Hösthäst vid Ålspånga Säteri

Hög tid att ta en tur till yngsta dotterns ridskola igen. Jag var där för första gången i början av april i år i samband med att de hade öppet hus. Denna gång fick jag smita lite tidigare från jobbet för att hinna titta till både yngsta dottern och Ålspånga Säteri. Hennes ridlektioner pågår på fredagseftermiddagar mellan klockan 16.30-17.30.

Stigen bredvid hästhagen är täckt av löv. Det är höst nu.

Alva på hästen Totto (To Bright To)

Höstfärger i både det lilla och det stora

Vad som lockade mig till Ålspånga var inte bara några av de övriga familjemedlemmarna. Nej, omgivningarna lovade så gott i samband med aprilbesöket. Det var mycket naturskönt i Ålspångas omgivningarna. Dock var träden fortfarande kala. Jag ville gärna se hur det såg ut med höstfärger i naturen och fredagens väder var ju fantastiskt med både sol och anständig värme.

Ålspånga Säteri

Det måste vara en fröjd om man är hästintresserad att rida runt i naturen kring Ålspånga. Nu tror jag inte barnen bryr sig särskilt mycket om detta men de kan väl inte ta skada av vackra vyer, eller? Tyvärr hann solen nästan gå ner under stunden jag var där och jag kände mig lite småstressad av att försöka hinna hitta någon landskapsvy värd att spara på kamerans minneskort.

Alva på väg förbi ute på grusvägen

Mer än vad jag skulle klara av. Sitta på en hästrygg, alltså.

När jag var framme vid Ålspånga Säteri hade klockan hunnit bli 16.45. Redan då stod solen så pass lågt att den inte riktigt nådde marken utan lyste upp träd och husväggar någon meter upp från marknivå. Jag konstaterar att det börjar bli så där skumt och motigt på mornarna nu också, och jag går inte upp särskilt tidigt. Höst på riktigt liksom.

Jag gick ner mot sjön bakom säteriet

Landskapstistel i kvällsljus

Den låglänta delen där sjön flyter ut vid Ålspånga

Jag skiftade mellan mitt vidvinkelzoom 17-40 mm, mitt 50 mm-objektiv och det kortare telezoomet 70-200 mm. Och kameran var även denna gång som så ofta annars min 5D Mark II. Den skulle få bekänna färg när jag klev in i stallet där ISO-värdet fick skruvas upp till 3200.

Vargen

Totto

Musse på "spolplattan"

Vi gav oss av hemåt strax efter klockan 17.30 och då var solen precis på väg ner under horisonten. Ett allt för kort besök vid säteriet för mig denna gång men det kommer kanske fler tillfällen. Det kommer dock inte att bli ljusare om kvällarna den närmaste tiden och löven blir inte fler på träden heller. I vinterskrud kan nog landskapet också poppa ut och vara extremt vackert!

Allén som kantar vägen mellan järnvägen och Ålspånga Säteri

Nu tar jag sikte mot en händelserik helg. Fortfarande förkyld som en iller. Borde den inte ge med sig snart? Nåväl, jag tränar vidare och blir bara bättre och bättre på att hosta!