Söndagens Ålspånga-besök innebar givetvis ett antal obligatoriska hästbilder. Vädret var dock så fint att jag inte kunde nöja mig med att gå mellan paddockar och hagar i anslutning till stallet. Det blev en sväng med apostlahästarna ner till den sjö som sträcker sina vindlingar mot säteriet.
 |
| Jag tog mig förbi boningshusen vid Ålspånga |
 |
| Där nere vid vattnet ligger ett fint litet hus |
Jag tittar på kartbilder och funderar på vad sjön kan heta. Nu kan jag få på näsan men det ser ut som om det skulle kunna vara Långhalsen. Det är ju en sjö som på olika sätt ringlar sig förbi både det ena och det andra. Smala sund och öppnare ytor, från centrala Södermanland och hela vägen ner till Täckhammar där den övergår i Nyköpingsån och hittar sin väg ut i Östersjön.
 |
| Ett fantastiskt läge |
Jag höll mig på försiktigt avstånd från bryggor och bebyggelse och gick i sjökanten för att leta fotomotiv och vinklar. Isen låg spegelblank (nåja) framför mig men det lockade inte att testa dess hållfasthet. Detta påminner mig dessutom om att jag inte längre äger några skridskor. Behöver man sådana?
Alla bilder på hästarna i gårdagens inlägg och de bilder som syns i detta inlägg är tagna med min Canon 5D Mark II med objektivet EF 70-200 mm/2.8L IS II USM. Maken till zoom-objektiv har jag aldrig upplevt. Det är verkligen en absolut fullträff på många sätt. För mig och tydligen för många, många andra. En nackdel är priset, det kan man inte komma ifrån.
 |
| På vägen tillbaka från sjön |
 |
| Blå is i spåren efter traktorn som åkt där i töväder |
 |
| Svartvit konvertering av isformationerna på vägen |
Jag tog mig tillbaka mot stallet. En titt ner längst allén och väg 221 som går mellan Bettna och Flen. Jag rundade ridhuset och gick upp mot den gamla länga som står i en skogsglänta.
 |
| Ålspångas stall och ridhus |
 |
| Allén i riktning ner mot väg 221 |
Det fanns inget nytt att upptäcka. Jag har varit där tidigare och fotograferat. Utedasset stod där det skulle. Dörrar och fönster visade samma spår av tidens tand och årens slitage.
 |
| Denna bild har jag spegelvänt eftersom texten satt för att läsas från insidan |
Så fick det bli denna gång. Det kommer fler tillfällen, hoppas jag. Hästarna får ju inte gå ofotade för länge!
Ett underbart litet rött hus. Fråga: Används det, eller ligger det öde som många små torp i Södermanland?
SvaraRaderaJag har länge funderat över att fota snö och is på riktigt nära håll, macro alltså.Har inte kommit mig för, men jag inbillar mig att snö och is är långt mer spännande i macro-miljö än den traditionella.
Det röda lilla huset verkar vara ett strand- eller gästhus för de som bor i säteriets huvudbyggnad. På trädäcket vid husets högergavel fanns utomhusstolar samt någon slags hängstol i en björk. Det låt en roddbåt bredvid. Huset är en 10-poängare med sin ålder, sitt fina skick, skorstenen m.m. Läget fenomenalt.
RaderaIs och snö med macro-objektivet har jag försökt emellanåt men sällan fått någon riktig fullträff. För några år sedan fotade jag enorma frostkristaller i växtligheten mot en klarblå himmel och det är det närmaste jag varit att lyckas. Med stativ och fokusstacking skulle snöflingor kunna bli något men jag fotar sällan så planerat.
Fint litet hus, finns många sådana i mina krokar, men inte med det här läget. Vill ha!
SvaraRaderaDet strandnära läget är i aktuellt fall mycket tilltalande. Charmen med röda små stugor på den svenska landsbygden kan inte överskattas.
Radera