Det närmar sig

Julen är utan tvekan den årliga högtid som vi förbereder oss mest inför. Tyvärr handlar det också väldigt mycket om konsumtion. Det finns andra högtider som jag tror säljer mer vad gäller matinköp men addera alla presenter, allt krimskrams som ska pyntas (och som verkar vara engångsartiklar nu för tiden) så sticker det iväg. Det som ändå ger julen en stor plats i mitt hjärta är traditionerna och att man får fixa och plocka med saker och ting och i slutänden kunna njuta av att en viss stämning infinner sig. De traditionella julskivorna lägger en ljudkuliss som förstärker intrycken.

Pepparkaksbak inför jul

Själva julaftonsfirandet har jag i vuxen ålder uppfattat som en aning för hektiskt och stirrigt. Och då ska tilläggas att vi inte behövt åka runt som ett turnerande varitésällskap från hus till hus. Allt för många timmar tillbringar jag i köket på julafton för att ordna med julmaten och få undan disk. Fokus ligger trots allt på de egna barnen och gästerna. Detta år ser inte ut att bli annorlunda men förberedelserna har skitit sig totalt. I snart en vecka har jag varit däckad av feber och hosta/förkylning. Tyvärr har min hustru ensam fått bära större delen av ansvaret med viss hjälp från några av döttrarna.

Något knepigt dimensionerad men likväl ett pepparkakshus.

När jag häromkvällen låg nerborrad i soffan vaknade jag till ett gnisslande ljud som visade sig komma från skruvarna i julgransfoten. Hustrun passade på minsann. Julgranen SKA inte tas in förrän dagen för jul. Så är det bara! Tack vare min feber har vi nu en julgran på plats som sprider väldoft flera dagar för tidigt, och där försvann en av de små sakerna jag minns från min egen barndoms julaftonsmornar när allt plötsligt doftade så annorlunda när man otåligt smög upp tidigt. Nu hoppas jag ändå att granen i år ska hålla sig vid liv längre än de senaste åren. Årets gran höggs samma dag som jag köpte den (förra söndagen) till skillnad mot de granar jag köpt från olika håll tidigare år eftersom de troligtvis varit resultat av en midsommargallring någonstans i vårt avlånga land...

Ännu inte helt färdigklädd

Jag har hunnit göra mina köttbullar. Laxen är snart färdiggravad och jag kommer att röka lax under måndagen. Se där, några årliga rutiner som jag ser som kära besvär. Du som läser här vet att jag sedan tidigare putsat all koppar. Huset ser fortfarande ut som ett slagfält men med hjälp av en mindre bulldozer borde det gå att jämna ut alla högar någorlunda.

De senaste åren har jag tryckt upp en väggalmanacka till de närmaste. Jag är ganska nöjd med den kommande utgåvan även om tyvärr en bild blev knasig med blåstick och för mörk. (Jag vet inte varför det blev så men nu är skadan redan skedd.) Jag har ju en hel del bilder från varje månad det gångna året att välja bland så det svåra denna gång har varit urvalet.

Knäckfabriken gav ömsom tandmördare, ömsom släpper-aldrig-från-pappret

Jag längtar ut. Inte för att vädret och naturen lockar särskilt mycket just nu utan för att få frisk luft och motion. Jag verkar få vänta någon dag ytterligare, febern måste ge med sig någon gång. Tyvärr ser det inte ens ut att bli frost vilket annars varit sista hoppet om en vit julaftonsmorgon detta år...