Fjösvinter

Till min stora och odelade glädje är vintern så här långt beskedlig. Åtminstone sett till snömängden. Hittills kan jag summera en insats på snöskottningsfronten utanför villan i Stigtomta. Utmärkt. För de som kränger spolarvätska har det med stor säkerhet varit en kanonsäsong, slasket på saltade vägar runt nollgradersstrecket ger klirr i kassan av de ideliga påfyllningarna i bilarna.

Har tåg behov av spolarvätska?

Att snö och kyla behövs för vår nordiska natur kan inte förnekas. Och när den väl har fallit är den onekligen ganska grann att skåda på håll. Nu är jag lagd åt det hållet att jag nöjer mig med det lilla och frosten i söndags räckte för att jag skulle vara belåten.

Skillras ladugård

Den observante har kunnat notera att vi verkligen går mot ljusare tider. Då syftar jag på jordlutningen och inte på något annat, till exempel samhällsrelaterat. Solens ökande närvaro är ett faktum och det märks, allra helst de dagar då molnen skingrats på morgnarna och eftermiddagarna.

Allén upp till Åsby

Åsby

För dig som hoppas och tror på snörika vintrar finns fortfarande chansen att få lägga ögonen på ett helt kritvitt landskap. Om så skulle bli fallet står jag redo, i givakt, på farstukvisten med skovel och snösläde redo. Och kameran eftersom omväxling förnöjer i det fotografiska bildarkivet.

Nu tar vi oss an årets tredje vecka med oförtruten kraft och optimism. Tjo på er!