Svårt

Nu är det svårt. Faktiskt helt omöjligt. Det är till och med så att jag kan sträcka mig så långt att jag nog önskar lite snö i omgivningarna. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte hitta tillstymmelse till foto-inspiration när himlen är blytung och dagsljuset är så svagt. Jag har i helgen tagit långpromenader med kameran både under lördagen och söndagen och endast kommit hem med några få och gräsligt tråkiga bildfiler i kameran. Usch.

Tuijan hemma på tomten säger det mesta om vädret just nu.

Den senaste positiva fotoimpulsen jag fått är av alla de fina kvällsbilder som tagits av andra där de med stativ och stadsvandring fångat belysningarna som är uppsatta nu inför jul. Snyggt som tusan men trist att försöka sig på hemma i Stigtomta där villagatorna inte direkt erbjuder samma fond och lyster. Nej, nu skrapar jag i botten.

Roligare julbelysning än så här blir det inte i Stigtomta...

Inte ens enarna i hagarna ser särskilt skojiga ut.

I soluppgången fanns en smal lucka i molntäcket längst horisonten i öster. Den lockade ut mig "tidigt" idag (soluppgången är ungefär klockan 08.45 just nu och här i Södermanland) men när jag promenerat en dryg halvtimme började det naturligtvis att regna. Nåja, promenaden i sig fyller också sitt syfte och det var skönt att röra på sig.

Stigtomta är på väg att få fiberoptisk bredbandskoppling till internet.

Jag greppar den stämning som istället går att få inomhus just nu. Adventsljusstakar, glögg och pepparkakor, en ökande förekomst av julrelaterade pryttlar och allt otåligare julklappssjuka döttrar. Det räcker långt!

En bild taget på dagen för två år sedan.

Mitt i förberedelserna

Att skriva om julförberedelser mitt i december är inte att sticka ut. Det är inte det minsta unikt eller udda. Hade jag däremot gjort det dagen innan midsommarafton hade jag nog hämtats av två vitklädda herrar med en skjorta i beredskap för mig, en skjorta med lustiga ärmar som man knäpper ihop på ryggen... Nåja, i söndags tog jag tag i det som är en lika viktig detalj i julförberedelserna som mina köttbullar, den gravade laxen och apelsinerna med nejlikor i. Jag kan vara ungefär lika petig med vissa saker inför jul som Allan Svensson med sin nubbe och dopp i grytan (som han inte skulle drömma om att äta av men den bara måste stå där på julbordet.)

Kopparbyttorna ska putsas till jul. Det bara är så.

Annars är allt ungefär som vanligt så här års. Lätt stirrigt och uppskruvat. Allra helst om man har skolbarn på låg- och mellanstadiet eftersom det ska klämmas in en massa skolrelaterade aktiviteter på kvällarna också. Jag försöker verkligen att vrida ner min eget helgstress i år, lär inte vara särskilt hälsosamt för mig med tanke på det år jag har bakom mig.

Jag misslyckades med föresatsen att ta årets julkort i stil med de två senaste årens kort. Deadline för att lämna in ett kort till framkallning var bara timmar borta när jag insåg att mitt tjat på framförallt äldsta dottern inte skulle belönas. Hon har visserligen flyttat hemifrån men kunde väl för tusan komma förbi någon gång så att jag kunde ta en bild på henne tillsammans med hennes tre systrar... Nu blev det en panikbild med jultema på några grejor istället och det känns inte alls lika roligt att skicka ut.

En fördel med äldsta dotterns flytt hemifrån är att jag tillfälligt fått ett rum/hörn av huset att ställa upp de små studioblixtarna i utan att hela tiden behöva packa ner dem så fort de använts färdigt. Vill jag prata med henne får jag ta mig bort till den lokala Ica-handlaren där hon jobbar. Alltid hinner man byta några ord om hon sitter i kassan när jag ska betala... ;-)

Jag avrundar dagens inlägg med en bild jag tog för ett par år sedan när studioblixtarna var nya. Det påminner mig också om att jag inte lyckats köpa någon utegran ännu trots att jag försökt beställa en via ena dotterns fotbollslag på två olika sätt utan att någon hört av sig.

Trassligt. Men det lyser i alla fall vilket är positivt.

Innan nästa snöfall

Så har det hotats med mer snö. Den klara och kalla natten har förvandlats till en mulen men fortsatt kall söndag. Jag valde idag Salinge-rundan och fick sällskap den första kilometern av den näst yngsta dottern, "3:an" med andra ord. Hon och jag hade gemensam startsträcka, skillnaden var att hon skulle till en kompis och jag vandrade vidare mol allena.

"Titta pappa, en domherre!"

