Ska jag vara kreativ blir det en svartvit konvertering. Ibland när jag känner mig hjärtinnerligt less på att alltid köra med kort skärpedjup som facit för en "bra" bild (det gäller 100% av gångerna när man fotar sport också eftersom det annars i förstå-sig-på-kretsar anses vara den "dålig" sportbild) så drar jag till med en vidvinkelbild på landskap med oändligt skärpedjup.
Även när jag känner mig extra inspirerad låter jag bli att kliva ur min komfortzon. Dumt. Snubblar snarare vidare mot att skapa för mig annorlunda bilder med hjälp av att nya prylar tillförs fotoutrustningen.
Någon enstaka gång händer det att jag själv tycker att jag fått till det ovanligt bra. Kanske med en annorlunda komposition, med intressanta linjer i bilden, ett annorlunda ljus eller att bilden faktiskt berättar något. Det är nästan alltid så att det är de bilderna som får minst visningar på Fotosidan.se eller "gilla" på Facebook Alltså får jag försöka intyga mig själv att det viktigaste är att jag själv är nöjd men innerst inne skaver det.
För den yngre generationen har mobiltelefon-apparnas filter och bildbehandling blivit facit för en bra bild. Är man dessutom tjej så ska bilden gärna vara skir som en tidig försommardag och ha ett lätt dis med vaga kulörer. Fördom? Ja, troligtvis men jag tror faktiskt att det finns både mode-nycker i vad vi anser vara en bra bild och att det finns skillnader mellan tjejer och killar i hur vi betraktar bilder.
Mitt vardagliga fotograferande betyder ändå mest för mig själv. Ett sätt att uttrycka mig och åtminstone inbilla mig att en viss kreativ sida får komma till tals. Jag ägnar sammantaget mycket mer tid att fota sport och där har jag ännu fler tvivel på vad som är bra eller dåligt oavsett vad folk säger och anser om sportbilder i allmänhet och mina bilder i synnerhet.
Jag ska inte redovisa min uppfattning om vad som är en bra eller dålig sportbild denna gång. Det räcker med att för stunden konstatera att jag inte heller inom detta område är tillräckligt kreativ. Där är det dessutom så att det inte kan klassas som en bra bild om inte alla tekniska kriterier är uppfyllda.
Jag skulle gärna fotografera människor i större utsträckning än jag gör. Visst, i sportsammanhang är det en given komponent, men då är det människor som är fullt fokuserade på vad de sysslar med för stunden. Jag gillar den delen av sportfoto då det inte är tillgjort eller frågan om något poserande bara för att det finns en kamera i närheten.
Problemet är att det finns så många människor som är hemskt obekväma framför kameran. Man säger att man inte gör sig bra på bild (medan vi andra tycker att personen ser bra ut och absolut liknar sig själv...) Att hantera denna skeva självbild och lotsa en person genom en bildserie skulle jag mer än gärna vilja bemästra. Vardagsporträtt helt enkelt. Gärna åt det dokumentära hållet.
Naturen är min räddningsplanka när det kommer till fotografering. En blomma, ett löv eller en pinne låter sig troligtvis gärna avbildas utan knot eller gnäll över slutresultatet. Däremot kan det vara jäkligare med t.ex. fåglar då de är betydligt kinkigare med vem de låter sig fotograferas av!
Jag stannar vid detta idag. Trevar vidare med sikte på att ta bättre bilder. Kanske också leta vidare efter definitionen av "bättre" i fotosammanhang. Bättre för mig eller för den bredare allmänheten? Givetvis är svaret att jag själv sätter mina egna betyg på mina egna bilder men visst är det väl så att vi som har foto som intresse och hobby gärna vill att även andra ska se och uppskatta våra alster?!
Det är lätt att trava på i gamla fotspår. Jag brukar försöka hitta nya infallsvinklar genom flickr. Där finns ju grupper för all typ av fotografering och dessutom många med utamaningar av alla de slag.
SvaraRaderaJag är på tok för passiv på Flickr. Förstår inte alla gånger upplägget där och hur man orienterar sig. Inte ens de möjligheter som bjuds... Oftast hämtar jag inspiration på Fotosidan.se men naturligtvis finns det fler ställen!
RaderaKänner igen mig i mycket av det du skriver. Jag vet med mig att jag brister när det gäller kreativiteten men ändå gör jag inte mycket åt det... Lätt att det bara ramlar på i gamla spår.
SvaraRaderaFina bilder har du till din text!
Hälsningar /SA
Jag tror jag gett uttryck för vad många med fotointresse tycker och tänker då och då. Men att stanna till, ägna en självkritisk tanke och sedan gå vidare för att förhoppningsvis kunna ta ett litet utvecklingssteg är nog inte helt fel.
