tisdag 2 juni 2015

Det gäller att passa på

Rapsfälten sätter sin prägel på jordbrukslandskapet just nu. På svagt böljande fält breder det gula ut sig och är alldeles förbaskat... gula. Jag vet att jag ifjol tänkte landskapsfotografera på något eller några lämpliga ställen där allt detta färgglada utgjorde tyngdpunkten i bilderna. Av det blev det intet. När jag skulle konkretisera mina planer hade färgen runnit ut.



I år har rapsen blommat några veckor vid det här laget. Jag tänkte extra mycket på hur fina fälten var både på den krokiga vägen över Södertörn mellan Södertälje och Nynäshamn när vi skulle åka till Gotland men också ute på ön där det uppenbarligen odlas en del oljeväxter också. Skördetiden närmar sig och den bildidé jag haft i huvudet med raps i förgrunden har inte blivit tagen ännu. Den involverar Stigtomta kyrka och ett fint kvällsljus.



Att det odlas raps av Tåå gård på fälten utanför Skavsta har blivit årets räddning. Under en lunch i förra veckan tog jag mig en promenad till närmaste fält och säkrade upp några bilder med det guldgula som motiv. Inte för att detta stämmer med min ursprungliga bildidé men det gäller att passa på innan allt är borta och väntetiden plötsligt är 1 år.



Kanske ska man passa på medan tid är. Istället för att skjuta på saker. Jag skulle kunna skylla på tidsbrist eller att vädret varit dåligt de kvällar jag haft tid att fotografera rapsfälten hemmavid. Å andra sidan är jag mer av den sorten att jag fotograferar det jag passerar. Planerat fotograferande blir det inte lika ofta. Jo, i sportsammanhang förstås, då planerar jag in ett tillfälle när det faktiskt utövas sport. Hur kul skulle det vara att titta på 80 bilder från en tom fotbollsplan?



Även då det blir en utflykt till något mer avlägset resmål är det sällan någon uttänkt eller planerad bild jag är där för att ta. Detta stämmer väldigt illa mot vad jag håller på att lära mig från en DVD-utbildning från Moderskeppet om landskapsfotografering. Men det behöver inte upphovsmannen till det materialet få reda på...

"Macrobild" fotad med 24 mm vidvinkelobjektiv

Spontanfotograferandet skulle dock kunna utvecklas ännu mer. Om jag alltid såg till att ha en kamera med mig skulle det vara ett första steg. Men en systemkamera är ganska släpig och dessutom har de snyggaste motiven ute i naturen oftast iakttagits när jag åkt bil och det är sällan eller aldrig läge att slå på en tvärnit för att hoppa ut och ta en eller ett par bilder. Faktum är att jag många gånger genom just bilfönstret sett kanonfina landskapsbilder i perfekt ljus/dimma/kontrast. Det är troligtvis en hjärnskada uppkommen efter för flitigt hobbyfotograferande.

Lupinernas tid har börjat

Mobiltelefonens kamera finns alltid med men jag räknar inte den som utrustning för all sorts fotografering. Det kanske man borde? Jag tycker att den är suverän för spontana bilder i flera olika sammanhang men de tekniska begränsningarna gör att flera motivområden räknas bort av mig. Det kanske är dumt, särskilt som det mesta i bildväg idag ändå bara ses på nätet och i låg upplösning.

Liljekonvaljernas tid är också här sedan någon vecka

Jag funderar vidare och tackar för denna gång.

4 kommentarer:

  1. Fina bilder. Jag har inte hittat några rapsfält på mina cykelturer i år. Ibland får man nästan lite ångest när man står där vid de gula fälten, från vilken vinkel ska man skjuta, vilket objktiv är bäst. Nu slipper du den våndan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ovanligt många rapsfält mellan Stigtomta och jobbet på Skavsta detta år. Skifte på åkrarna, bl.a. vid Stora Ramshult där det tidigare varit vall under något år. Nu gör väl inte bönderna denna skiftesodling för min skull, direkt, men jag får i alla fall något att titta på. Att jag sedan tagit några bilder får nog räknas som sinnesstillande. :-)

      Radera
  2. Kul kontrast i första bilden, den lodräta linjen är verkligen överraskande.

    Rapsfält och maskrosåkrar, försommarsensationer att njuta av. Jag gillar dock inte lukten av rapsen när den börjar mogna, så det gäller att passera innan doften ger kväljningar. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, nu påminde du mig om något som faktiskt märktes för första gången idag på väg till jobbet. Doften/stanken. Det är ett av sinnena som inte alls har någon glädje av rapsfälten.

      Jag tog också en liggande bild på skiljelinjen mellan den gröna vallen och det gula rapsfältet men på något sätt känns linjen oändligare i det stående formatet.

      Radera