Det blev en skön promenad trots kylan. Som tur var, och till skillnad mot igår, slapp jag all typ av blåst eftersom det var helt vindstilla. Den stålgrå himlen var det inte mycket att göra någonting åt och därmed blir bilderna därefter. Men man slipper alla hårda skuggor i alla fall!

Jätterullar med ...marktäckare för vägbygge (?) vid Stora Ramshult.

På hemvägen och mitt emot Stigtomta IF:s klubblokal Loftet finns ett av Stigtomtas finaste hus. Renoverat sedan några år tillbaka. Jag är osäker på vad det kan ha varit för byggnad tidigare. Storleken på huset och klockan på fasaden leder tankarna till skolverksamheten som också ligger ett stenkast bort. Någon har sagt mig att rektorn tidigare bott där. Fint är det i alla fall och nu är det smakfullt julpyntat också (till skillnad mot vissa andra hus som har plasttomtar, blinkande och färgglada ljusslingor och annat krafts upphängt både här och där. Blärk.)

Skolvägen 7, Stigtomta, är adressen.

Innan jag kom hem passerade jag ett litet sly som alldeles uppenbart är felprogrammerat. Inte ska bladen vara gröna nu?!?

Helt fel ute!

Den plötsliga kylan och det tunna men ändock närvarande snötäcket har gjort det än mer angeläget att mata småfåglarna. Så tycker jag i alla fall. Koltrastarna kalasar just nu på kvarvarande äpplen i trädgårdarna...

Koltrastarna tycks gilla äpplen.

... och flera av de andra trädgårdsfåglarna går loss på det som bjuds i fröväg. Konstigt nog är de inte lika förtjusta i talgbollarna även om de tar slut tids nog. Denna morgon har jag roat sett på när skatan hoppat upp och ner för att kunna komma åt nätet med jordnötter som jag hängt upp under ett av fågelborden. Till min stora glädje har flyttandet av ett av fågelborden till framsidan av huset lockat fram fler arter än när det tidigare år suttit på baksidan av huset. Steglits, domherrar och några andra joxar som jag ännu inte förstått vad de är för något.

Den orädda talgoxen (och pilfinkarna) äter av solrosfröna som hamnat på marken.

Steglitsen (för det är det väl?) i plommonträdet ovanför fågelbordet.

Energibehovet måste vara enormt under de kalla vintermånaderna för de fåglar som stannar kvar här uppe i kalla Norden. Vad gör väl det att det kostar en slant att köpa frön och annan mat till dem? De är dessutom fina att titta på! Nu fotade jag några av dem med mitt 135 mm-objektiv så det blev aldrig frågan om några direkta närbilder.

Jag ska göra det jag aldrig gjorde igår, putsa kopparsakerna. Sedan är det handboll i Sporthallen (IFK Nyköpings damer spelar.) Ha en fortsatt bra söndag!

Början på en vit period?

Det var en tid sedan senast. Jag ställde undan vinterskorna den 20/4 enligt detta blogginlägg. De var i ett bedrövligt skick men till min glädje konstaterade jag, när jag nu tog fram dem igen, att jag smörjt in dem innan sommarförvaringen. Nu sjunger de nog på sista versen i alla fall eftersom sömmarna börjar ge sig.

Vinterväglag tarvar vinterskor.

Här i södra Södermanland blev Stormen Sven inte mer än Lill-Svempa eller Vindpusten Vilgot. SMHI hade utlovat en hel del snö under fredagen och det fick vi. I drivorna var det nog upp emot 3 centimeter...

Grillen på vår Skoda

Jag minns hur jag kände i ingången av april när jag tog med mig kameran utomhus. Jag var hjärtligt less på allt det vita som naturen var inbäddad i. Det handlade allra mest om att jag ville ha variation. Nu när snön åter gör sig påmind är den en välkommen variation ute i naturen.

Vägen mot Prästgården och Skillra utanför Stigtomta.

Nu tror jag inte denna lilla mängd snö kommer att ligga kvar så länge. Prognosen säger mildväder inom kort. Det kändes dock avlägset under dagens promenad för i de ganska bestämda nordvästvindarna var det kallt, väldigt kallt.

En flock flygande råttor, kajor alltså, ovanför mitt huvud.

Solen orkade inte riktigt titta fram idag men molnen sprack isär en aning i alla fall. Det svaga, svaga decemberljuset bjöd i alla fall en strimma hopp i horisonten.

Mellan den snötäckta marken och den blågråa himlen fanns en strimma ljus.

Jag kommer att envisas med att ta med mig det nyinköpta 135 mm-objektivet ett tag till. Behöver komma underfund med det. Kort skärpedjup är det bra på i alla fall även om det inte är ett macro-objektiv.

Snötäckt vippa

Röda bär av något slag med granskogen i bakgrunden.

