fredag 14 december 2018

Kulturljus i decembertid

När jag gick på lågstadiet var det blockflöjt som gällde. Under mellanstadieåren valde jag av någon outgrundlig anledning att släpa på en cello från bonnlandet där jag bodde till lektionerna i Musikskolans regi. I tonåren kom jag till sans och spelade gitarr samt försökte sjunga. Uppträdde i olika sammanhang men det var nog hellre än bra, om jag försöker vara objektiv.



Det jag på min tid kallade Musikskolan har stöpts om i nutid och det heter numera Kulturskolan. Här ryms inte bara musik nuförtiden utan ett betydligt bredare spektrum av den så otroligt viktiga kulturen. Jag kan raljera och hävda att jag är en kulturell analfabet men jag uppskattar verkligen allt från teater, konst, dans och musik. Det är bara det att jag lever så långt ifrån dessa uttryckssätt numera.

Här svängde det något alldeles grymt mycket!

På Luciadagen firade Kulturskolan i Nyköping 70 år genom att bjuda in till en grandios uppvisning inför fullsatta läktare på Rosvalla. Man såg till att öppna portarna till A-hallen där publiken trängde ihop sig på ena läktarsidan. (Vilken sjusärdeles lokal vi har i kommunen för allehanda event och arrangemang!)



Familjens 15-åring har under terminen haft dansprofil under sin skolgång och hennes grupp var en del av det 2,5 timmar långa program som utspelades inför våra ögon och öron. Naturligtvis bänkade vi oss bland alla övriga anhöriga och intresserade.

Kulturskolans tidigare elev Renaida uppträdde med två nummer
Här har Renaida fyra dansare som sällskap under uppträdandet

Vi kom i god tid, trodde vi, men läktaren var i det närmaste full. Anita hade tidigare under torsdagen köpt biljetter och en liten stund senare var det slutsålt. Wow. Att hamna hyfsat högt upp och allra längst ut på en stolsrad var helt okej om jag undantar fotomöjligheterna.



Nu hade jag med mig mitt 70-200 mm objektiv och på så sätt kunde jag ändå få några bilder där det gick att urskilja ansiktena på de som uppträdde. Men den där riktiga närvaron i bilderna blir det givetvis inte från det avståndet och en vinkel snett ovanifrån.

Dagen till ära bjöds vi i publiken på ett Luciatåg mitt i programmet

Jag gillade vad Kulturskolan levererade och de hade också fått till ljud- och ljusriggen riktigt bra. Barnen och ungdomarna var fantastiskt duktiga, inte bara för att det var sött och gulligt. Nu var det ingen ungdom som imponerade allra mest på mig utan en tidigare elev på skolan som numera återfinns i Radiosymfonikerna. Oj oj oj, vilken skicklig cellist!

Ola Karlsson briljerade på cello

Bland de allra sista programpunkterna dök slutligen vår dotter Lovisa upp tillsammans med sina kompisar. Tyvärr var nog deras uppträdande ett av de som hade allra sparsammast med ljussättning och dessutom med rödtonade lampor. Gaaah, jag låg redan på ISO 12800 med kameran och kunde inte göra mycket annat än att ta stöd för kameran och hoppas på att någon bild var skarp.

Lovisa till höger i bilden

Jag har fixat ett litet bildgalleri med 50-talet bilder från Kulturskolans "Kulturljus i decembertid" och du hittar dessa bilder HÄR >>>

2 kommentarer:

  1. Du fick ett par bra bilder här. Gillar den med de två dansarna. Jag var också en blockflöjtare och gitarrspelare i musikskolan på sjuttiotalet. Noll talang på det området.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo tack, jag musicerade nog hellre än bra. Det måste jag nog medge. Jag vill dock inte förneka att det skett.

      Bildmässigt hade det varit trivsamt med bilder från golvet. Närhet och rätt vinkel för att slippa helikopterperspektivet. Men nu var jag ju inte på konserten för att fotografera i första hand utan för att njuta av det som bjöds med mina ögon och öron.

      Radera