Vintrigt livstecken

Igår skulle man ha varit ledig. Vilken magisk vinterdag vi hade! Gryningsljuset vid 8-tiden, när jag åkte till jobbet, övergick allt mer i en rosalila ton som utgjorde den mest fantastiska bakgrund till de snöklädda barrträden. Från kontorsfönstret såg jag landskapet ute på Skavsta gnistra och glimma. Solen sken från en helt molnfri himmel. Kallt men inte svinkallt. Det blev värre med temperaturen när kvällen och natten kom, då fick vi vår första riktiga kärvvinterdag denna säsong.

Det var något jag borde ha gjort i höstas...

Cyklarna hemmavid

Trettondagen innebar inte att jag var uppe med tuppen. Det borde jag varit om jag velat ta mig ut för att fota omgivningarna i Stigtomta på min lediga dag. Nu avskräckte kylan och istället lockade sängens värme som var behagligt skön. Molnslöjor täckte så småningom himlen och siktet är nu inställt på en resa längst E4:ans isiga vägbana ner till Linköping. Minstingen och hennes lagkamrater ska spela futsalcup. Från lunchtid till sena kvällen är vi låsta till en sporthall. Hoppas det finns sittplatser...

Ljuslyktorna på farstukvisten är angripna av kölden

Att vara fotbollsförälder är "plågsammare" än att vara fotbollsledare. Jag har testat båda rollerna jämnt fördelat i barnaskaran. Är man ledare har man något för händerna hela tiden och det blir inte lika segt med väntan mellan matcher när det spelas cuper och dylikt.

Förhoppningsvis blir det finväder någon mer gång under helgen. Är faktiskt ganska upptagen med både det ena och det andra fredag och lördag vilket innebär att jag sätter mina förhoppningar till söndagen. Det skulle inte göra något om utetemperaturen kan lämna -15 och klättra uppåt på termometern. Det blir som det blir men nog är jag sugen på att få fota när landskapet bytt skepnad. Om inte annat så för omväxlingens skull.