Jag har hängt upp en del utomhusbelysning nu. Fåglarna har fått påfyllning i fågelborden. Laddar fortfarande för att inhandla en utomhusgran att ställa på gräsmattan framför köksfönstret. Men allra först har jag årets viktigaste tradition och syssla att göra, nämligen att putsa alla kopparpryttlar här hemma.

Ha en härlig andra advent-helg!

Rökelse men ingen myrra eller guld

Redan för flera veckor sedan smög jag lite skamset in på Indiska i Nyköping. Någon hade sagt att det salufördes rökelse på detta etablissemang. Av alla tänkbara klädaffärer går jag av princip endast in på Dressman, vartannat år vare sig det behövs eller inte, för att köpa två par jeans och en tröja. Nåväl, rökelse inhandlades och en hållare. Rökelsen visade sig levereras i form av avlånga pinnar på ca 20 cm. Jag valde en doft som jag trodde skulle vara så uthärdlig som möjligt (Lemon Grass) och en hållare utformad som en liten Buddha-figur. Varken doft eller Buddha-form var viktig för mitt kommande projekt!

Någonstans har jag läst att man kan fota rök. Och det kanske kan vara värt att testa? Jag har inte sett så många exempel men efter lite experimenterande och hostattacker i citrongräs-ångorna så fick jag i alla fall rökelsen att både bli belyst och någorlunda i skärpa.

Den lilla Buddha-gubben och en nästan utbränd (som jag alltså) rökelse.

Det svåraste var att få rökelsen att bilda något annat mönster än en lång och rak rökpelare rakt upp. Jag blåste, höll över handen, viftade med armarna m.m. för att sätta luften och röken i lagom rörelse. Tog jag i för mycket blev röken till en tunn och odramatisk dimma. Annars hamnade rökplymen under eller över kameraobjektivets förinställda skärpeområde. Det ska väl inte vara helt lätt...

Jag kunde "dra i spakarna" ordentligt i Lightroom och Photoshop. Men om den svarta bakgrunden blev belyst av studioblixtarna fanns inte så mycket att göra. Jag satte en tunn röd plast framför blixten för färgens skull. Testade även ett grönt filter.

Men sedan visade det sig att jag kunde ändra färg i efterhand i Photoshop så det kanske inte var värt ansträngningen att mixtra vid fotograferingen. Här kommer ett lila exempel.

Kul att testa och en aning lättare än att fota vattendroppar. Vi får se om jag utsätter mig för rökelseångorna någon mer gång.

Inomhus är det varmt och skönt!

I väntan på Blåsten Sven (eller vad de nu döpt rugg-vädret till den här gången) konstaterar jag att det åtminstone är hyfsat drägligt inomhus. Och så har det varit en längre tid. För att visa att jag lever och är foto-aktiv trots bristen på utomhusljus så slänger jag in ett blogginlägg om sportfoto. Ursäkta mig, ni som inte alls tycker om sport! För mig är det en rolig syssla och en gren av fotografin som jag finner ytterst rolig även om en blomma fångad med macrot fyller sina fotografiska mål också.

Fredagen den 29/11 var jag i Sporthallen i Nyköping och fotade handboll när IFK Nyköpings handbollsherrar förlorade mot HK Country i en av årets seriematcher i division 1. Resten av bilderna hittar du i ett bildgalleri som du kommer till via den här länken.

IFK:aren Hampus Asp försvarar tufft.

Lördag lunch var det dags att bege sig ner till grannkommunen Oxelösund och fota innebandy. Onyx damlag spelade division 2-match mot Hållsta-laget IK Standard. Kul, jag hade aldrig sett Onyx tjejer spela tidigare och jag hittade flera fotbollsdamer som uppenbarligen dubbelfuskar med innebandy under vintern. Bildgalleriet från denna match hittar du här.

Tuff situation straxt framför Standards mål.

Under onsdagskvällen den 4/12 spelades det ishockey på Rosvalla i Nyköping. Hemmalaget NH mötte serieledarna Huddinge IK. En match som slutade 1-1 och inte ens efter förlängning kunde lagen skiljas åt utan straffar fick avgöra. Gästande Huddinge strået vassare och båda lagen lär stöta på varandra i den kommande Allettan. Bilder från hockeymatchen hittar du här.

Sargsmak? NH-spelaren Christopher Lindholm får i alla fall chansen att känna på sargen lite.

Jag köpte ett begagnat lätt teleobjektiv för några veckor sedan. Detta 135 mm-objektiv har en största bländaröppning på 2.0 och jag hade för avsikt att använda det bl.a. i inomhussportsammanhang. Tyvärr har det inte riktigt "sjungit" för mig (ännu) men under gårdagens ishockey tog jag fram objektivet och började använda det efter en period. Efter ytterligare en period började jag komma underfund med utrustningen och kan nog ändå glädja mig åt att det bidrar en hel del till bilderna och det minskade bruset. Jag testar vidare!

