Vinter-Vrena var väldigt vackert

Söndagen innebar en schemafri och obokad dag. Jippi. Och äntligen skulle jag få chansen att ge mig ut i vinterlandskapet. Tyvärr bjöd inte dagen på något solsken men det hade nog varit too much. Natten mellan lördag och söndag var det förhållandevis kallt men också dimma och då vet vi ju alla vad som händer. Dimmans vatten bygger upp frost på ALLT. Jag lät mig inte nedslås av den uteblivna blå himlen och förlikade mig med att himlen var slät och jämngrå. Det är som det är.

När det nu var så vackert var man än vände blicken försökte jag halvt panikslagen komma på varthän jag skulle styra kosan för att få några vinterlandskapsbilder. Gå en runda utanför Stigtomta? Nej, jag valde att åka till Vrena. Av alla ställen. Pilgrimsbo innebär närhet till vatten och några intressanta vyer. Innan jag kom fram till Vrena stannade jag på riksvägen och passade på att ta ett par bilder på det ytterst slitna sekelskifteshuset jag sett så många gånger men inte fotograferat det. Nu har jag rått bot på den bristen.

Det slitna huset ligger i slänten ner mot TGOJ-banan i utkanten av Vrena

Jag fotade huset genom en glipa mellan träden uppifrån järnvägsbron

TGOJ-banan in mot Vrena

Efter några snabba bilder hoppade jag in i bilen och stannade den vid Pilgrimsbo. Därifrån gick jag först till den nyare landsvägsbron eftersom jag ville fota Vrenaån ner mot gamla fabriksområdet. Det såg intressant ut från bilen och det blev inte sämre av att ge sig tid och titta till denna vy till fots på den vältrafikerade Katrineholmsvägen.

En strömsatt sträcka av Vrenaån hade öppet vatten under söndagen

På andra sidan landsvägen rinner Vrenaån under den gamla landsvägsbron och bortanför den finns Hallbosjön

Jag klev genom den orörda snön mot Vrena IF:s bastubyggnad. Där fick jag ytterligare några bilder som var värda att spara och bearbeta. Tycker jag i alla fall.

Den gamla landsvägsbron i Vrena

Vänder man på blicken har man Pilgrimsbo till höger och Hallbosjön i bakgrunden

En viss försiktighet var oundviklig när jag hasade ner i slänten mot ån. Snö täckte eventuella håligheter i vattenbrynet. Denna gång gick det bra och jag tog mig försiktigt upp på den lilla körvägen vid Pilgrimsbo igen. Därifrån tog jag mig fram mot ångbåten Munters brygga.

Iskanten i Vrenaån ut mot Hallbosjön

Stunder som denna är värda mycket för mig. Givetvis för att jag får chansen att fota något som i mina ögon är tilltalande men även utan kamera kan jag uppskatta det som är framför mina ögon. I både det lilla och det stora skulle jag vilja påstå att naturen kan vara spektakulär. Det måste inte vara ett 300 meter högt vattenfall, en 1000 år gammal tall eller en aktiv vulkan för att jag ska få feeling. Gudskelov.

Falurött och vit snö är en succékombination (bildligt)

Pilgrimsbo

Det kommer ytterligare ett blogginlägg med bilder från Pilgrimsbo. Då är huvudtemat inte bara snön och frostkristallerna utan några helt andra individer som gärna ville ha huvudrollerna för en stund. Håll utkik inom det närmaste dygnet här i bloggen :-)

En titt ut över den frusna och vita Hallbosjön

På återhörande!