lördag 8 december 2018

På bäverspaning i en nyans av grått

Om inte denna del av året lägger manken till är det alldeles erbarmligt gråtrist. Jag är medveten om att det varit ett par dagar med högre himmel, kyligare temperaturer samt friskare luft. Men det hjälper endast marginellt när jag ser grannlåten genom kontorsfönstren.

Årets utegran blev platt, 145 cm hög och krokig...
Jordnöttter, solrosfrön och talgbollar. Småfåglarna ska ha sitt.

Duggregnet kom och gick när jag pysslade med att få upp den lilla utegranen. Jag valde ändå att ta en kort promenad när mina bestyr var överstökade. Några kliv tog mig över TGOJ-banan och ner till "skitdiket" som rinner nedanför Åsby gård. Jag har gett denna bäck ett mindre smickrande epitet av den anledningen att det är en bäck som delvis är uppdikad, övertäckt och ständigt brun.

Promenadvägen som går förbi Åsbys lada

Bävern som hittade till skitdiket för något år sedan har tagit ny fart och har nu lyckats fördämma bäcken nedanför Åsby. Och jädrar i min lilla låda så stor påverkan en eller ett par bävrar kan ha på naturen.

Bävrarna har slagit sig ner i bäcken som rinner ut i Hallbosjön


Bäverhyddan är några meter från landsvägen ner till Jönåker


Jag gick hem i det dagsljus som snarare är ett innehållslöst vakuum mellan gryning och skymning när vi nu är så nära vintersolståndet. Tröttheten som uppstår drabbar nog både människor och djur.

Grannens katt gick runt och gäspade

Nu börjar uppladdningen inför kvällens julbord. Inte för att jag behöver äta mer än vad jag gör utan för att jag kan. Typ.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar