Kisäng levererade vinterfeeling

Efter söndagens besök i Vrena tog jag den lilla klena symaskinen (vår Skoda Fabia) till Kisäng. Det var liksom lika bra att fortsätta med vinterdokumenterandet när jag ändå var i farten. Kisäng är sommarstugeområdet norr om Stigtomta vid Långhalsen. Ett sommartillhåll som med åren fått allt fler permanentboende.

Ännu ett försök att få snö på samma bild som falurött

Kisäng får min fotografiska uppmärksamhet med glesa men jämna mellanrum. En vedertagen (?) sanning är ju att många bilder har mycket att vinna med vatten som ingrediens. Det är också den badplats som ligger närmast hemmet vilket lockar när sommarvärmen slår till. Så var det verkligen inte i söndags.

Grill och trädgårdsstol står redo

Eftersom vägen till parkeringen inte var plogad de sista 100 meterna så stannade jag vid bommen ner mot småbåtsbryggorna. Där har man under året uppfört en bastubyggnad. De två bryggorna har varit föremål för fotografisk granskning många gånger tidigare. Så även denna gång.

Kisängs båtbryggor

Ett av bastubyggnadens fönster hade en draperi av spindelnät i överkant

Sittbänkar vid en av båtbryggorna

Det var precis lika gott om frostkristaller vid Kisäng som vid Pilgrimsbo. Mitt macro-objektiv åkte fram i ett försök att föreviga dessa spetsiga små tingestar.

Längst ute på tallbarren

Ett vinterklätt björkhänge

Det var inte bara frost utan även snö som täckte trädens grenar

Jag följde strandkanten från båtbryggorna mot badplatsen. Före mig hade ett rådjur passerat. Varje fotspår syntes tydligt och det kan inte ha varit länge sedan den gått där. Emellanåt vek stegen av en liten bit från stigen och kanske var det i jakt på någon liten matbit. Att vara rådjur när snön fallit är säkerligen inte helt plättlätt.

Framme vid Kisängs vintriga badplats

Inte den syn som möter oss i mitten av juli

Jag lade ifrån mig kameraryggsäcken på en av borden och intog några klunkar medhavt kaffe

Som du ser på bilderna är vissa helt färgneutrala eftersom jag konverterat dem till svartvitt. Andra bilder har en blåaktig ton som jag inte inte varit så noggrann med att få bort. Det går att ändra färgbalansen då kameror har en tendens att vitbalansera en smula fel i den vita och snöiga omgivningen. Å andra sidan ger det blå ett kallt och kyligt intryck, vilket överensstämmer med känslan man har när man står där. Om solen skiner vill i alla fall jag ha de varmare tonerna och då måste vitbalansen justeras i efterhand. Inget krångligt om man fotar i råformat.

En bild som definitivt fick behålla färgen

Efter en livgivande stund vid badplatsen vände jag åter mot bilen. Denna gång gick jag upp för kullen och längst den oplogade parkeringen. Några fåglar flög runt bland björkarnas vita grenar. Trots att jag hade teleobjektivet på kameran så var jag inte uppmärksam nog att få dem på bild. Nu blev det ett par tydliga färgklickar som istället fick plats på minneskortet. Skyltarna stack verkligen ut i det för övrigt färgneutrala landskapet.

I och med detta har jag uttömt förrådet med redigerade bilder efter söndagens utflykt i närområdet. Tövädret har gått hårt åt på snötäcket och vinterentusiasterna får hoppas på att det kommer påfyllning den närmaste tiden. Om inte annat hotas det med betydligt kallare väder den kommande helgen.

Over and out