söndag 26 juni 2016

Dallrande varm sommarpromenad

Midsommardagens väder tog vid där aftonen lämnade över. Varmt, mycket varmt, och ganska klistrigt i luften. En länge saknad långpromenad påbörjades vid 11-tiden vilket var lite opassande. Det tog inte lång tid innan jag erfor en reaktion från kroppen på rörelsen och det kvalmiga väderläget. Svettigt.

En gräsfjäril (av någon sort) i vinbärsbusken bakom garaget

Att ta med sig kameran på promenad är i mitt fall nära på ett måste. Det spelar ingen roll hur många gånger jag traskat på grusvägen i utkanten av Stigtomta, det finns alltid något nytt att upptäcka. Naturen bjuder på väldigt mycket runt midsommar, mängder av blommor i vägrenarna och insekterna har högsäsong. Macro-objektivet är ett perfekt val!

Gräspollenallergiker som jag är lider jag av precis just detta...
Hasseldungen vid den gamla järnvägsstationen är lummigt grön

Att midsommardagen är "dagen efter" märks tydligt. Inte mycket trafik på vägarna, inte många som är ute och promenerar och allmänt avslaget. Nu ska ändå skrivas, i rättvisans namn, att många verkar fira med vänner och bekanta även dag nummer 2. Partytält, grillar, mängder av bilar utanför vissa hus och därmed troligtvis övernattningsgäster som man fortsätter att umgås med även under midsommardagen.

Ängshaverroten är en fotografisk favorit...
...i alla dess former

Grusvägen förbi Stora Ramshult och runt Salinge kantas av diverse grödor. Växelbruket gör att det varierar år från år. Rapsfälten har blommat ut och står nu och mognar. De olika sädesslagen skänker varierande färgtoner till omgivningarna, från varma toner till mer metalliskt gråblå.

Med Stigtomta Kyrka i bakgrunden

Det är en fröjd att röra sig ute i jordbrukslandskapet. Storskogen är inte tokig heller. Kustnära naturupplevelser är aldrig fel. Inom någon mil har jag tillgång till allt detta vackra. Att det sedan blir mycket sörmländskt kulturlandskap för mig beror givetvis på var jag bor. Det vore knepigt att behöva ta bilen i en halvtimme för att sedan promenera.

Prästkragar utanför Stigtomta Kyrka. Passande placering.
Det mogna gräset skänker en gyllene glans åt vägrenen på väg mot Salinge

En något märklig erfarenhet har det varit att se sig själv på TV. Det verkar som att jag inte kan åka till Visby utan att andra ska lägga sig i mina besök... I samband med mitt 50-årsfirande ifjol hamnade min bloggtext i en bok som hembygdsföreningen på Gotland gav ut om turismen på ön. När vi var på Gotland i början av juni i år resulterade det i att vi dök upp i SVT på midsommarafton. Det var väldigt. Nu tror väl folk att jag gör allt för att synas och höras. ;-)

Intensivt insektsliv i naturen
Mängder av nykläckta nässelfjärilar förgyller bl.a. rödklövern

När vi satt vid Stora Torget i Visby på nationaldagen dök ett kamerateam upp. Någon höll en mikrofon och skulle intervjua förbipasserande. De flesta vände på klacken och ville absolut inte vara med. Jag och de två yngsta döttrarna hade etablerat vårt basläger på en bänk och hann helt enkelt inte bryta upp innan de stod framför oss. Nåja, jag svarade krystat på frågorna som ställdes och sedan var det inte mer med det. Hade ingen aning om vilka det var eller i vilket sammanhang som materialet skulle användas.




Nu vet vi att SVT hade ett midsommarprogram med bl.a. Babben. En timme lättsam underhållning och tydligen också med bl.a. stollar från Stigtomta som intervjuoffer. Programmet finns på SVT Play, om nu någon är intresserad. (Midsommarfirande från Visby heter programmet.)

Blåklint
Blåklint i rapsfältet med Stigtomta Kyrka i bakgrunden
Blåklint med Kavlinge i bakgrunden
En fin blomma som säkert inte är lika kul för bonden att ha i åkern

Efter en söndagsmorgon med intensivt regnande kommer förhoppningsvis solen fram snart. Med bibehållen värme kommer denna dag att bli lika klistrig och kvalmig som midsommardagen var. Jag ska se till att barnen kommer iväg på Stigtomta IF:s Fotbollsskokla som börjar i eftermiddag. Sedan får det bli en lugn dag som troligtvis slutar med en hel del EM-fotboll. Förhoppningsvis med högre underhållningsväder än gårdagens matcher (undantaget Schweiz-Polen som var riktigt kul).

Den vackra rallarrosen börjar nu att blomma bredvid TGOJ-banan

Ha en fantastiskt fin söndag!

7 kommentarer:

  1. Tänk att en vacker blomma som blåklinten räknas in bland ogräsen...

    Min midsommardag firades på ett barnkalas. Svetten porlade då den hölls utomhus och längtan efter ett bad var nästan övermäktig. Hade nog föredragit en långpromenad i tunna sommarkläder.

    Använder du stativ vid makro-fotografering eller är du bara stadig på handen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lördagens värme tvingade slutligen in mig framför teven. Där satt jag bra i svalkan under takfläkten och kunde se några EM-matchen. (Det var dock bara den första som bjöd på underhållning, de övriga två var bottenlag antifotbollspropaganda.)

      Jag är ingen vän av stativ och fotar nästan allt handhållen. Även närbilder och numera ofta i studion på jobbet också. Stativ är bökiga och bångliga och gör sig dåligt på långpromenader även om jag skulle få för mig att köpa ett kolfiberstativ för att ha på resande fot. Nyttan med stativ kan jag dock inte förneka!

      Radera
  2. Stollar från Stigtomta låter annars som en bra titel för en serie program! Verkar som du också har hittat lite fotogenisk blåklint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, särskilt som min näst yngsta dotter får ur sig ett "bajskorv" när jordgubbar som midsommarmat kommer på tal under intervjun. Stollar är nog rätt uttryck.

      Blåklinten är iögonfallande och slås endast av röd vallmo ute på fälten. Tyvärr har vi inte mycket vallmo i mina trakter men jag har sett det på Gotland, Öland och Österlen. Vackert.

      Radera
  3. Tänk så underskattat närområdet är många gånger. Du har så rätt i att det alltid finns massor att upptäcka på samma stig som man går dagligen - man önskar att fler skulle kunna komma på detta fenomen, för deras egen lyckas skull menar jag. Många kuskar jorden runt för att få "nya intryck" men de har inte förmågan att se det som finns framför ögonen hela tiden. Men ett blåklintsfält skulle nog till och med de värsta jorden-runt-fararna stanna och häpna inför. Så häftigt!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, visst är det skönt att känna att det man har utanför dörren är värt mödan att släpa sig ut till. Och ibland, när även jag sett mig mätt, tänker jag att dessa motiv och vyer kanske är väldigt spektakulära i någon annans ögon. Varje landskap har sin charm och det man sällan ser lockar lite extra. Jag tar till mig din bekräftelse och traskar vidare! :-)

      Radera