söndag 19 januari 2014

Vindpinad söndagspromenad

Inför söndagsmorgonens promenad slet jag med mig det billigaste och simplaste jag har i kameraväskan. Min första systemkamera (som 2009 kostade mig ca 15 000 kronor men idag kan köpas begagnad för ca 3500-4000 kronor) och mitt 50 mm-objektiv som går att få tag på för under 1000 kronor i butik. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, i huvudsak att det inte alls hänger på utrustningen om man ska lyckas ta hyfsade bilder. Steget mellan traditionella kompaktkameror och systemkameror är däremot stort men detta gap minskar allt snabbare och det finns nu många fantastiska kameror i utrymmet mellan dessa gamla begrepp.

Dagens promenad blev en vandring under stålgrå himmel och saknade den vinter-myspysiga stämning som lördagens snöpromenad bjöd. Min mobiltelefons väderapp berättade att det var 2 minusgrader men den kunde också informera om att "reelfeel" (alltså den upplevda temperaturen) var -12 grader. Jo tack, det blåste snålt så in i bängen över de öppna fälten.

En vissen sak vid TGOJ-banans spår.
Snön yrde från Skillras ladugårdstak.

När jag nu åter gick min invanda runda förbi Skillra, skroten och strutsfarmen mindes jag tillbaka till vintermånaderna februari och mars för snart ett år sedan. Förvisso tittade solen fram allt oftare under mars men annars var det mesta sig likt i omgivningarna. Om jag däremot tittar inåt, mot mig själv, kan jag glädjande nog konstatera att det är stor skillnad vilket jag är oändligt tacksam för.

Jättetistlarna vid Skillras betesmark är tacksamma fotomotiv.

Min fotoblogg närmar sig 1-årsdagen. I början av februari har det gått "ett jordsnurr" sedan första inlägget. Det har blivit några meters travande runt Stigtomta. Jag uppskattar fortfarande utomhusvistelsen och har för avsikt att fortsätta med detta. Det är dumt att bryta positiva vanor.



Jag avslutar dagens inlägg med ett par bilder där jag bearbetat bilderna på ett sätt jag inte alls är bekväm med. Sedan dagarna före jul har jag blivit med Photoshop, en programvara jag nu i kombination med Lightroom prenumererar på från Adobe. 105 kr/månad tycker jag är ett anständigt pris, och även om jag inte någonsin fått en enda krona för någon av mina bilder är det värt slantarna för att upprätthålla min hobby. Jag är ganska kass på Photoshop även om jag under åren haft viss kontakt med programvaran. Nu hittade jag en möjlighet att testa HDR-tekniken, då ingen av mina kameror har den inbyggda möjligheten vilket annars inte är helt ovanligt i moderna modeller. Jag är annars av den åsikten att HDR är som silikoninlägg, under lyckliga omständigheter kan det se bra ut men oftast blir det helt absurt!

Först en mycket försiktig och återhållsam användning av HDR. Prästgården.
Och här drog jag på ordentligt med HDR-filtren... Stigtomtas Kyrka.

Jag har inte glömt mitt löfte om vinterbilder från lördagens Björkviks-promenad. Men den kommande veckan har definitivt plats för ett par inlägg här på bloggen med temat Vinterlandskap och Ulvstorps djur.

Keep in touch!

4 kommentarer:

  1. HDR borde förbjudas, eller åtminstone bara användas så att man inte kan se att det är en HDR-bild. Dina försök ser ju inte så pjåkiga ut! Håller helt med när det gäller utrustning kontra pris. Har sett många usla bilder från fotografer som har alldeles för dyra kameror. Det gäller bara att ha ett öga för bildkomposition och en hum om hur en kamera fungerar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Foto som hobby lockar fram många teknik-intresserade. Och det finns verkligen mycket att hämta för dem inom detta område, särskilt som det med lagom mellanrum kommer någon ny värstingmodell. Dyrt måste det vara när man hoppar mellan kameramärkena eftersom det då handlar om att också köpa på sig nya objektiv... Precis så blev det när Nikon släppte sin (visserligen fina) D800 och Canon-ägarna gjorde strömhopp för en högre upplösning och bättre dynamik (vilket i och för sig inte är så fel att få.) Jag är ändå tacksam för att de teknik-intresserade finns eftersom det innebär att det finns en bra begagnat-marknad!

      När det kommer till HDR håller jag med dig. Om det inte syns får det gärna vara HDR, precis som med silikoninlägg... ;-)

      Radera
  2. Silikoninlägg... ja det är nog inte en så dum liknelse, men skrattframkallande. :D Själv har jag varken varit i närheten av silikoninlägg (om man inte räknar tätning av duschblandaren mot badrumsväggen) eller HDR (inte i fotosammanhang, men däremot har jag registreringsnummer HDR på min bil.)
    Mina åsikter i fotosammanhang är väl bara att jag tycker det är helt OK att använda program och redigering om man vill åstadkomma något med sina bilder. Att förstärka och fördjupa så att det ser onaturligt ut behöver ju inte vara något fel om man vill ha uppmärksamhet eller bara skapa något som ger en stark upplevelse. Och inget fel i att redigera fram mer naturliga bilder än vad kameran kan åstadkomma i ögonblicket. Den bästa fotografen kan naturligtvis detta med sin kamera, men vi andra får använda andra uppfinningar i den mån vi kan lära oss använda dem i stället. ;)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jämförelsen mellan HDR och silikoninlägg kan tyckas plump men jag tycker ändå den håller. Just det dynamiska omfånget i en kamerasensor i jämförelse med det mänskliga ögat skiljer en hel del och hade jag råd skulle jag gärna köpa en nyare kamera för att få mer av den varan eftersom sensorutvecklingen för med sig bl.a. detta.

      Jag håller mig allra helst till ett så dokumentärt fotograferande som möjligt då jag inser mina begränsningar vad gäller den konstnärlig ådran. I samband med sportfotografering måste det vara dokumentärt för att vara trovärdigt, i alla fall om jag matchbevakar och rapporterar från någon tävling. Det jag kostar på mig i nästan alla bilder är en viss kontrastförstärkning samt extra skärpa som är anpassad efter hur det ser ut på en datorskärm.

      Men den som vill och kan ska naturligtvis får ge sig hän i sitt bildskapande! Om det sker med hjälp av HDR, annan bildredigering eller dylikt är upp till upphovsmannen/kvinnan.

      För egen del ligger min utmaning i att utnyttja ljuset bättre och lära mig att hantera de förutsättningar som gäller för stunden. Det räcker långt!

      Min egen erfarenhet av silikon är några kluttar i taket på uteplatsens tak som fått hål p.g.a. glödande flagor från kaminens skorsten...

      Tack för din kommentar Charlotta!

      Radera