lördag 11 januari 2014

I Björkviks utkanter

Dagen började med att jag ouppvärmd gjorde utfallssteg med ett 20-tal 10-åringar. Aj, det molande trycket på baksidan av höger lår skvallrade om en lätt sträckning. Jag gör detta misstag regelbundet och har inte förmågan att lära av misstagen. Tydligen. Efter en tidig start på lördagen hamnade jag och näst yngsta dotterns fotbollslag i Björkvik där en jättefin idrottshall finns. Bokningstrycket är inte jättehögt som inne i Nyköping och det är inte allt för långt att åka dit från Stigtomta. Tjejerna skulle träna 2 timmar och jag var med i början av träningen och genomförde knäkontroll-övningar med laget. Jag har de senaste åren haft knäövningar med allt från unga tjejer till damspelare och det kan inte tjatas nog om hur viktiga dessa övningar är för att få ner antalet svåra knäskador på tjejer.

När mitt inledande pass var avklarat snörde jag på mig utomhuskängorna och begav mig ut i snöfallet. Min promenad tog mig bort från genomfartsvägen i Björkvik och längst grusvägar ut i, för mig totalt obekanta, omgivningar. Landskapet var böljande vackert med en variation av beteshagar, skogsdungar och odlingsmark. Måste erkänna att det var finare än allt det platta vi omges av runt Stigtomta.

Den snöfria och varma vintern var plötsligt under förvandling. Snön föll ganska tätt vilket samtidigt innebar en mörk himmel helt i avsaknad av spännande ljusbrytningar. Jo, man kan bli lite kinkig med sådana saker när man är ute och fotar mycket som jag varit det senaste året. Jag hade en ryggsäck med mig med ett par olika objektiv och jag började med macrolinsen.



Jag fick använda macrot till mer än detaljbilder under första halvan av promenaden. Jag rörde mig i trakter jag inte sett tidigare och då plötsligt fanns det nya och intressanta saker både i det stora och det lilla att avbilda.

Liten och gisten (men innovativ) satt skylten med ett snöre på en större skylt.
Kobonden har det bättre ställt med en flådigare skylt!

Det blev några fler bilder med macro-objektivet där motiven varierade från landskapsbilder till mer traditionella närbilder. Några ser du här nedan:

Björken var död men prydde sin plats i hagen.
Den ringlande vägen tog mig framåt mot nya upptäckter.
Den torra växten tycks omfamna den nysnö som fallit.

När jag vandrat längst grusvägen i en knapp halvtimme fann jag det lämpligt att vända tillbaka till idrottshallen. Jag passade på att byta objektiv på kameran i skyddet bakom en tät enbuske. Det snöade alldeles förskräckligt mycket och kameran var vid det här laget blöt och täckt av snö. Mitt vidvinkelzoom fick tjänstgöra på tillbakavägen. Om jag inte störts så mycket av snöfallet på promenadens första halva blev den uppenbart tydlig på hemvägen. Jag insåg att jag haft vinden i ryggen och nu piskade snön mig i ansiktet.

Just i denna bild passar den kraftiga vinjettering som zoomobjektivet ger på 17 mm.

Jag tog vädersituationen med jämnmod. Dels för att det var skoj med lite vit snö men också för att det i alla fall inte regnade. Den sträckning som jag skaffat mig tidigare på morgonen kändes mindre nu när jag var varm i kläderna tack vare promenaden. I skrivande stund kan jag dock inte ljuga och påstå att det inte känns...

Vinterlandskap i vardande.
En mindre bondgård som långsamt bäddades in i snö.

Det var väldigt fint i jordbrukslandskapet utanför Björkvik. Jag tappade räkningen på alla jakttorn som satt längst grusvägen jag vandrade. En sommardag runt midsommartid skulle samma promenad kunna ge massor av riktiga "Sverige-bilder" eller åtminstone bilder som beskriver det vackra och bördiga Södermanland. Fattades väl egentligen bara någon liten sjö för att göra landskapet perfekt. En sak som tydligt skiljde sig mot betesmarkerna utanför Stigtomta är att det fortfarande är taggtråd som gäller i Björkvik. Utanför Stigtomta finns inte en meter taggtråd kvar utan allt är ersatt av elstängsel.

Taggtråden bär spår av betesdjur.

Just det. Jag hittade tillbaka till Björkvikshallen och hämtade upp en billast med fotbollstjejer samt ställde kursen mot Stigtomta på vägar som var allt annat än bra att köra på tack vare det snöiga underlaget. Tack för idag!

2 kommentarer:

  1. Jag avundas din energi Lasse att ge dig ut, dessutom alltid med kameran, och dokumentera närområdet. Är det inte hemmavid så även på bortaplan där andan faller in. Och alltid blir det bilder som delar med sig av känslan att man var med på promenaden!
    Att gå på promenad i stan är inte lika kul men känner att jag måste börja ta efter dig då jag i dagarna påbörjat ett nytt jobb som innebär stillasittande hela dagarna efter att ha haft ett rörligt jobb i 25 år, det kommer att sluta illa annars...
    Vi får se om jag lyckas komma igång med den vanan!?
    Tror tyvärr inte det räcker att bara titta på dina bilder... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jimmy! Jag har i någon mening alltid varit intresserad av att vara ute i naturen men från början av fick jag mer eller mindre ordinera mig själv till dagliga promenader. Inte så mycket för den fysiska delen som den avstressande sidan av naturnära vistelser. Nåja, det var inspirerande att idag ta en ordentlig promenad på en annan plats än hemmavid. Jag kan lova att jag sett samma stenar lite för många gånger längst de få rundor Stigtomta har att erbjuda. :-)

      Idag utsatte jag nog kameran för precis så mycket väta som den och objektiven klarar. Men med hyfsat vädertätade grejor är jag ändå inte så orolig att det ska bli kortslutning eller liknande.

      Fr.o.m. måndag börjar jag jobba 100% igen och jag hoppas det ska gå bra. För mig handlar det numera om att ta Skavsta-promenader på luncherna, men då bara i ungefär en halvtimme. Men det är definitivt bättre än ingen promenad alls! :-)

      Radera