Mitt i förberedelserna

Att skriva om julförberedelser mitt i december är inte att sticka ut. Det är inte det minsta unikt eller udda. Hade jag däremot gjort det dagen innan midsommarafton hade jag nog hämtats av två vitklädda herrar med en skjorta i beredskap för mig, en skjorta med lustiga ärmar som man knäpper ihop på ryggen... Nåja, i söndags tog jag tag i det som är en lika viktig detalj i julförberedelserna som mina köttbullar, den gravade laxen och apelsinerna med nejlikor i. Jag kan vara ungefär lika petig med vissa saker inför jul som Allan Svensson med sin nubbe och dopp i grytan (som han inte skulle drömma om att äta av men den bara måste stå där på julbordet.)

Kopparbyttorna ska putsas till jul. Det bara är så.

Annars är allt ungefär som vanligt så här års. Lätt stirrigt och uppskruvat. Allra helst om man har skolbarn på låg- och mellanstadiet eftersom det ska klämmas in en massa skolrelaterade aktiviteter på kvällarna också. Jag försöker verkligen att vrida ner min eget helgstress i år, lär inte vara särskilt hälsosamt för mig med tanke på det år jag har bakom mig.

Jag misslyckades med föresatsen att ta årets julkort i stil med de två senaste årens kort. Deadline för att lämna in ett kort till framkallning var bara timmar borta när jag insåg att mitt tjat på framförallt äldsta dottern inte skulle belönas. Hon har visserligen flyttat hemifrån men kunde väl för tusan komma förbi någon gång så att jag kunde ta en bild på henne tillsammans med hennes tre systrar... Nu blev det en panikbild med jultema på några grejor istället och det känns inte alls lika roligt att skicka ut.

En fördel med äldsta dotterns flytt hemifrån är att jag tillfälligt fått ett rum/hörn av huset att ställa upp de små studioblixtarna i utan att hela tiden behöva packa ner dem så fort de använts färdigt. Vill jag prata med henne får jag ta mig bort till den lokala Ica-handlaren där hon jobbar. Alltid hinner man byta några ord om hon sitter i kassan när jag ska betala... ;-)

Jag avrundar dagens inlägg med en bild jag tog för ett par år sedan när studioblixtarna var nya. Det påminner mig också om att jag inte lyckats köpa någon utegran ännu trots att jag försökt beställa en via ena dotterns fotbollslag på två olika sätt utan att någon hört av sig.

Trassligt. Men det lyser i alla fall vilket är positivt.