söndag 18 januari 2015

Omfång är inte alltid av ondo

Ett stort omfång behöver inte alltid vara negativt. I alla fall inte om vi med omfång avser dynamiskt och pratar om kamerasensorns förmåga att greppa ljuset vi utsätter den för.

Innan jag kommer in på varför jag störde mig ovanligt mycket idag på min kameras begränsade förmåga att hantera det dynamiska omfånget så behöver jag skriva av mig om vinterläget. Att det är milt har bl.a. fått den alltid så tidiga kaprifolen att bli grön. Man kan ju undra hur fotosyntesen funkar i den växten eftersom det knappt är ljus ute.

Kaprifolen är i läge att bära gröna blad nu när vintern är så mild 

Den andra aspekten med mildvädret är all is som bildats. Trots broddar under hälarna går det i stort sett inte att ta några promenader just nu. I alla fall inte där jag brukar gå. Idag löste jag det genom att ge mig ut i en kohage...

Is

Det är i bilderna från dagens promenad som den här ovan jag kände mig begränsad av min kameras förmåga att ta in ett så brett dynamiskt omfång som möjligt. Solen tittade nästan fram genom molnen, marken är tämligen mörk och för att slippa urfrätt himmel men ändå ha en schysst exponerad nedre halva av bilden krävs uppenbarligen större dynamiskt omfång än vad Canon klarar av. Oavsett om jag nu har en 5D Mark II eller skulle ha ägt nyare fullformatsmodell (med visst undantag av 6D som är den modell som tydligen har bäst mätvärden av Canons kamerahus just nu).

Kohagen utanför Stigtomta

Vill man kan man ha med sig stativet, ta flera exponeringar på samma motiv med olika inställningar och mixa ihop detta vid ett senare tillfälle. Nej, jag går inte gärna ut med ett stativ på ryggen när jag promenerar.

Ett stenröse med ett par enar inne i kohagen

Nu sitter jag ganska fast i märket jag valt. Det kallas ju inte "kamerasystem" för intet. Objektiven jag äger passar Canon. Punkt. Att byta är en hemskt dyr och besvärlig resa. Dessutom passar flera av mina kameror till det jag i mångt och mycket fotar nämligen sport. Där är det andra kriterier som väger tyngre än topprestanda inom det dynamiska omfånget.

Denna al har jag fotat flera gånger tidigare

Det blir helt enkelt att vänta tills Canon gör något åt det faktum att de sedan flera år sladdar rejält i racet om bäst dynamisk prestanda. Täten innehas sedan länge av Sony vars sensorer finns i många andra kameramärken. I denna grupp hittar vi även Nikon.

Ett fallet träd

Det jag skulle kunna tänka mig är en spegellös kamera för bilder liknande dessa i dagens inlägg. Det finns massor av lättburna men högpresterande kameror och till dem finns många mycket fina objektiv. Men det blir för dyrt för att passa min smak och plånbok.

Samma fallna träd men i medljus

Jag konstaterar att min kamera ger mig jättefina bilder i mindre krävande ljus. Som i bilden här ovan. Där är det dynamiska omfånget i ljuset mindre och då är det inga problem alls. All fotografering är mer eller mindre uppbyggd på kompromisser.

En tuva i beteshagen som oftast är översvämmad

Jag väljer att kompromissa och hankar mig vidare med det jag har. Mest av allt önskar jag objektiv av en viss typ till min befintliga Canon-utrustning. Jag inbillar mig i alla fall att objektiv har större betydelse för mig och mitt fotograferande än en nyare och bättre sensor skulle ha.

En smal utlöpare av Hallbosjön i bortre änden av kohagen

Och som vanligt när teknik-nörderiet drar iväg får man inte glömma att det inte spelar någon som helst roll vad man har för utrustning om fotografen är skit. Där är tveklöst den svagaste och viktigaste länken i hela kedjan!

Grind

Jag halkade hemåt med mina funderingar kring det dynamiska omfånget. Inte mycket klokare men med lite friskare luft i lungorna!

4 kommentarer:

  1. Usla fotografer finns det gott om. Det gäller att hålla sig på avstånd från sådana figurer! Jag lånade morsans broddar häromdagen, kände mig som en riktig pensionär. Knepigt det där med vinterljus och dynamiskt omfång. Bilderna här känns lite Mars/April. Gillar verkligen näst sista bilden i ditt inlägg. Den bör printas, ramas in och hängas upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar hur många spirande fotografgenier jag smittat till att leva ett liv i misär och med färgflammiga bilder som ingen ser vad de föreställer hur de än försöker med sina kameror? :-)

      Jag har i ett par säsonger använt broddar som endast sitter under hälarna på skorna. Funkar i regel jättebra men när det är så här halt borde det vara en mer heltäckande modell där det även sitter piggar under främre delen av foten. Hälvarianten är annars bra om jag går inomhus för då kan jag trippa lite nätt på tårna utan att det klapprar. Det ser visserligen helt rubbat ut med en gubbe som tassar runt på ICA i någon slags balett-wannabe-stil.

      Tack, några av bilderna från idag känns helt rätt såsom de föll ut i svartvitt utförande. De är alla tagna i medljus och problemen med motljusbilderna (där jag ändå eftersträvade att få med himlen) överraskade mig istället negativt.

      Radera
  2. Jag skulle välja det nedfallna trädet i medljus för inramning. Snyggt! Inte ens en tecknare skulle ha kunnat komponera bilden bättre med sin penna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Charlotta! Jag fotade med mitt macro-objektiv, 100 mm, och det för med sig både bra och mer svårbemästrade effekter. Vissa utsnitt är svåra att få till med hänsyn till teleeffekten som objektivet ger. För mig handlar det om att välja avstånd och gå runt en stund när denna typ av motiv ska avbildas. Objektivet är å andra sidan skarpt så allt framträder väldigt fint och oskärpan i bakgrunden blir hyfsat subtil.

      Radera