Jag hoppas på utomhusklimatet i helgen. Vill gärna ta promenader i dagsljus men utan allt för mycket uppoffringar...

Fjällmossen

I djupet av Kolmårdsskogarna, på gränsen mellan Södermanland och Östergötland, hittar man Fjällmossen och det stora område som är ett naturreservat. En av Mellansveriges största myrkomplex. Jag googlade lite och hittade en karta på Sörmlandsledens hemsida och för mig som utgår från Stigtomta innebar det att jag tog sikte på Jönåker för att därefter fortsätta söderut på vägen ner mot Kvarsebo. Skylten mot Fjällmossen går inte att missa och som extrahjälp kan skylten som pekade ut Vrångsjö till höger också göra nytta. Därefter körde jag längst de krokiga och allt smalare grusvägarna, hela tiden ledd av skyltar som pekade ut naturreservatet, tills vägen bokstavligen tog slut. Jag hade kommit till vägs ände.

Vid kanten av myren fanns den stora parkeringsplatsen med tillhörande informationstavla.

Söndagen bjöd på solsken och flera plusgrader. Första advent och även den första dagen i december är kanske inte den livfullaste av tider på året ute i naturen. Är det inte visset så sitter det och fryser någonstans. Andra tider på året utlovas udda växter och rara arter i vår fauna vid Fjällmossen. Jag sökte frisk luft och det fick jag i överflöd ty det blåste något alldeles väldigt. Den förhållandevis korta promenaden jag valt för dagen (runt sjön Lilla Göljen) gick mestadels inne i skogen vilket skyddade mig någorlunda från allt för mycket frisk luft.

Naturreservatets gräns var tydligt uppmärkt.

Det första som hände när jag lämnat bilen bakom mig var att jag halvt skrämdes ihjäl av en tjädertupp. Nu var väl den kraken minst lika rädd som jag men det hade inte skadat om den flugit upp när jag inte var fullt så nära. Min puls gick så sakteliga ner igen och jag följde Sörmlandsledens utstakade färgmarkering.

Björnbären hade sett sina bästa dagar.

Jag kom fram till ett klapperstensfält uppe på en höjd. En gång i tiden har inlandsisen släppt av stenbumlingarna och de har sedan slipats runda av att ha legat i strandlinjen. En informationstavla berättade för mig att klapperstensfältet ligger på 85 meter över havsnivån idag men för 7500 år sedan var här en strandlinje. Häftigt! Liknande klapperstensfält, men i större skala, finns bl.a. på Gotlands nordkust och norr om Byxelkrok på Öland (Neptuni åkrar.)

Klapperstensfält nära Lilla Göljen

Jag närmade mig Lilla Göljen och kom fram till en kallvattenkälla som gjorts i ordning för vandrarna på någon av de närliggande vandringslederna.

Vatten till den törstige vandraren

Runt och igenom Fjällmossen går ett flertal stigar. Sörmlandsleden är en av dem men även östgötarna har sina leder som sammanstrålar på vissa ställen vid myrområdet. När jag kom fram till Lilla Göljen visade det sig att ett äldre vindskydd fått sällskap av ett nyare som skänkts av Östergötlands länsstyrelse till Sörmlandsleden som i år firar 40 år. Utöver eldstad, bord och vedbod fanns här ett dass. En finare rastplats får man leta efter!

Vindskydden vid Lilla Göljen

Vindskydden sedda från halvvägs upp backen bakom dem.

Jag satte mig tillrätta i 15 minuter och avnjöt ett par koppar kaffe. Passade på att byta objektiv, efter att uteslutande ha använt mitt vidvinkelzoom, till macrot som fick ta ett par bilder innan jag bytte tillbaka igen.

Vass vid Lilla Göljen

Ett ensamt lingon nere i lingonriset

Jag fortsatte min vandring och rundade sjöns ena spets. Det var tacksamt att kunna gå en slinga utan att behöva gå tillbaka i de egna fotspåren som annars kan vara fallet om man vill traska längst Sörmlandsleden. (Om man inte har någon som lämnar och hämtar upp på överenskomna platser.)

Lilla Göljen

Sista delen av stigen följde kanten på mossen. Det var värt att stanna då och då och titta ut över vidderna. Någon annan gång ska jag banne mig se till att hitta de spänger som går över mossen eftersom jag kan tänka mig att det ger ytterligare ett intressant perspektiv.

Fjällmossen 1:a advent 2013

Är du det minsta naturintresserad ska du besöka Fjällmossen! Jag kommer absolut att hitta tillbaka och ser fram emot besök där under vår och försommar. Vinter-fantaster kan hitta skidspår här men för mig kan det gärna dröja några månader.

Du kan läsa mer om Fjällmossen här:
Nyköpingsguiden
Länsstyrelsen Östergötland
Sörmlandsleden (del av etapp 34)