Inte det minsta glamoröst

Under söndagskvällen fick jag ännu en gång smaka på hur det är att vara sportfotograf "på riktigt". Skillnaden är att jag bara låtsas bland alla som har det som sin inkomstkälla. Att jag hamnade mitt i smeten var p.g.a. mitt intresse för damfotboll och sedan ett par år tillbaka har jag som hösttradition åkt ner till Linköping Arena för att bevaka någon av Linköpings FC:s matcher i Damallsvenskan. En bra och tillmötesgående pressansvarig vid namn Peter Karlsson hade det ovanligt hektiskt i söndags.

Lineup för Linköpings FC och Eskilstuna United DFF söndagen den 11/10 -15

Matchen mellan LFC och United var ett tvättäkta toppmöte och med endast två omgångar kvar av årets Damallsvenska handlade det om guldläge för båda lagen. Om hemmalaget LFC skulle förlora var de helt avhängda medan United kunde kosta på sig oavgjort men då på bekostnad av att de inte hade avgörandet helt i egna fötter inför avslutningsrundan. Tack vare matchens stora betydelse för utgången av årets allsvenska fanns de flesta media representerade. TV4 sänder alla matcher i Damallsvenskan, även SVT Sport var på plats och en eller annan radiokanal fanns där också.

Solnedgång över östgötaslätten

Den nedgående solens sista strålar hittade fram till ena läktarsidan

Mest av allt fylldes hela pressrummet av fotografer. Eftersom TV4 äger rättigheterna till allt rörligt bildmaterial från årets Damallsvenska förvånades jag över att hitta mer än en videoutrustning i rummet. Någon nämnde att de fått dispens och jag är rätt säker på att även arrangörsklubben var en av de som filmade. Jag lyckades hitta en ledig stol i det överfulla pressrummet när jag väl fått min ackrediterinsbricka och väst (för att få vara på innerplan).

Ett unikt (?) inslag i damfotbollen, supporterklubben Tuna 12

Bland fotograferna från de lokala och regionala papperstidningarna, kvällstidningarna och Bildbyrån kände jag mig en smula liten och bortkommen. De känner igen varandra även om de inte sammanstrålar ständigt och jämnt. 90% av fotograferna hade dessutom upprättat sina bärbara datorer eftersom de som senast i pausvilan och direkt efter matchslut skulle leverera bilder till redaktionerna.

Konstgräs-duddar på Linköping Arena

Jag var ute i så pass god tid att jag kunde strosa runt på innerplan ett par varv innan matchstart. Tyvärr får man endast vara på kortsidorna när det är TV-sändning (enligt instruktioner jag fått både i Linköping och på Tunavallen i Eskilstuna) och det begränsar väldigt. Tycker jag. Att vissa fotografer sket i detta och ändå inte blev tillsagda kan jag tycka är lite sisådär.

Över 3700 åskådare var på plats denna söndagskväll

Tiden innan match gav mig chansen att leta runt-omkring-motiv vilket jag alltid tycker berikar bildflödet från en match. Du ser några av dessa bilder högst upp i detta inlägg. När alla fotografer försvann som en avlöning då pausvilan inträdde var det ett tecken på kravet att leverera bilder. Själv struntade jag i att leta stugvärme i det överfulla pressrummet (även om kylan gjorde sig rejält påmind).

Eftersom jag ville dokumentera båda lagen "jämnt" så stannade jag vid samma kortsida även i andra halvlek. Det gav mig bilder på båda lagens försvars- och anfallsspelare. (Mittfältet hade jag gärna täckt upp om jag fått fota från mitten av långsidan.)

Jag borde kanske ha vitbalanserat båda kamerahuset för det rådande konstljuset inne på arenan. Glömde gråkortet hemma. Borde lära mig att sikta på rätt neutral yta för att vitbalansera utan gråkort. Nu skevar det lite i vissa bilder men jag lider inte och det är ändå ingen annan som ska ha bilderna (mer än att titta på för nöjes skull).

Jag hade med mig min Canon 7D Mark II som jag satte 300 mm-objektivet på. Sedan fotade jag även med min Canon 1D Mark III som fick 70-200 mm-objektivet påmonterat. Den sistnämnda kombon använde jag för att täcka det närmaste straffområdet. Vid snabba anfall hann jag inte alltid lägga ifrån mig det långa objektivet för att greppa kameran som låg bredvid mig. En träningssak? Vidvinkelbilderna över arenan m.m. fotade jag med mitt 17-40 mm-objektiv.

För att knyta ihop inlägget med rubriken; nej, det är inte det minsta glamoröst med sportfoto. Oftast ett slit och släp på tung utrustning, stressig bildleverans och en ständig jakt på rätt bilder vilket kräver koncentration och fokus. Att stå och frysa, svettas, trängas och vänta är nog en vardag för de flesta av alla yrkesarbetande sportfotografer. Frikostigt fika i pressrummet fanns det dock (som jag aldrig smakade på), och det kanske är en tröst?!

Mitt bildgalleri hittar du HÄR. En längre bloggtext om matchen ska värka fram under kvällen och placeras hos Lokalsporten.

Matchen då? Jo, den slutade 0-0 efter 0-0 i halvtidspaus...