Stigtomta kyrka i tunn vinterskrud

Så blev jag till sist tvungen att skotta. Hur mycket och hur gärna jag önskat slippa så blev det oundvikligt. Så här veckan före jul och på mina breddgrader kan jag nuförtiden hävda att det är onormalt.

Stigtomta kyrka

Naturen uppskattade säkert att snön föll. Det är väl så med vår flora och fauna att de under många, många år anpassat sig efter det klimat vi har här uppe i Norden. För att få bukt med moderna importer i form av mördarsniglar hade det gärna fått bli 20 minusgrader och barmark. Den kuren skulle sitta finfint även för fästingarna. Nu får de kura ihop sig under ett skyddande och isolerande snötäcke (om det skulle råka bli rejält kallt).

Bäst som jag stod och fotade Stigtomtas kyrka med stativ och kamera riggade så kom det förbi en lastbil på landsvägen strax till vänster om mig. Det blev i och för sig en intressant effekt när slutartiden stod på 8 sekunder.

Till vänster i bilden ses de blåaktiga strecken som ett bevis för en passerade lastbil

Det kan inte förnekas, hur mycket jag än ogillar snön, att fotomotiven ploppar fram på ett helt annat sätt. Omväxling förnöjer och ligger snön ett tag till står säkert vintermotiven mig långt upp i halsen...

Kulturljus i decembertid

När jag gick på lågstadiet var det blockflöjt som gällde. Under mellanstadieåren valde jag av någon outgrundlig anledning att släpa på en cello från bonnlandet där jag bodde till lektionerna i Musikskolans regi. I tonåren kom jag till sans och spelade gitarr samt försökte sjunga. Uppträdde i olika sammanhang men det var nog hellre än bra, om jag försöker vara objektiv.

Det jag på min tid kallade Musikskolan har stöpts om i nutid och det heter numera Kulturskolan. Här ryms inte bara musik nuförtiden utan ett betydligt bredare spektrum av den så otroligt viktiga kulturen. Jag kan raljera och hävda att jag är en kulturell analfabet men jag uppskattar verkligen allt från teater, konst, dans och musik. Det är bara det att jag lever så långt ifrån dessa uttryckssätt numera.

Här svängde det något alldeles grymt mycket!

På Luciadagen firade Kulturskolan i Nyköping 70 år genom att bjuda in till en grandios uppvisning inför fullsatta läktare på Rosvalla. Man såg till att öppna portarna till A-hallen där publiken trängde ihop sig på ena läktarsidan. (Vilken sjusärdeles lokal vi har i kommunen för allehanda event och arrangemang!)

Familjens 15-åring har under terminen haft dansprofil under sin skolgång och hennes grupp var en del av det 2,5 timmar långa program som utspelades inför våra ögon och öron. Naturligtvis bänkade vi oss bland alla övriga anhöriga och intresserade.

Kulturskolans tidigare elev Renaida uppträdde med två nummer

Här har Renaida fyra dansare som sällskap under uppträdandet

Vi kom i god tid, trodde vi, men läktaren var i det närmaste full. Anita hade tidigare under torsdagen köpt biljetter och en liten stund senare var det slutsålt. Wow. Att hamna hyfsat högt upp och allra längst ut på en stolsrad var helt okej om jag undantar fotomöjligheterna.

Nu hade jag med mig mitt 70-200 mm objektiv och på så sätt kunde jag ändå få några bilder där det gick att urskilja ansiktena på de som uppträdde. Men den där riktiga närvaron i bilderna blir det givetvis inte från det avståndet och en vinkel snett ovanifrån.

Dagen till ära bjöds vi i publiken på ett Luciatåg mitt i programmet

Jag gillade vad Kulturskolan levererade och de hade också fått till ljud- och ljusriggen riktigt bra. Barnen och ungdomarna var fantastiskt duktiga, inte bara för att det var sött och gulligt. Nu var det ingen ungdom som imponerade allra mest på mig utan en tidigare elev på skolan som numera återfinns i Radiosymfonikerna. Oj oj oj, vilken skicklig cellist!

Ola Karlsson briljerade på cello

Bland de allra sista programpunkterna dök slutligen vår dotter Lovisa upp tillsammans med sina kompisar. Tyvärr var nog deras uppträdande ett av de som hade allra sparsammast med ljussättning och dessutom med rödtonade lampor. Gaaah, jag låg redan på ISO 12800 med kameran och kunde inte göra mycket annat än att ta stöd för kameran och hoppas på att någon bild var skarp.

