Nyårsdag och en aning trött

Det kostar på. Och faktum är att jag inte ens klarade av att ta "varannan vatten" under nyårsfirandet. Nej, det var "varje vatten" som gällde för mig. Men när klockan blir bortåt 03.30 innan huvudet kommer på lut på kudden så är det lite motlut dagen efter, helt enkelt.

Tomtebloss är en gammal favorit som fortfarande håller för nya generationer!

Nyårsfirandet skedde för familjens del inne i storstan. Stigtomta fick klara sig utan oss och Nyköpings-familjen vi besökte lotsade oss genom en trivsam kväll med god mat och dryck (för den som inte skulle köra bil hem...) När tolvslaget närmade sig tog vi oss upp till det närliggande vattentornet där det erbjuds en fin överblick över Nyköping med omnejd.

Vid foten av Nyköpings vattentorn.

Fyrverkerier på långt håll.

Fyrverkerier på för nära håll. Stolle...

När det smällt färdigt seglade de tunna papperslyktorna över våra huvuden i stort antal. Uppenbarligen är de av varierande kvalité då jag såg flera förtvivlade nyårsfirare som aldrig fick sina lyktor att stiga mot skyn bl.a. p.g.a. stora hål i papperskonstruktionen.

Nyårsnatten har blivit till dag och årets första promenad tog mig runt Salinge. Mulet och blåsigt samt två plusgrader. Jag lät kameran följa med men efter en dryg timmes promenad hade jag bara två macrobilder på minneskortet. Den tredje och sista togs hemma på den egna gräsmattan där den milda vintern gett nytt (eller snarare fortsatt) liv åt de små vita blommorna.

Fröhängena på hasseln har en ljusgrön nyans.

Visset ogräs är mer väntat som motiv denna årstid.

Gräsmattans vita småblommor har inte gett upp.

Jag fyllde på fågelbordet med de sista skoporna solrosfrön ur jättesäcken jag köpt. Dags att investera i ännu en säck för att inte mesflocken ska lämna mig till förmån för någon annan fågelmatare... ;-)

Ledigheterna är över och arbetet väntar fr.o.m. torsdag. Laddar batterierna under återstoden av årets första dag. Lite glad över att det blev "varje vatten" under gårdagen. :-)

Nyårshälsning

Årets sista promenad togs runt skroten i Stigtomta. Hmm, att förära en bilskrot min närvaro på nyårsafton låter tämligen skruvat... Å andra sidan var jag idag långt ifrån ensam om att ta en förmiddagspromenad. Ledigheterna runt storhelgerna ger luft i kalendrarna och lungorna.

Där stod den gamla lastbilen. På gärdet som länge stått i träda.

I lastbilens motorrum.

Jag sitter nu vid datorn med några bilder från promenaden. Efter att jag passerat skroten kom jag fram till ett gammalt gärde som i sin bortre ände fått hysa en del "saker". Någon som har väldigt svårt att göra sig av med pryttlar har uppenbarligen valt detta som uppställningsplats. Jag har tidigare bara sneglat åt detta hållet men idag hade jag inte en enda bildfil på minneskortet så det fick bli min räddningsplanka.

Ur datorns högtalare strömmar ABBA. Jag har många av deras utgivna låtar på LP-skivor eller kassetter (!) men med Spotify görs allt lättillgängligt och jag tackar för det. Den gamla tekniken är inte helt kompatibel med vårt rörligare musikkonsumerande även om jag har en Walkman (freestyle, för den som minns) i någon låda i huset. Jag har suttit i ett par timmar och skrivit på ett blogginlägg till Nyköpings Damfotboll och lagom engagerande musik i bakgrunden gör sitt till för inspirationen!

Lupinen har sett till att nya lupiner växer upp så småningom!

Jag ska sätta punkt för i år här på bloggen. Ett riktigt skitår är till ända men med lite nerförsbacke och vinden i ryggen hoppas jag att nästa år kan erbjuda roligare händelser. Nu har jag en del att säga till om... så ödet ligger i mina egna händer. :-)

Prästgården vid Skillra.

