Faluröd vinteridyll

"Hej mitt vinterland" rullade runt i mitt huvud. Den skrikiga och grälla rösten som hurtfriskt förkunnade att det var najs med snö och vinter var inte ett dugg välkommen i mitt medvetande. En av de mest påtagliga nackdelarna med vintern är väglaget. När jag åkte ner till Norrköping vid 7-tiden på fredagsmorgonen kunde jag givetvis själv välja tempo men hur fredar man sig på motorvägen från de som uppenbarligen tror sig ha mycket, mycket bättre vinterdäck än vad man själv har?

Och sedan är det ju det där med snöskottningen. Jag var ändå mer än nöjd med att det handlade om en fjäderlätt snö som behövde flyttas på lördagsförmiddagen. Vardagsmotion? Javisst men med tanke på att det just nu är ett tjockt istäcke längst där nere under snön så är det tusan så mycket mer än vardagsmotion. De enda som riktigt jublar är väl gipstillverkarna som levererar till regionens lasarett för glatta livet.

Någonstans djupt inombords finns det ändå en tacksamhet över att det slagit om till riktigt vinter. Det blir onekligen vackert där ute i verkligheten när landskapet inbäddas i ett vitt och fluffigt täcke. Dock ska ju skiten smälta så småningom...

Det kommer mer snö enligt väderprognosen och jag slipar snöröjningsredskapen och håller mig redo. De som äger längdskidor jublar säkerligen eftersom de ges chansen att uppleva glädjen med fastklibbad snö, bakhalt och ständig uppförsbacke. Det är i alla fall mitt minne av hur det var att åka skidor på tvären under uppväxten. Som tur är har jag hållit mig ifrån den aktiviteten sedan jag gjorde lumpen.

Den sötaktiga doften från nyhuggen asp var påtaglig

Vi är i slutet av januari och det lär inte bli lika mycket snö detta år som under de extremt snörika vintrarna i början av detta årtionde. Nederbörden behövs hur som helst så jag är glad och tacksam även om det som faller kommer i fast form.

Falurött och vit snö är en tilltalande kombo. Bland bilderna i dagens blogginlägg dominerar motiven med landsbygdens röda träfasader tillsammans med den nyfallna snön.

Efter en runda där jag bitvis slet hårt för att ta mig fram genom snön och över isen (trots broddar under sulorna) pustar jag ut en stund inomhus. Lugnar nerverna och konstaterar att jag inte kan göra något åt det nordeuropeiska vintervädret. Kämpar vidare.