Lovisa till höger i bilden

Jag har fixat ett litet bildgalleri med 50-talet bilder från Kulturskolans "Kulturljus i decembertid" och du hittar dessa bilder HÄR >>>

På bäverspaning i en nyans av grått

Om inte denna del av året lägger manken till är det alldeles erbarmligt gråtrist. Jag är medveten om att det varit ett par dagar med högre himmel, kyligare temperaturer samt friskare luft. Men det hjälper endast marginellt när jag ser grannlåten genom kontorsfönstren.

Årets utegran blev platt, 145 cm hög och krokig...

Jordnöttter, solrosfrön och talgbollar. Småfåglarna ska ha sitt.

Duggregnet kom och gick när jag pysslade med att få upp den lilla utegranen. Jag valde ändå att ta en kort promenad när mina bestyr var överstökade. Några kliv tog mig över TGOJ-banan och ner till "skitdiket" som rinner nedanför Åsby gård. Jag har gett denna bäck ett mindre smickrande epitet av den anledningen att det är en bäck som delvis är uppdikad, övertäckt och ständigt brun.

Promenadvägen som går förbi Åsbys lada

Bävern som hittade till skitdiket för något år sedan har tagit ny fart och har nu lyckats fördämma bäcken nedanför Åsby. Och jädrar i min lilla låda så stor påverkan en eller ett par bävrar kan ha på naturen.

Bävrarna har slagit sig ner i bäcken som rinner ut i Hallbosjön

Bäverhyddan är några meter från landsvägen ner till Jönåker

Jag gick hem i det dagsljus som snarare är ett innehållslöst vakuum mellan gryning och skymning när vi nu är så nära vintersolståndet. Tröttheten som uppstår drabbar nog både människor och djur.

Grannens katt gick runt och gäspade

Nu börjar uppladdningen inför kvällens julbord. Inte för att jag behöver äta mer än vad jag gör utan för att jag kan. Typ.

Med fisheye på bandy

När jag fotograferar sport följs det i regel av ett blogginlägg. Jag beskriver det jag sett och försöker att lägga vikt vid mycket runt själva tävlingsmomentet. Till detta behöver jag bildmaterial som illustrerar, dokumenterar och ger variation till alla actionbilder i bildgalleriet.

Betongportalen som leder in till Backavallen i Katrineholm

Lördagen den 1/12 åkte jag till Backavallen i Katrineholm för att bevaka den allsvenska matchen mellan Katrineholm Bandy och gästande Nässjö IF. En match som spelades i gråmulet väder och snabbt flyktande dagsljus. Elbelysningen över bandyplanen var den ljuskälla som fanns till hands när matchen drog igång klockan 15.00.

Oftast använder jag mitt 17-40 mm-objektiv för sidomaterialet. Ibland har jag med mig mitt normalzoom (24-70 mm). Lite extra twist på bilderna om jag istället fotar med fisheye-objektivet. Här pratar vi om bilder som får en rejäl förvrängning tack vare objektivets extrema egenskaper.

Från hörnet av innerplanen på Backavallen

Den enda kamera-sort som detta objektiv tecknar ut helt och hållet på är de med en senor av typen APS-C. I mitt fall är det alltså min gamla Canon 50D eller min 7D Mark II. Övriga kameror har större sensorer. Fisheye-objektivets 8,5 mm brännvidd blir därmed motsvarande 13,6 mm tack vare den mindre sensorns omräkningsfaktor på 1,6.

Backavallens bandyis sträcker ut sig framför publiken på läktarplats

Nästan hela isytan ryms i bilden som är tagen från läkarsidans översta etage

Samyang-objektivet är på intet sätt perfekt vad gäller optiska egenskaper. Men det är förhållandevis billigt och skarpt så länge man bländar ner några steg. Nu är objektivet inte särskilt ljusstarkt så bilder i dålig belysning innebär tyvärr att de behöver tas på den något mjukare maxbländaren f/3,5 eller på ett rejält uppskruvat ISO-värde.

Bandylirarna på väg in på planen efter halvtidsvilan

Förvrängningen med ett fisheye är en del av grejen med den typen av objektiv. Det kittlar lite att använda det och framförallt får jag översiktsbilder som verkligen bidrar till ett brett perspektiv.

Översta publikraden på Backavallen

Mörkret runt bandyplanen på Backavallen var trots allt en bra fond till motiven som hittades under elbelysningens sken. Fisheye-objektivets plats i kameraryggsäcken är nog tryggad ett tag till.

