Alla ska lockas att leta snödroppar, bofinkar och huggormar.

Det är inte samma pådrag när hösten närmar sig. Hur skulle det vara om vinterns antågande var lika upphaussat? Skulle du klara av att tipsa om säkra sommartecken när våren är på väg att ta slut? Nej, det verkar som det här med tydliga årstidstecken endast är förbehållet våren.

För en gångs skull var jag fotbollsfri i lördags. Några rejäla tag i trädgården avslutades med att jag bar in några korgar med ved i vedboden. Det borde jag inte ha gjort, usch så ont jag fick i knän och ljumske. Jag var inte värre däran än att jag kunde ta med mig kameran på en halvlång promenad när eftermiddagen närmade sig kväll.

På himlen hade jag tidigare under dagen noterat en flock med tranor som kom norrifrån och var på väg söderut. Det har tystnat vid Hallbosjön där tranorna samlats de senaste veckorna. Nu dominerar istället gässen. De har verkligen inte samma lyskraft som tranorna. Faktiskt är det ganska skönt att de drar söderut eftersom gässen tenderar att skita ner något alldeles förskräckligt där de slår sig ner.

Jag använde under lördagen min Canon 7D Mark II och det nyanskaffade telezoomobjektivet (Canon EF 70-200 mm f/2.8 IS II USM) som kom i ett paket under fredagen. Det är en brännvidd jag är mycket van vid och jag har ju även f/2.8-versionen utan bildstabilisering sedan tidigare.

Efter söndagens serieavslutning med flicklaget i fotboll tog jag med mig kameran till en herrmatch i division 6. Huvuddelen av matchen fotade jag med mitt 300 mm-objektiv men mitt nya 70-200-objektiv fick givetvis visa vad det går för också. Både med och utan telekonverter (x1,4). Jodå, jag kan inte säga att jag är missnöjd men det är inomhus i sportsammanhang jag ser fram emot att sätta objektivet på "riktigt" svåra prov.

Bilen var fin men jag hann inte ställa in kameran fullt ut för en "bra" panorering

Vi jagar vidare efter fler hösttecken. Det är vackert med den flyktande klorofyllen!