Jag tackar för dina besök här på bloggen under året och önskar ett riktigt gott nytt år! För oss fotointresserade lägger jag till en förhoppning om många minnesvärda bilder som kommer att sammanfatta 2014 på ett fantastiskt sätt om ytterligare ett år från nu!

En solglimt i mellandagarna

En spricka i molntäcket. Så trivsamt. Jag inväntade en molnslöja som täckte solen i samband med gryningen men sedan åkte jag ännu en gång upp till Kisäng. Trodde i min enfald att stjärtmesarna skulle sitta och vänta på mig i björkarna och alarna som de satt i häromdagen. Tji fick jag. Men en halvtimme med sol blev det i alla fall innan nästa molnslöja på nytt täckte solen.

Kisäng vid Långhalsen.

Ormbunkar i motljus.

Jag gick runt ett par varv i skogskanten och längst strandlinjen. Den enda fågelkontakt jag fick var med en ivrig hackspett som satt i en halvröten rönn. Nu blev det ett positivt möte så jag ska inte klaga.

Hackspett

Jag fick åka hem igen utan att så mycket som sett skymten av någon mes. Satte mig framför det egna fågelbordet en stund. Tyvärr var solen åter bakom moln så det blev inte några jätteroliga bilder. När jag sedan plockat undan kameragrejorna kom solen åter fram och då visade sig bl.a. steglitsarna igen. Det får bli en annan gång...

Talltita, tror jag. Annars är det en entita.

Nötväckan har laddat näbben med solrosfrö.

Ha en härlig söndag!

Kisäng i mellandagarna

Det är något outsägligt vemodigt över en badplats under vintermånaderna. Öde ligger den där och sedan länge har barnskratten tystnat. Sommarens varma vattennöjen känns avlägsna och nu återstår... ingenting. Känslan som for genom kroppen var lika ruggig som vädret. Morgontimmarnas dimma hade lättat men de regntunga skyarna var allestädes närvarande. Den intilliggande båtplatsen med dubbla bryggor förstärkte känslan då den gapade lika tom och öde som badstranden.

Båtbryggorna vid Kisäng.

Förra vintern låg isen tjock och konstigt nog var då fler båtar kvarlämnade i vattnet.

Jag hade väntat mig lite dimslöjor när jag kom fram till Långhalsen men de var upplösta. Sedan hade jag för ovanlighetens skull slitit med mig stativet (kanske påmind av mina egna funderingar häromdagen) men det använde jag aldrig! Vattnet låg helt stilla och effekten jag var ute efter får jag fånga vid ett annat besök då det är lite mer rörelse i sjön.

Den vissna och torra vassen bjöd på varma färgtoner.

Med ena foten på en hal sten balanserade jag vådligt i strandkanten.

Nu kommer jag att åka de få kilometerna från hemmet till Kisäng snart igen. Den gången ska jag låta vidvinkelzoomen stanna hemma och istället ta med mig teleobjektivet. Träden vid strandkanten hyste en liten flock stjärtmesar som jag bara måste försöka fota! Jag kan endast minnas att jag sett stjärtmes en gång tidigare, och även om den kanske inte är så sällsynt så är det en söt liten gynnare som jag mer än gärna har ett foto på.

Jag gjorde denna gång endast ett halvtimmesbesök vid sjön. Till min förvåning dök det upp en bil till på parkeringen precis när jag skulle åka därifrån. Någon mer som ville få en nypa frisk luft? Jag kommer tillbaka, det är något speciellt med vattennära bilder.

Någon hade julpyntat badplatsens rastbord.