Årets julkort är taget

Och så var stunden kommen då jag kan sjunka ner djupt i fåtöljen och dra en lättnadens suck. Jag har lyckats samla ihop familjeflocken och efter lite arrangerande och regisserande så togs årets julkort tidigare under tisdagskvällen. Vi kan säga så här; ett 10-tal medlemmar i OK Hällen (Stigtomtas fantastiska orienteringsklubb) har något att avhandla på nästa medlemsmöte.

Mer än så här avslöjar jag inte för närvarande

Kallt som attan utomhus. Det externa batteripacket, studioblixtarnas sladdar och mitt avtryckarfinger led i den kärva novemberkvällens bistra kyla. Hoppas det var värt det. Det blev inte många bonusbilder detta år och det var framförallt på grund av kylan men också beroende på att vi stod hyfsat exponerade för allmänhetens insyn under den fotografiska verksamhet som vi tillfälligt bedrev där inga bilder tagits förr. Typ.

Den franska bulldogen Enzo och dottern Emma blev dock ett bonusmotiv

Nu sparar jag på avslöjandet tills vi kommer fram till jul. Någon måtta får det vara.

Höstvinterns blygsamma ljus

Senhösten och den inledande vinterperioden bjuder förvisso allt som oftast på ett molntäcke tätare och lägre än någon annan gång på året. När väl solen visar sig är det något alldeles speciellt och mycket karaktäristiskt med ljuset som uppstår. Mitt på dagarna står solen inte särskilt högt på himlavalvet. Det är ytterst lågmält, försiktigt och tar överhuvudtaget ingen som helst plats.

Skuggorna är långa. Himlens färgskiftning går mer åt det turkosa hållet än åt det djupblåa. Jag tycker inte solen verkar blyg men ljuset från vårt solsystems centrum känns sprött och skört. Känslan förstärks av fallande temperaturer som gör luften syrerik men också en aning ettrig mot blottlagd hud.

Häst i en av Åsbys hästhagar

En annan häst

Jag var inte först att gå på gångvägen som Åsby iordningställt

Åsbys stall

Åsby sett från landsvägen mellan Stigtomta och Jönåker

Dagar som i söndags kan man inte annat än älska. Hur mycket november det än är. Några dagars minusgrader har gett stadga i marken och grusvägarna går att beträda utan att få lerstänk på byxor och skor. Och för mig med kamera i handen är novemberljuset tillräckligt karaktäristiskt för att locka och inspirera. Plötsligt händer det.

Detta motiv är nog på vippen att vara utslitet vid det här laget

Under en period har jag fotograferat oerhört lite, sportfotograferingen undantagen. Fritiden har inte räckt till och allt förvärvsarbetande har satt käppar i hjulen under vardagarnas ljusa timmar. Det är som det är.

Jordkokor, knappast det mest spektakulära fotomotiv du sett...

Snart är december över oss och då börjar hysterin inför julen. Jag ska inte dra igång en lång drapa om detta utan chillar med i högerfilen så får andra hålla sig i omkörningsfilen så länge. Kanske gasar även jag när vi närmar oss den 24/12.

När höst och vinter möts

Med en fot i hösten och den andra i vintern möttes vi i helgen av krispiga minusgrader och ett helt gäng med soltimmar. För första gången på länge gjorde jag något som verkligen var bra för mig själv. En promenad, frisk luft och intryck som bara naturen har att erbjuda.

Grönt och snöklätt

Jag riggade min Canon 5D Mark IV med mitt macro-objektiv, drog på mig kängor och dunjacka för att kliva ut i spenaten. Promenaden över TGOJ-spåret, förbi Åsby mot Skillra och sedan tillbaka hem till hemmets trygga härd. Typ.

Humle

Jag började med att leta motiv i de nära detaljerna men sedan övergick jag i landskapsfotografering med mitt 100 mm-objektiv. Jag kände mig lite ringrostig, det var ett bra tag sedan jag fotograferade på detta sättet och utsnittet satt inte utan att jag var tvungen att regelbundet kontrollera i sökaren vad jag fick med och vad jag inte fick innanför bildkanterna.

Eftersom november varit förhållandevis mild så finns fortfarande lite grönska kvar i viss växtlighet. Just denna kontrast är lite fascinerande och lockar att försöka avbilda.

I ett kommande inlägg kommer några bilder på omgivningarna. Solens närvaro berikade och vi har verkligen inte varit bortskämda med soltimmar den senaste månaden. Det är inte bara general-mulet denna årstid utan solens timmar på himlavalvet är försvinnande få. Idag gick den upp 08.06 och kommer att glida ner bakom horisonten klockan 15.13.

Vägg med karaktär

Ha en fortsatt förträfflig söndag!