söndag 14 december 2014

Krispig tredje advent

I natt var det stjärnklart. Vinterhimlen är lätt att förlora sig i. Efter ett sent biobesök igår kväll stod jag utanför huset och såg upp på alla stjärnor. Ett stjärnfall svepte snabbt förbi. Det är vid sådana tillfällen jag tänker att jag någon gång ska ta mig ut med kamera och stativ i kolsvarta natten för att föreviga skådespelet. Kruxet är att det är kallt samt att jag måste ta mig långt från gatubelysningar och andra störande ljusfenomen så summan av kardemumman är att för allt besvär kan belöningen i bästa fall bli ett ytterst tveksamt utfall. Vad vet jag om att fota upp mot stjärnhimlen?



Söndagsmorgonen har varit strålande. Solsken och straxt under nollan. Som jag lovade mig själv blev det macro-objektiv på kameran och sedan knatade jag den välbekanta Salingerundan. Njutbart, helt enkelt. Snöslasket som kom redan under fredagsnatten ligger kvar vilket förvisso innebär hårt och ibland även halt underlag. Grusvägarna och åkrarna har blivit tillräckligt kalla för att inte tina snön underifrån.



I en forumtråd på Fotosidan har jag följt ett resonemang kring landskapsfotografering. Den klassiska tolkningen av landskapsfotografering (både de stora vidderna och de mer intima utsnitten) är att med veckor av förberedelser i form av rekognosering, ljus-analys m.m. sedan ställa upp stativet, rigga kameran och ta en enda välkomponerad exponering med trådutlösaren. I alla fall enligt fundamentalisterna.



Jag är helt säker på att många av de fantastiska bilder som ses på nätet är tagna med just denna noggrannhet. Trådskaparen i forumet kände sig dock insnärjd i detta efter några års fotograferande och vissa forumdeltagare gav uttryck för att man ändå riskerar att stå där med ganska tråkiga bilder. Spontaniteten ryms inte i den traditionella landskapsfotograferingen. I alla fall inte i den taliban-stöpta formen. Mycket av detta resonemang känner jag igen från flugfisket där de värsta fundamentalisterna kring torrflugefiske också snärjer in sig i så mycket regler, värderingar och ramar att det roliga försvinner. Och inne i denna bubbla ser man också tydligt ner på alla andras synsätt och val av genomförande.



När det gäller flugfiske (som jag utövar på tok för sällan) har jag inte många heliga kor. Utom möjligtvis att vara varsam med natur och fisk förstås. Vad gäller fotografering väljer jag hellre att röra mig quick and nimble. Jag gillar att röra mig och hitta motiv allt eftersom omgivningen förändras under mina fötter. Gärna med kameran och endast det valda objektiv jag har med mig. Det händer att jag har med mig en ryggsäck med ytterligare objektiv men då har jag oftast åkt en bit och vill inte bli allt för låst av mitt ursprungliga utrustningsval.



Det blir kanske inte så ofta jag tar "genomtänkta" bilder. Dock vill jag inbilla mig att jag blivit bättre på att hitta motiv, fungerande utsnitt, hållbara vinklar och rätt ljusinfall när jag far fram. Det ska dock erkännas att jag leker med tanken att ta naturbilder från en fast position, gömsle-köpet kommer allt närmare, även om det kanske dröjer ytterligare något år... ;-)



Dagens fotografering gav mig några överraskande macro-motiv. Inte hade jag trott att jag skulle fota annat än iskristaller. Nu visade det sig att naturen inte fattat att det blivit vinter och några eftersläntrare i form av gröna blad och blommor stod och poserade villigt framför kameran. Så kan det bli om man inte på förhand låst sig vid en viss typ av motiv.

Ha en förträfflig fortsättning på söndagen!

8 kommentarer:

  1. Jag känner nog också att det är en ganska konservativ syn på fotokonsten att göra det så "svårt" genom att planera, studera i syfte att få "den perfekta" bilden. Det härstammar säkert från den tiden då film och framkallning var dyr. Lite grand kan jag känna att de "riktiga" fotografer som har detta synsätt är rädda för konkurrensen av alla amatörer - som lyckas pga bra utrustning. Vilken nesa det måste vara för dem, att lyckoskotten är så lätta att få till nuförtiden. Man skulle ju kunna tro att kunskapen inte behövdes. Men så är det ju absolut inte! Fotokunskap är svår och beundransvärd, men avsaknad av kunskap behöver ju inte hindra någon från att ha roligt i sitt eget amatörmässiga bildskapande.

