Sista vinterdagen!

Jag kröner vinterns sista dag (enligt min almanacka) med ett klassiskt blogginlägg; helt osammanhängande både i text och bild och med foton utan direkt tema annat än att de är tagna i utkanterna av Stigtomta. Som trogen bloggbesökare vet du att de flesta av alla inlägg här är ungefär på det viset.

Baksidan av Berggrenska huset

Idag fick det bli en långpromenad. Den första på en hel vecka och den var så välkommen. För ovanlighetens skull fick traskandet anstå till 14-tiden. Jag brukar ju vilja ge mig ut på förmiddagen men en inbokad fika med min gamla mor lade hinder för den schemaläggningen. Gott så och ännu en semla detta år.

Stråk av gäss söker sig förbi oss nu. Några mellanlandar på det gamla flygfältet.

Att jag plockade ihop min gamla 1D mark III med mitt 100-400 mm-objektiv för promenaden hade sin orsak. Nästan alla annan kamerautrustning ligger nedpackad i största kameraryggsäcken för kvällens prövning, mingel-fotografering. Ja, någon gång ska vara den första och har jag nu blivit ombedd i kombination med både egen nyfikenhet och svårigheter att säga nej så är det bara att ge sig i kast med det.

I kanten av diket bakom Stora Ramshult har marken tinat och vildsvinen har bökat efter käk.

Vad gör man inte när en bekant frågar om hjälp? Den tidigare tillfrågade fotografen lämnade återbud i sista sekunden. Man skulle kunna vända på steken och påstå att jag faktiskt gör vad som helst för att slippa undan Melodifestivaleländet. Vad som helst.

En uttjänt (?) pärla vid Salinge

Hur som helst var det lite synd att jag inte väntade ytterligare en timme innan jag gav mig ut på dagens promenad. När väl molnen sprack isär och solen tittade fram hade jag gått mer än halva sträckan. Det blev både finare och skönare ute som i ett trollslag. Å andra sidan finns det anledning till viss oro då söndagens väderprognos hotar med regn, en gnutta snö och allmänt ruskväder.

En snygg blondin som jag träffade bakom Salinge

Inga träd ska tillåtas växa till himlen så därför är det väl bäst att vädret hackar och tvekar ett tag till innan våren briserar med full kraft. Jag är nöjd med de steg som hittills tagits även om jag förvånades över att det fortfarande ligger snö både här och där.

I norrlägen är snön fortfarande ett inslag i naturen

En fördel med min fotoblogg, som nu precis påbörjat sitt tredje levnadsår, är att jag kan titta på gamla bilder och jämföra bl.a. vårens framsteg. Denna vårvinter är hittills ganska jämförbar med fjolåret men inte i närheten av våren 2013 som var en seg historia där vintern aldrig ville släppa sitt grepp.

Rovfågel modell större

Samma rovfågel men fortfarande på långt avstånd från mig

Tyvärr har årets februari givit på tok för få blogginlägg. Jag har gjort mig upptagen i helgerna med andra saker och slarvat med promenaderna. Ännu är det lite för mörkt på kvällarna när jag kommit hem från jobbet för att ge mig ut med kameran. Antalet inlägg är också jämförbara månad för månad här i bloggen. Självklart bör jag låta bli att jämföra "produktiviteten" med 2013 då jag ju gick sjukskriven huvuddelen av året.

Tall mot den allt molnglesare februarihimlen

Jag kan ha dåligt samvete för att jag inte promenerat som jag ska men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte skapar foton till blogginlägg. Någon måtta får det vara, särskilt med tanke på att jag fotat precis lika mycket nu som tidigare. Det har bara blivit andra typer av fotograferingar. Jag tänkte på det när jag gick Salingerundan idag och kom fram till att foto för mig är en passion. På både gott och ont.

Bakom träddungen skymtar Stigtomta Kyrka

Att göra något med stor passion betyder inte att det per automatik blir bra. Här gäller det att se upp och passa noga på sig själv så att man inte tror sig vara något inom det område man valt att brinna extra mycket. Du vet, ungefär som de som helt utan distans och självkritik ställer upp på Idol-uttagningarna. De kan faktiskt vara rent usla men ingen i omgivningen har hjärta att säga något för att de vet att personen ifråga älskar att göra just den grejen.

Dagsaktuell status i magnoliaträdet utanför skolan

Några passionerade flanörer såg jag inte till denna eftermiddag. Förmodligen föredrar de flesta Stigtomta-bor att få motionsrundorna avklarade på helgförmiddagarna. Jag såg minsann fotspår i lervällingen på grusvägarna som avslöjade att jag inte var först med att gå där idag.

Hasseln har nu låtit sina hängen spricka isär helt och hållet. Atjo, alla allergiker.

Innan jag ställde ifrån mig skorna hemma på skohyllan så stannade jag till utanför huset och plockade ytterligare tre motiv. Den halva månen tog sig bra ut med en liten skogskant i nederkant av bilden så att man som betraktare får lite perspektiv.

Eftermiddagsmåne

I luften ner mot änden av Hallbosjön var det ett väldigt liv. Jag hörde vad det var men såg inte mycket av gässen som flög bakom några trädridåer. Plötsligt dök ändå tre gäss upp som gav mig chansen att avbilda dem.

Tre gäss på väg att ansluta till artfränderna vid Hallbosjön

En stund i stillhet vid fågelbordet gav dagens sista fågelbild. Min närhet skrämde iväg alla fåglar utom en liten tuffing. Blåmesar är 10% tuffare och modigare än de flesta andra små dunbollar. Elakast vid fågelbordet är nog nötväckan men den lilla mesen vinner min respekt!

Jag ser dig, du ser mig.

Nu ska jag snofsa till mig så att jag inte inte skrämmer folk på kvällens mingel. :-)