Väderberoende? Nej!

Låt gå för att det i alla fall inte låter sig påverkas av vädret. Men särskilt lätt tycker jag inte att det är. Att styra och kontrollera ljus i inomhusmiljö tycker jag är svårt men det beror också på att jag inte tränat på det så mycket. Om jag i runda slängar räknar med att jag sedan sommaren 2009 har tagit 100000 bilder (japp, det är mycket men så har jag fotat extremt mycket fotboll under denna tid) så är max 1% ljussatta med blixt. Lägg då till nästa bekymmer med hur tusan ett porträtt ska tas på bästa sätt... Nej, det är inte min kopp med te.

Av speciella skäl och anledningar behöver jag nu raskt förbättra mina skills när det kommer till ljussättning. Som tur är handlar det inte om porträtt! Men för att ha något att sikta på så fick det bli några utvalda objekt som jag fann i hemmet...

Grundinställningar gjordes med tyghund som motiv.

Glöm nu inte denna hund här ovan. Den kommer snart att dyka upp på nytt men då spelar den andrafiolen.

Mina övningar med ljusstyrning gick denna gång ut på att med radiosignal styra min externa kamerablixt som med ett extrafäste var monterad vid ett stativ. Blixten sköt jag in i ett guldfärgat paraply som av utrymmesskäl stod ganska nära fotoobjektet. På andra sidan placerade jag en reflexskärm snett underifrån för att lätta upp eventuella skuggor en aning. När väl skärpa, ljusmätning m.m. var någorlunda i ordning fick jag själv agera motiv.

Bara så där. Inga åthävor.

Gå-bort-tröjan med IFK Göteborg-emblem syns i bild!

Jag gillar inte direkt att agera framför kameran men samtidigt kan jag inte klaga för högljutt. Hur skulle jag någonsin få någon annan att vilja vara med på bild om jag själv vägrar att ens ta några självporträtt? En försvårande detalj är att ställa in skärpan. Autofokusen funkar inte om det är nedsläckt i rummet och då måste jag alltså ha viss belysning igång. Att ställa in skärpan i förväg och sedan sätta sig på plats går ju inte... Och den lilla IR-styrda fjärrkontrollen måste riktas mot kameran snett från sidan vilket gör att en av mina armar måste sträckas ut en aning. Petitesser? Kanske, men som jag inledde med så är jag inte helt van och bekväm med denna typ av fotografering.

Idag gjorde jag det lite lättare för mig. Ljusstyrningen var hyfsat under kontroll men nu behövde jag kolla så att kameran kunde styras från en dator men också skicka bilderna rakt ner för visning på datorskärmen. Inte heller detta har jag någon erfarenhet av och någon gång ska vara den första. Det visade sig att Canons programvaror som följer med deras systemkameror funkar jättebra. Yngsta dottern ropades in i rummet/fotostudion och hon är inte bang för att agera fotomodell.

Nu regisserade jag inte henne alls, det var inte syftet med mina fotografiska försök och vissa bilder blev också därefter...

Slutligen bad jag i alla fall dottern att sätta sig lite snett på pallen och titta åt sidan. Lite regi med andra ord. Notera att hon på denna bild sitter vänd från blixten och har ansiktet vänt mot reflexskärmen. Verkar ha funkat det också.

Det fick bli ett test med svartvit konvertering.

Jag har för mitt eget höga nöjes skull testat att ändra lite i framförallt bildernas ljushet och kontrast. Jag har inte receptet på lämplig porträttbildbehandling utan har gått på magkänslan. Nu sade visserligen min magkänsla att bilderna på mig själv visar ett ansikte som är osymmetriskt (vilket jag inte skulle klara att korrigera i Photoshop) och att jag skulle ha tjänat på att släta ut en och annan rynka på mig själv... Men sedan kom jag ju på att skönhet kommer från insidan. ;-)

Så fick det bli idag. Mina experiment med ljusstyrning lär fortsätta men då inför mer kritiska ögon. Porträttbilder hoppas jag dock kunna puffa framför mig då det kräver mer på alla plan.