Nu är rivningsarbetet nära

Stigtomta Skola, i den form vi känner igen den sedan slutet av 60-talet, är nu mycket nära att rivas. I slutet av mars kommer maskinerna att jämna många av byggnaderna längs med marken. I veckans början skrevs ännu en gång i lokaltidningen om den nya skolan som ska byggas upp där den gamla står. Att det var en extra het fråga i veckan berodde mestadels på att kommunstyrelsen beviljat byggkostnaden på 189 miljoner för den nya skolan. Lite märklig ordning, kan man tycka, eftersom modulbyggnader uppförts dit sedan ett par veckor alla skolbarnen flyttat, och det inte borde finnas något alternativ än att riva det gamla och uppföra det nya.

Stigtomta Skola är nu nära att jämnas med marken

Vatten- och avloppsnätet är uppdaterat och nu väntar rivningen

Jag hade ett par timmar att disponera under lördagen mellan en fotbollsträning och en födelsedagsuppvaktning. Perfekt att utnyttja till att ge sig ut i vårvädret med kameran. Stegen var förutbestämda att ta mig till skolområdet. Det var nog min sista chans att fota skolbyggnaderna innan området spärras av och rivs. Och att våren visade upp sig från sin allra bästa sida gjorde inte promenaden mindre angenäm. Vilken härlig marsdag, solen värmde riktigt mycket, och vårtecknen blev ytterligare fler efter ännu en vecka med fler bakslag. En nässelfjäril fladdrade förbi, ofotograferad men noterad, och myrorna irrade runt i myrstacken.

Myrorna vaknade till liv av den värmande marssolen

Fröställningar som är kvar i vägrenen sedan fjolåret

Hasselhängena är fullt utslagna

Jag är inte uppväxt i Stigtomta och har därmed inte heller någon egen koppling till Stigtomta Skola. För mig var det Nöthagens lekskola och Högbrunnsskolan som gällde fram tills det var dags att börja högstadiet på Nicolaiskolan. Som förälder har jag dock en mångårig erfarenhet av Stigtomta Skola. Alla våra fyra döttrar kommer att ha tillbringat sina första skolår på denna skola och vi har i obruten följd varit på varenda skolavslutning i Stigtomta sedan millenieskiftet. Självklart har jag vid det här laget sett mycket av skolan. Mina och barnens erfarenheter är positiva, oavsett skick och ålder på skolbyggnaderna.

C-huset i bakgrunden är en av de byggnader som snart inte finns längre

På denna yta har många skolavslutningar ägt rum genom åren

Jag tog många bilder idag på skolområdet. De flesta byggnader ska väck medan ett par ska bibehållas. Alla bilder publiceras inte denna gång, det är ganska meningslöst. Jag vill i alla fall ha bilder på alla byggnaderna ur olika vinklar för framtida referenser och ifall någon av mina barn vill minnas tillbaka på hur det en gång såg ut på skolområdet.

Stigtomta Kvarn tornar upp sig som närmaste granne till skolan

Som ledare i Stigtomta IF, det har ju blivit några år sedan 2003, har jag varit i skolans gymnastiksal väldigt många gånger. "Tyvärr" verkar det bli många fler gånger eftersom gymnastiksalen inte ska rivas och byggas upp i en nyare version. Egoistiskt hade jag givetvis föredragit en ny idrottshall som både Stigtomta IF och OK Hällen (orienteringsklubben) haft glädje av under vinterhalvåret. Skattepengarna räcker inte till allt och undervisningsmiljön för många kommande generationers skolbarn är självklart lämpligast att prioritera.

E-husets gavel kommer inte längre att fungera som bollplank

Gula Villan, skolträdgården och förrådet i bakgrunden är de enda byggnader som överlever

Den gamla skolan har varit sliten länge. Det största problemet har varit inomhusluften. Det är dessutom alldeles för trångbott då bl.a. min 11-åring sedan några år haft sitt klassrum i tillfälligt uppförda moduler. Vi har en mycket stor skola i Stigtomta och ännu större kommer den att bli. Härligt att man tror och satsar på ett samhälle utanför centralorten Nyköping!

Orange-färgade gardiner och trasiga persienner är snart ett minne blott på Stigtomta Skola

Jag tittade ännu en gång nyfiket förbi den nyuppförda längan som ska fungera som skolbyggnad under byggnadstiden. Den paviljong som uppförts på idrottsföreningens gamla grusplan. Jag påmindes också om snön som föll tidigare i veckan eftersom 11-mannaplanen  delvis tycks ligga i kronisk skugga och inhysa Södermanlands enda fläck där permafrost råder.

