Har storleken någon betydelse?

Under söndagens promenad hade jag sällskap av min 135 mm:s glädjespridare. Något annat val hade jag inte. Lördagens dimma hade ersatts av ett lätt dis samt en askgrå himmel så något var jag ju tvungen att ta till för att förhöja värdet av promenaden. 135 mm-pjäsen har en förmåga att skapa magi.

Klockarbol och 52:an in mot Nyköping

Trädraden framför Stigtomta Kyrka avslöjar var en tidigare väg lett upp mot kyrkbacken

Kyrkogård

I kyrkmuren sitter några gamla ringar. Jag blir nyfiken, för hästar?

Det gäller att använda 135 mm-pjäsen med omdöme och försiktighet. En bredbent hållning med ena foten framför den andra är att rekommendera. Allt för att inte kroppen ska svänga fram och tillbaka. För mycket rörelse och skakningar är inte bra för slutresultatet.

Vägen upp till Stora Ramshult

Givetvis hade jag kunnat använda 100-400 mm idag. Men den rackarn trivs ju inte så bra i dåligt ljus. 50 mm är för lite i vissa sammanhang, perfekt i andra.

Förgrunden till Stigtomta Kyrka avslöjar aktuellt snöläge

Marken framför Stentorp är också blottlagd

Vid Stordalen ligger enorma timmertravar och väntar på vidaretransport

Åsbys allé från andra hållet än det jag visade igår

Det är möjligt att långa promenader rensat huvudet och sorterar tankarna. Men jag vet inte jag...

Ha en fantastisk avslutning på helgen!