Fortsatt snöfritt

Nu har vi snart skuffat oss förbi julhelgen. Annandag jul ska ägnas åt promenader, bandymatcher (?!) eller engelsk ligafotboll. Jag har inte riktigt blivit feberfri ännu och nu är det bihålorna som sätter käppar i hjulen men å andra sidan var det omöjligt att sitta inne och glo ännu en dag när solen tittade fram under förmiddagen. Frosten hade lämnat några vita spår efter sig i den vissnade växtligheten och det är det mest vinterlika vi sett här på länge. Kameran, makro-objektivet och jag tog en promenad runt skroten och det blir en runda på en timme och en kvart. Många fler än jag passade på att vara ute och suga ner frisk luft i lungorna, skönt att vädra ur glöggångor och stearinljus-os.

Torrt gräs i motljus med Skillra i bakgrunden.

Julhelgen är fortfarande en av de högtider som får vara någorlunda ifred från de sociala medierna. Åtminstone om jag tittar i mitt flöde på Facebook, Twitter och Instagram. Och om det är någon som inte kan låta bli (vilket det naturligtvis är) så känns det inte alls angeläget att ta del av. En julhälsning i inledningen av storhelgen är trevlig att ta del av men annars är jag inte speciellt road. Eller är det bara jag...?

Kaktus? Nej, tistel i vardande.

Och här är vi i andra änden av tistelns liv!

Fågelbordet på framsidan av huset fortsätter leverera. Det var ett verkligt lyckodrag att flytta det från baksidan av huset för nu kommer det grönfinkar, domherrar, svartmesar och steglitsar som alla blandar upp sig med de vanligare blåmesarna, talgoxarna, pilfinkarna och nötväckorna. Steglitsarna är kvar här så länge det inte blir mer vinter för då drar de tydligen söderut. Några bilder? Nej, men någon gång kanske jag försöker sätta mig tillrätta för att fånga gästerna med kameran.

Frost i gräset får duga som vinterbevis.

Frostnupna och skrumpna blad på nässlorna.

Jag laddar upp för att sätta mig med nästa blogg. Ska skriva ihop några rader och presentera ett urval av fotbollsbilder på lokalsporten.se till läsarna av min blogg Nyköpings Damfotboll. Tyvärr har damfotbollen åter hamnat i skottgluggen för en obalanserad och emellanåt omogen debatt om jämställdhet där respektlösheten bland nättrollen fortfarande förvånar mig. Jag håller mig ifrån denna debatt men lider med de pionjärer som inte för så många årtionden sedan stått på barrikaderna men nu får upptäcka att ingenting hänt under dessa år.

Du vet vid det här laget att detta är ett av mina favoritmotiv... ;-)

Jag avrundar med en bild jag tog igår kväll. Det är inte ofta stativet är utomhus och denna gång kom det säkert 15 meter utanför hemmets dörr. Jag behövde ett stativ till den tänkta bilden då jag var ganska säker på att jag inte kunde hålla kameran helt still i händerna under de 10 sekunder som behövdes i exponeringstid.

Hemmet i julskrud.

Ljuset i juletid

Det naturliga ljuset vid midvintertid har en speciell klang och lyster. Jag konstaterar det efter att i ett par dagar varit utanför dörren i samband med eftermiddagarnas solnedgång. Någon vit snö som reflekterar ljuset finns inte utan det sugs upp av allt det bruna i omgivningarna. Att det dessutom varit molnfritt två dagar i rad känns unikt för att vara detta års december.

Den ena kusen i påslakanset från Jysk, den andre i något från ÖoB...?!

Feberfri och med Janssons frestelse inslängd i ugnen tog jag en halvtimmespromenad runt Åsby och Skillra. Åh vad skönt med frisk luft i lungorna! Sträcka lite på benen och bara njuta av utomhusstunden. Solen försvann snabbt ner mot horisonten och jag letade nästan panikartat efter något att avbilda innan solskivan var ett minne blott. Det blev ett par motljusbilder med naturens julljus i bakgrunden.

Rönnbären i skogsdungen är inte aptitliga längre.

Den utblommade lupinen är fortfarande vacker!