Snö på ca 50% av Stigtomta IP

Skolbarnens cykelställ är flyttade till den temporära skolbyggnaden

Längst ena långsidan av 11-mannaplanen har man tyvärr tvingats sätta elstängsel mot vildsvinen

Jag fotade en hel del foton på den temporära skolbyggnaden också. Även denna kommer att försvinna så småningom. Det kommer att bli jättefint för barnen men just nu är det synnerligen lerigt i marssolens dagsmeja.

Två futuristiska bordtennisbord stod på den temporära skolgården

Även ett bordtennisnät kan bli ett intressant fotomotiv

Jättenöjd med vårpromenaden knallade jag hemåt. Packade största kameraryggsäcken och förberedde mig inför söndagen då jag ska göra ett av mina hittills mest udda sportbevakningar. Hoppas jag klarar av den utmaningen och får chansen att visa upp någon intressant bild här i bloggen så småningom.

Ha en fortsatt finfin helg!

Nog sjutton är det vår

Det började med att jag långt om länge stod och tittade på tre stjärtmesar. Fågelvarianten alltså. Lite sur över att endast ha 100 mm brännvidd på kameran att leka med avstod jag dock från att försöka fota fåglarna. När jag kom ut i mer öppen terräng bet den hårda vindens kyla i kinderna och det var så långt från vår man kunde tänka sig.

I hasseldungen var hängena fullt utvecklade

Hassel är en stressad trädsort som inte bryr sig om snön i omgivningen

Jag påminde mig om att jag tidigare under veckan sett tofsviporna vid två tillfällen. De flög omkring vid Nyköpingsån på infarten till Skavsta. Även denna söndag skulle jag få ett par doser vårtecken och den första var sånglärkorna som hördes i skyn ovanför Stora Ramshult. Återigen konstaterade jag att försöka fota lärkor på 100-tals meters avstånd med ett 100 mm-objektiv är inte mycket mening med.

Nattens kyla gav årstidsringar på vattnet i diket

Jag traskade runt Stigtomta skrot denna söndagsförmiddag. Ändrade planer innebar att jag inte följde yngsta dotter och hennes lag till Norrköping (för en fotbollscup) utan plötsligt fick jag promenadtid. Självklart utnyttjade jag möjligheten att ta en runda även om jag först prioriterade att se Vasaloppsstarten på TV.

Fruset takdropp

När jag kom till Mårtenstorp sträckte sig vintergäcken ut mot grusvägen. Ett sådant vårtecken kan inte ignoreras. Jag lade mig platt på marken och hoppades att inte någon av de boende skulle titta ut i tron att jag svimmat av utanför deras hus.

Vintergäcken kämpar på

När jag reste mig hade jag den vackra björkdungen till höger om vägen. Det är något speciellt med björkdungar, oavsett årstid. Just i denna stund är det varken spirande grönt eller snötäckt men ändå läckert. Nu fick en gammal björkdungeinnevånare agera huvudmotiv.

Pensionerad

Bilderna på kamerans minneskort blev få idag. Det blir så ibland. Inte för att det var färre motiv denna gång utan snarare för att jag sträckte ut steglängden och tog dem en aning oftare än jag brukar. Motion är också najs ibland.

Statusen på hushållets snödroppar den 5/3 2017

Även om vårtecknen staplas på varandra biter sig vintern kvar ännu ett tag. I alla fall om man ska tro SMHI-prognosen. Det må vara hänt, mars är liksom en sådan månad.

Grådassigt Nyköping

Variationen i väderleken är intressant. Tyvärr tycks det som att de soliga dagarna infaller i arbetsveckorna och helgerna får det otvivelaktiga nöjet att förbli gråmulna. Fredagens blötsnö gjorde dessutom underlaget surt, surare surast.

Denna helg har i förväg varit planerad till 3/4-delar. Endast lördag förmiddag och lunch var "fri" för lek och ploj vilket innebar att jag bestämde mig för att besöka en träningsmatch mellan två lokala fotbollslag. Promenad hemmavid hade varit ett alternativ om det inte varit för blasket på grusvägarna.

