Det lär inte hända igen

Emellanåt hamnar man på platser som man med näst intill 100% säkerhet kan säga att man inte lär återse. Så var det för mig under söndagsförmiddagen. Det ena ledde till det andra och jag har tack vare det tagit en kortare fotopromenad på en av de mer märkligt namngivna platser som jag satt mina fötter på.

Dingtuna.

Ingen hade kunnat förmå mig att placera denna 1000-personersort innan den nyligen avklarade helgen. Med nyinförskaffad kunskap vet jag att den placerar sig straxt utanför Västerås. För att förklara varför jag vet det måste jag öppna upp min berättelse ett snäpp ytterligare.

Anita hade en förestående resa till USA som skulle starta med en bussresa till Arlanda. Därför begav vi oss under söndagen till gården med adressen Dingtuna Gillberga där bussen skulle fyllas med huvuddelen av alla resenärer. Kanhända lite knepigt men låt oss acceptera att lösningen sådan.

När jag väl ställt av henne på ladugårdsbacken (alltså den tillfälligt inrättade busshållplatsen) tillsammans med stora Amerikakofferten var min dag inte slut. Klockan var förmiddag och min resa till Västeråstrakten skulle inte få innehålla endast en snabb tur och returresa till Dingtuna-bygden. Jag hade noterat att en spännande fotbollsmatch skulle spelas under söndagseftermiddagen inne i Västerås. Sånt måste givetvis utnyttjas, bevakas och fotograferas.

Dingtuna Kyrka

Väntetiden till matchstart var lång och jag beslutade att göra något jag inte haft tid med under oktober. Jag tog en av "sportkamerorna" och gick en promenad runt Dingtuna Kyrka. Oktober är en månad som bjuder spektakulära färger då klorofyllen drar sig tillbaka inför vintern. Vädret har förvisso varit skralt de senaste veckorna men sånt spelar mindre roll när man fullkomligen längtar efter lite utomhusvistelse i frisk luft.

Klockargården vid kyrkan

Jag gick och jag fotade. Ganska tidigt insåg jag att det inte kunde bli någon längre promenad eftersom lokalkännedomen var usel och orienteringsförmågan begränsad. En kvart efter promenadens avslutande befann jag mig vid Ringvallen i Västerås och fick där vänta i 3 timmar på att kvalmatchen skulle påbörjas. Det är en helt annan historia som får sin skrift på annan plats.

Kastanjeträden lyste gula vid Ringvallen i Västerås

Det som bekymrar mig just nu är att denna bloggtext kommer att vara en av få sökträffar på Google när någon får för sig att söka på Dingtuna i framtiden.