När jag väl kom hem en halvtimme senare var solen borta. På första trappsteget upp till dörren stannade jag och fick den första bilden med mitt 135 mm-objektiv där jag äntligen kan säga att objektivet sjungit för mig. Julgranens belysning gav mig så fin bokeh i bilden (och utblommad lavendel är så vacker så den ska man inte klippa bort förrän på våren, tycker jag.)

Nu är det bara fisk-rökningen kvar. Och julbadet. Sen kan julen komma :-)

Det närmar sig

Julen är utan tvekan den årliga högtid som vi förbereder oss mest inför. Tyvärr handlar det också väldigt mycket om konsumtion. Det finns andra högtider som jag tror säljer mer vad gäller matinköp men addera alla presenter, allt krimskrams som ska pyntas (och som verkar vara engångsartiklar nu för tiden) så sticker det iväg. Det som ändå ger julen en stor plats i mitt hjärta är traditionerna och att man får fixa och plocka med saker och ting och i slutänden kunna njuta av att en viss stämning infinner sig. De traditionella julskivorna lägger en ljudkuliss som förstärker intrycken.

Pepparkaksbak inför jul

Själva julaftonsfirandet har jag i vuxen ålder uppfattat som en aning för hektiskt och stirrigt. Och då ska tilläggas att vi inte behövt åka runt som ett turnerande varitésällskap från hus till hus. Allt för många timmar tillbringar jag i köket på julafton för att ordna med julmaten och få undan disk. Fokus ligger trots allt på de egna barnen och gästerna. Detta år ser inte ut att bli annorlunda men förberedelserna har skitit sig totalt. I snart en vecka har jag varit däckad av feber och hosta/förkylning. Tyvärr har min hustru ensam fått bära större delen av ansvaret med viss hjälp från några av döttrarna.

Något knepigt dimensionerad men likväl ett pepparkakshus.

När jag häromkvällen låg nerborrad i soffan vaknade jag till ett gnisslande ljud som visade sig komma från skruvarna i julgransfoten. Hustrun passade på minsann. Julgranen SKA inte tas in förrän dagen för jul. Så är det bara! Tack vare min feber har vi nu en julgran på plats som sprider väldoft flera dagar för tidigt, och där försvann en av de små sakerna jag minns från min egen barndoms julaftonsmornar när allt plötsligt doftade så annorlunda när man otåligt smög upp tidigt. Nu hoppas jag ändå att granen i år ska hålla sig vid liv längre än de senaste åren. Årets gran höggs samma dag som jag köpte den (förra söndagen) till skillnad mot de granar jag köpt från olika håll tidigare år eftersom de troligtvis varit resultat av en midsommargallring någonstans i vårt avlånga land...

Ännu inte helt färdigklädd

Jag har hunnit göra mina köttbullar. Laxen är snart färdiggravad och jag kommer att röka lax under måndagen. Se där, några årliga rutiner som jag ser som kära besvär. Du som läser här vet att jag sedan tidigare putsat all koppar. Huset ser fortfarande ut som ett slagfält men med hjälp av en mindre bulldozer borde det gå att jämna ut alla högar någorlunda.

De senaste åren har jag tryckt upp en väggalmanacka till de närmaste. Jag är ganska nöjd med den kommande utgåvan även om tyvärr en bild blev knasig med blåstick och för mörk. (Jag vet inte varför det blev så men nu är skadan redan skedd.) Jag har ju en hel del bilder från varje månad det gångna året att välja bland så det svåra denna gång har varit urvalet.

Knäckfabriken gav ömsom tandmördare, ömsom släpper-aldrig-från-pappret

Jag längtar ut. Inte för att vädret och naturen lockar särskilt mycket just nu utan för att få frisk luft och motion. Jag verkar få vänta någon dag ytterligare, febern måste ge med sig någon gång. Tyvärr ser det inte ens ut att bli frost vilket annars varit sista hoppet om en vit julaftonsmorgon detta år...