RaderaFlickr har tyvärr förändrats ett par gånger för mycket sedan jag blev medlem 2004.
SvaraRaderaEn positiv sak är dock att de nu gratis erbjuder ett enormt lagringsutrymme. Däremot tycker jag laddningstiderna är väldigt sega (har märkt det då jag tittat på andras bilder och bläddrat genom t.ex. matchbilder av någon fotbollsfotograf.)
RaderaBra inlägg och fina bilder till. Jag gillar dina foton, och tycker inte att de är tråkiga. Men jag känner igen den där känslan av att själv tycka att man fastnar lite i sitt fotograferande, inte utmanar sig själv tillräckligt mycket. Själv är jag glad att jag skaffade mitt fasta 50 mm objektiv för ett par månader sedan, det har fått mig att testa lite nya saker! Men kanske är det lite den här årstiden också som gör att inspirationen tryter? Jag har känt en brist på den varan på senare tid, och blev därför mkt glad när en vän tog kontakt med mig och frågade om jag kunde fota åt henne. Då blir man liksom pushad att göra något nytt, få lite ny inspiration! Jag tror att det där med att fota ihop med andra, i sällskap, med modell etc, kan få inspirationen att rinna till lite :)
SvaraRaderaSer fram emot fler läsvärda inlägg här hos dig i höst, ha det gott!
Tack för dina ord Jessica! Det finns mycket kvar att utforska och fotografera men det gäller för mig att försöka bryta mig loss ur de hjulspår jag tycks hamna i ständigt och jämnt.
RaderaI söndags hade jag med mig kameran och teleobjektivet men det var så mulet och grått så bilderna fick kasseras med något enstaka undantag.
Jag har några kommande uppslag till bilder och det är mest inomhusfoton. Sedan har jag riggat en av fågelborden på framsidan av huset där det är lite ljusare så kanske kan det bli en och annan talgoxe och blåmes också. Nu när jag jobbar längre på dagarna blir jag hänvisad till helgerna om jag vill fota utomhus.
Jag har några potentiella fotokompisar som det säkert skulle gå att få sällskap av och inspiration från. Jag har annars inget emot lite egentid då jag kan ströva runt ensam och leta motiv men då ökar nog risken att bilderna också blir snarlika de jag redan fotat 100 gånger... :-)
Hej Lasse!
SvaraRaderaIntressant att läsa dina funderingar om fotografering. Drivkraften att vilja utvecklas och bli bättre på det vi gör är nog medfödd hos de flesta. Jag tycker din inställning att våga lita på eget omdöme om bilderna är klok och bra.
Ibland när jag tittar i fotoarkivet så tycker jag själv att mina bilder blir sämre och sämre och då undrar jag vad jag håller på med, speciellt när jag inser att motiven återkommer om och om igen. Det är som du säger, man travar på i gamla hjulspår där man är bekväm. Själv har jag inga ambitioner att bli en bra fotograf, men ändå önskar jag naturligtvis att det går åt rätt håll. Kanske är det bara förväntningarna som gör att de nyare bilderna känns sämre...?
Att fotografera är ju inte bara bilderna, en stor del av nöjet och avkopplingen är ju att man ser naturen på ett annat sätt när man har kameran med sig. Det tröstar jag mig med när mina foton inte når förväntad nivå.
Tack också för din kommentar hos mig.
Du behöver absolut inte delta i en utmaning eller länka ett eget bidrag för att kommentera ett inlägg. Jag törs nog påstå att det gäller för alla utmaningar / meme / länksamlingar som pågår bland oss trädgårds- och naturbloggare. Det enda underförstådda kravet på kommentarerna är att de är vänliga. ;) Vilket faller naturligt för fotobloggare har jag märkt, det finns så mycket glädje och vänlighet bland dem som bloggar om hem, trädgård och natur att man blir alldeles rörd och man får både inspiration och energi av att besöka denna vänliga cybervärld. Välkommen när du vill med en kommentar - eller välj att bara kika om du har lust med det.
Tack så mycket för din kommentar Charlotta!
RaderaJag inbillar mig ibland att en av drivkrafterna med mitt fotograferande är att bli "bättre" men visst håller jag med dig om att det räcker långt med att komma ut, se vackra eller intressanta saker ur ett kamera- och fotoperspektiv och i bästa fall fånga lite av det man upplever. När jag själv inte kan definiera "bättre" i dessa sammanhang kanske det är lämpligt att nöja sig där... :-)
Jag är nog inte mycket för utmaningar/tävlingar eller liknande men inser att det finns många som tycker det är en sporre för att hålla igång både fotograferandet och bloggandet. Men visst är vi oerhört artiga och vänliga!! ;-)