Med 300 mm-gluggen på konstgräset vid Rosvalla

Nu blev näst yngsta dottern magsjuk under sen fredagskväll och sådant lägger både sordin på stämningen och omöjliggör födelsedagsuppvaktningar hos släkten. Nåväl, jag valde frisk luft framför bacillerna i hemmaluften under ett par timmar av lördagen. Samt håller i mig för allt vad tygeln håller med förhoppningen att slippa bli sjuk.

Rosvalla en lördag i början av mars

Hemma är jag i färd med ett datorbyte. Än så länge på planeringsstadiet. Den PC jag nu haft i många år börjar vara dags att byta ut. Den hänger fortfarande med hyfsat när jag bildbehandlar, lagringen har jag ju sedan en tid löst med en Mac Mini med extern hårddisk. Min bärbara Macbook Pro var aldrig tänkt att fungera som huvuddator. Med datorbytet följer en hel del saker som bör utvärderas och testas. Allra helst som jag är sugen på att byta PC mot iMac (stationär dator från Apple).

Hundar i fotbollspubliken

En sak jag skjutit på men nu tagit tag i är en backup till "molnet" från lagringsdatorn. Jag köpte på tips en licens hos Crashplan och satte igång en backup av ungefär 1,5 TB data (mestadels bilder). Besvikelsnen är stor när det går så sjuuuukt långsamt så den beräknade tiden innan det är klart landar på 3-4 månader! Say what?! Jag har en 200 Mbps-fiber hemma men det hjälper föga när tjänsteleverantören knappt har en mätbar hastighet i sin ände.

Blött och eländigt bredvid fotbollsplanen

Jag har också en programvara under utvärdering för att snabbgranska bilder. Det låter kanske onödigt men om man som jag tar hundratals bilder vid ett tillfälle (en match eller liknande) så behöver man något att snabbt bläddra igenom bilderna med för att rensa bort oskarpa och värdelösa bilder. Den programvara jag använt de senaste åren passar bara på PC, inte på Mac. Efter att ha googlat och läst på Fotosidan forum har jag nu laddat ner en testversion av Photo Mechanic. Kan inte bli nöjdare, den är suverän! Tyvärr kostar programlicensen 150 dollar,,,

Råby-Rönö IF jublar efter avgörande 3-2 mot Hargs BK

Än återstår lite vånda och beslutsångest innan jag går vidare med datorköpet. Det är inte bara dyrt utan snuskigt dyrt om man vill åt en iMac med 27-tumsskärm. Det finns saker med MacOS som jag aldrig kommer att förlika mig med men förhoppningsvis kan jag ha överseende med dessa saker för att komma åt fördelarna. En PC med motsvarande specifikationer skulle inte bli billigare, har jag kommit fram till efter noggrant undersökande.

Avslutsförsök som täcks bort av försvarande back

Främst vill och behöver jag en datorskärm som är bättre än de två jag använder idag. De är för ljusa vilket innebär att jag redigerar mina bilder för mörkt för att passa de flesta som betraktar bilderna via sina enheter. Nej, det går inte att skruva mer på dessa billigare skärmars inställningar.

Närkamp

Det var hur som helst vrålkul att fota fotboll idag. Det är min bas, mitt fundament och min sportfotogrund. Jag vet å andra sidan att i höst kommer mättnadskänslan och längtan efter variation och något nytt. Så har det varit i flera år och det är kanske inte så konstigt.

Trevlig fortsättning på helgen!

Månadens bild: Mars 2017

Uppe längst nordöstra delen av Gotland ligger ön Furillen (eller Furilden som den även kallas). När vi var på Gotlandsbesök i början av juni 2016 tog jag tacksamt emot tips om denna destination. Tack Peter Sonander, detta var verkligen ett sevärt utflyktsmål! Fram till 1970-talet bedrevs en kalkstensindustri, förstås, på denna ö. Att det är en ö kan man inte riktigt uppfatta men så är tydligen fallet.

Idag bedrivs det en hotellrörelse på det gamla industriområdet. Åtskilliga är de som besökt och fotograferat dessa säregna och sevärda omgivningar. Fullt förståeligt, om jag får säga vad jag tycker.

Furillens kalkstensfabrik

Denna bild tog jag den 5:e juni med min Canon 5D Mark II och på den hade jag monterat normalzoomen 24-70 mm/2.8. Brännvidden är 34 mm, ISO 200, bländare f/8.0 och slutartiden 1/800 sekund.

Det är inte för inte som jag längtar tillbaka till Furillen och Gotland när jag ser på bilden...

Är 5 minuter för sent bättre än inte alls?