    Dina bilder är i alla fall proffsigt snygga och hela serien krispigt sammanhållen. Ett bevis på att din strategi att låta ögonblicket styra motivval är alldeles utmärkt.

    Sv: Nya operatvsystemet jag kämpar med är Windows 8 - men det är nog inte så stor skillnad mot 7:an när man väl kommer förbi sitt inre motstånd mot "app-utseendet". ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om bilden är målet kan säkert resan vara det mest givande för den traditionella landskapsfotografen. Gatufotografer och sportfotografer jobbar på ett helt annat sätt där ögonblicket är själva grejen. Var och en blir salig på sin tro!

      Trots att jag delvis ägnar mina arbetsdagar åt IT-ansvar har jag slingrat mig undan från Windows 8. Företag är inte så benägna att hoppa på detta operativsystem. När jag skulle hjälpa svägerskan med hennes nya dator fick jag sitta en heldag med Windows 8. Trots vissa framgångar med vad som skulle göras kan jag erkänna att jag aldrig fick kläm på hur Microsoft vill att man ska använda systemet...

      Tack!

      Radera
  2. Förvånansvärt många fina och intressanta bilder har tagits av hobbyfotografer och inte proffs.

    För något år sedan läste jag en artikel i en fototidning, illustrerad med otroliga bilder på fjärilar Bilder som bara fick mig att gapa.
    Sedan läste jag texten och förstod vad som låg bakom. Personen, vars namn jag glömt, var yrkesfotograf med inriktning på fjärilar och insekter. Han sa i intervjun att utrustningen han använde var värd långt över 200 000, att han kunde tillbringa 8 -10 timmar dagligen framför ett visst mål där han riggat för att locka till sig objekten och under en dag kunde han ta tusentals bilder och ändå var han inte nöjd. De bilder jag tidigare nämnde var ett fåtal utvalda bland 100 000-tals bilder han tagit genom åren.
    Suck, säger jag och inser vilket försprång yrkesfotografer har...men bilderna var som sagt otroliga.

    Elogen till bilderna ovan förresten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett tränat öga är naturligtvis bra att ha, tekniskt högpresterande utrustning en annan sak men precis som du skriver är tiden en springande och kanske avgörande punkt. Den omnämnde insektsfotografen bör ha tjänat en hyfsad slant på sina bilder eftersom han kunde "offra" så mycket tid till varje ruta som han i slutänden kände uppfyllde hans hårda kvalitétskrav.

      Tack, för övrigt! :-)

      Radera
  3. Fina bilder överlag.
    Den översta är helt underbar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar! Jag får erkänna att jag inte hållit i en kamera på hela veckan... Den senaste helgens lättare väder inspirerade men nu under arbetsveckan har det bara varit gråtrist. Och jag tror dessutom att sportfoto-delen är avslutad för året. De flesta lokala lagen har tagit jullov nu. :-)

      Radera
  4. Jag brukar säga att det larvigt med stativ och planering när man är ute i naturem ned kameran, då brukar alltid "riktiga" fotografer hetsa upp sig!

    Försökte mig på lite stjärnhimmels-fotografering härom natten. Då blev jag förstås tvungen att använda ett stativ, men resultatet blev uselt och det var bara att deleta allt och gå och lägga sig. Det blir till att läsa på och försöka hitta en något mörkare plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tro att det provocerar med ett uttalande av den sorten... :-) Men vad tusan, lite får de väl tåla! Några ögonblicksfotografer är de inte i alla fall, det är ett som är säkert.

      Jag borde nog också läsa på lite vad som krävs för att fota natthimlen. Att bli kvitt ströljus i form av gatulyktor, husfönster m.m. har jag räknat ut men det finns säkert anledning att fnula på inställningar m.m. i förväg så att man slipper stå och fippla med detta mitt ute i mörka skogen.

      Radera