torsdag 5 mars 2015

Så himla onödigt

Det var ju inte precis så att vi höll på att torka ihjäl när naturen bestämde sig för att fylla på med massor av nederbörd i snöform häromdagen. Till råga på allt har det inte hunnit smälta bort trots rejält med plusgrader på dagarna. Nej, ett par kalla nätter har bromsat upp hela förloppet. Jag väljer dock att se på det som att våren är här och att snöfallet är själva definitionen av bakslag. De som däremot fortfarande tycker att det är vinter kan ju inte heller se snöfallet som ett bakslag utan bara som ett vanligt vinterväder. Logiskt, min käre Watson.

Snö, vad skulle det vara bra för?

Ett av de uppdrag jag skrev om i förra blogginlägget har snöat inne. Faktiskt. Vi tar nya tag i början av nästa vecka. Det blir bra. Ett nytt uppdrag har också tillkommit och det är av karaktären "nu är gubben ute på mycket, mycket tunn is". Och det stämmer men ska inte tolkas bokstavligt. Så dum är jag inte så att jag går ut på någon is just nu.

Kaprifolen bryr sig inte ett något för lite snö

Torsdagens solsken drog ut mig på en lunchpromenad. Stora Berga, det mest frekventa av målen på en lunchpromenad, fick ännu en gång återse mig. Trots solskenet var det betydligt mindre vårvibbar i luften än senast jag tittade till huset. Snön gör en hel del (läs allt) för min bedömning.

Alldeles färskt rådjursspår i det kristallsmuliga blötsnön

Jag satte upp en förhoppning att det skulle stå några vintergäck och nicka i snön. Givetvis (?!) fick jag rätt. Trots ett par handskar att vila knäna på blev jag genomsur om byxorna. Vetskapen att fuktiga byxknän torkar i kontorsvärme gjorde grodperspektivet värt mödan. Snö runt nyutsprungna vårväxter är en symbol för den tidiga våren, eller hur?

Vintergäcken ger inte upp för lite snö
Kallt om fötterna men det bekommer inte de vårpigga blommorna
Där snön smält bort såg vintergäcken alldeles särskilt glada ut

Jag är inne i en period då jag inte hinner ut och röra på mig som jag skulle vilja. Därmed har jag inte heller varit lika produktiv här i bloggen. Vad skönt, kanske du och många andra tycker, men jag väljer hellre att ta några bilder för mycket än inga alls. Kanske borde jag vara sparsammare med antalet bilder jag visar på bloggen och selektera hårdare för att inte trötta ut de som tittar på mina alster. Och därmed också lite mer Greta Garbo-lik i min närvaro i cyberrymden. Titta fram med glesa mellanrum i en svartvit tolkning (exakt som Greta Garbo med andra ord).

Blåsipporna i ekbacken dröjer fortfarande ett tag 

Jag laddar om kamerabatterierna och är beredd på nästa tillfälle som ges!

2 kommentarer:

  1. Vintergäck i snö, den blir nog en klassiker. Glad att rapportera att vi inte fick någon snö den här gången. Det snackas om 14 till 16 grader varmt på söndag, var är shortsen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan se mig själv skutta runt barfota i gröngräset på söndag. NOT. Typiskt nog är det inomhusträning med fotbollstjejerna i två timmar vilket i stort sett "dödar" halva söndagen. Jag tycker t.o.m. synd om alla Vasaloppsåkare eftersom en viss del av värmen ska ligga över Dalarna också.

      Radera