Idag slutade jag jobbet (som oftast) strax efter klockan 17. Ett mysko eftermiddagsväder gav en rejäl regnskur vid 16-tiden. Därefter kom det fram några solstrålar i en glipa mellan molnområdena. Hela vägen hemåt från Skavsta till Stigtomta hade jag den nedgående solens strålar i blickfånget. Det är vid såna tillfällen jag önskat att jag haft en systemkamera med mig och att jag utan hänsyn till trafik eller liknande kunnat stanna för att fotografera.

De senaste åren har kantats av tillfällen då jag kört bil och fått ett underbart sceneri utanför vindrutan. Jag tillhör inte de som "måste" fota solnedgångar men mitt fotohjärta smälter för dimma, höstfärger och intressant ljus. Ofta på den sketna vägen mellan hem och arbetsplats.

Innan jag hunnit hem hade solen gått ner. Den långsmala glipan mellan molnen gjorde dock att ett orangefärgat ljus färgade undersidan av molnen och allt som tecknande sig mot den turkosa molnfria remsan och de gulröda molnen blev häftigt. De kala trädgrenarna såg sååå intressanta ut.

Nåväl, jag parkerade bilen och rusade in för att slita fram ett par kameror och sedan stormade jag ut på husets balkong som vetter mot sydväst. Fem minuter för sent för den riktiga färgexplosionen och tyvärr i avsaknad av trädkronor som förgrund. Det jag fick var i alla fall några intressanta bilder där man ser ett moln som kastar skuggor på de övre liggande molnen. Intressant, i alla fall för mig.

Canon 5D Mark II, EF 17-40 mm på brännvidden 17 mm

Canon 5D Mark II, EF 17-40 mm på brännvidden 26 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 70 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 100 mm

Canon 1D Mark IV, EF 70-200 mm på brännvidden 140 mm (men därefter hårt beskuren)

Jag tränar vidare på min tajming. Kanske får jag till det bättre nästa gång. Eller annars får jag lära mig att alltid släpa på en systemkamera.

Motivjakt i bakslagslandskapet

Även om det är februari kände nog fler än jag att det var ett rejält bakslag när onsdagen bjöd på snöoväder och vinterelände. Därefter har det blivit kallt vilket innebär ishalkigt och knaggligt underlag på vägar och trottoarer. Inte ens snödropparna utanför farstukvisten tycker att det är särskilt muntert att få ett vitt snötäcke som mantel.

Snödropparna kämpar vidare

I skrivande stund är det lördagskväll och för första gången på drygt två veckor känner jag att jag är ifatt. Det har varit ett par större idrottsevenemang som tagit mycket av min tid, framförallt under helgerna, och plötsligt fick jag en stund över under lördagseftermiddagen och det gjorde underverk. Mina bilder under den halvtimmeslånga promenaden var dock inte några underverk...

En plöjd majsåker är väl vacker...? ;-)

Lördagsförmiddagen badade i solsken. Jodå, då var jag inomhus och bedrev fotbollsträning med flicklaget. När jag väl tog mig tid att gå utomhus hittade solen några molnslöjor som den nödvändigtvis var tvungen att gömma sig bakom. Man kan inte få allt.

Den ofta fotograferade vägen upp mot Prästgården

En tanke som fastande för ett ögonblick i mitt huvud var att jag efter några år av intensivt fotograferande ser bilder framför mig på ett helt annat sätt än när jag köpte min första digitala systemkamera år 2009. Vid det här laget har jag "fotat av mig" och vet förhoppningsvis lite bättre vad som fungerar och inte fungerar.

Solen bryter igenom bakom trädens siluetter

Nu för tiden är jag mer på jakt efter vinklar och ljus. Framförallt när jag är i bekant terräng där jag gått många gånger. Jag hoppas innerligt att min nyfikenhet består och att utvecklingen fortsätter. Fullärd finns det nog ingen som är men drivkraften att bli säkrare och tryggare i fotograferingen vill jag bibehålla.

Ponny i en av Åsbys hagar

Dagens promenadsällskap blev min Canon 5D mark II och mitt kära gamla macro-objektiv. 100 mm brännvidd var tyvärr inte tillräckligt till de tre bilder som kommer här nedan men när hästarna var så ystra och busiga fick jag ta vad jag hade i händerna och beskära ganska kraftigt i efterbehandlignen.

Jag gick vidare bakom Åsbys lada och kom till den lilla gångbro de gjort i ordning för att torrskodd komma över "skitdiket". De senaste dagarnas dagsmeja med svinkalla nätter hade satt sina spår i det trögflytande vattnet.

Isformationer

Nu tar jag kväller. :-)

Museibesök i Stockholm

Vecka 8 innebär sportlov för traktens skolungdomar. Vi i familjen Jansson tog fasta på detta, dock inte bokstavligen, och ägnade torsdagen åt museibesök i Stockholm. Det finns onekligen något fler museum i huvudstaden än i Nyköping. För närvarande är det väl ungefär 100 mot 0 i Stockholms favör. Vi ska få ett nytt länsmuseum i Nyköping och i väntan på det har vi kanske något dygnet-runt-stängt museum som jag inte känner till.

Nyköpings järnvägsstation

Stockholms Centralstation

Jag planerade och bestämde enväldigt att vi skulle ta oss till Djurgården och starta vår museiodyssé på Nordiska Museet. Alla vardagar med undantag av onsdagar stänger huvuddelen av Stockholms museum mellan klockan 16 och 17. Ett eller förhoppningsvis två besök tänkte jag mig att vi skulle hinna med. Utan att behöva gå upp i ottan.

Jag vägrar att köra bil i Stockholm och det är inget jag lidit för hittills. Till Stockholm åker man ju allra bäst med tåg. Förutsatt att de överhuvudtaget går. Under onsdagen snöade det och då gick självklart inte tågen som de skulle. Vi hade bättre tur på vår resdag och kom till Stockholm en stund efter 10 på förmiddagen. Strålande solsken men arktiskt kalla vindar.

Min koll på Stockholms innerstad är skral, dock visste jag hur vi skulle gå för att komma från Centralstationen till Nordiska Museet. Vi gick inte den genaste vägen utan följde strömmen och vattnet bort mot Djurgården. Det var trevligast så.

Utfodring (!?!) av sjöfåglar i Stockholms ström

Jag hade med mig min Canon 5D Mark II samt mitt helt outnyttjade Canon EF 28 mm f/2.8. Ett litet objektiv som har sina för- och nackdelar. Det saknar modernare fokusmotor vilket gör att det knarrar och gnisslar, det är mjukt och luddigt på största bländaröppning och är inte supervidvinkligt. Dock är det skarpt om man väljer något mindre bländare och tar ingen plats i packningen.

Promenaden mot Nordiska Museet bjöd på mycket av det vackra vår huvudstad har att erbjuda. Vattnet är den enskilt viktigaste beståndsdelen när man ska bedöma stadens skönhetsgrad. De många äldre byggnaderna en annan.

Den inbitne Stockholmskonnässören vet förmodligen vad husen heter och har för historia. Den kunskapen saknar jag. Jag nöjer mig med att titta, fascineras och eventuellt fotografera från höften. Det var en långpromenad i sällskap av hustrun och de två yngsta döttrarna, inte en fotorunda med syfte att få så bra och många bilder som möjligt.

Där i bakgrunden kan man se Nordiska Museet

Bogvisir

Slutligen hade vi halkat oss fram till vår destination. Urblåsta och en smula frusna klev vi inte på ståtliga Nordiska Museet. Mycket att titta på där inne och även barnen (11 och snart 14 år gamla) var nöjda.

Lovisa, Alva och Anita

Nordiska Museet

När vi kände oss nöjda sökte vi oss ut och upp mot Östermalm där Historiska Museet ligger. Här följde ännu ett intressant museibesök som gott hade fått pågå lite längre. En halvtimme innan stängningsdags klockan 17 insåg vi att vi hade hälften kvar och i mina ögon var det den mesta spännande delen med vikingar och forntida fynd.

Lovisa, Anita och Alva utanför entrén till Historiska Museet

Vi var helt slut i fötter och huvuden efter allt trampande och alla synintryck från två museum. Stegen mot Centralstationen tog oss förbi NK där vi också gled in för en kortare titt. Vi gick inte längst vattnet på tillbakavägen eftersom solen hade trillat ner under horisontlinjen.

Strindberg utanför Dramaten

Vi hade gott om tid på oss att äta middag och därefter softade vi en stund på Centralstationen innan tåget som skulle ta oss hem till Nyköping igen avgick klockan 19.40. En lärorik och rolig dag som gärna får återupprepas. Som sportlovsaktivitet var den faktiskt ganska aktiv, vi fick ihop nästan 1,5 mil under skosulorna denna dag.