På toppen av Kvarseboklint

Jag tog tacksamt emot möjligheten att vara ledig ett par dagar i slutet av denna vecka. Barnens höstlov passar perfekt som förevändning när man själv är i behov av en andhämtningspaus. Torsdagen veks åt ett besök på Kolmårdens djurpark men det tänker jag berätta om i ett kommande blogginlägg. Om det var min viljestyrka och övertalningsförmåga eller det faktum att jag körde bilen som gjorde att vi först hamnade i Kvarsebo (jo, det är faktiskt längst vägen om man som Stigtomta-bo ska åka närmaste vägen till djurparken) ska jag låta vara oskrivet.

Riktning och avstånd

När man åker ner mot Bråviken genom Kvarsebo hittar man till vänster en skylt som lockar till upptäcktsfärd. Kvarseboklint är en bergknalle som brant stupar ner mot vattnet och Sörmlandsleden passerar förbi denna punkt. Vi svängde in och parkerade bilen på den väl tilltagna grusplanen. Vandringen skulle inte bli lång, i alla fall om man skulle tro skyltarna, förutsatt att man tog rätt väg genom skogen. Det gjorde inte vi...

På något mystiskt vis tog vi fel stig och hamnade vid vindskyddet

Kolmårdsskogarna brer ut sig och Bråviken sätter gränsen söderut

Nu var det ganska fin men bergig terräng så vårt felskär gjorde inte så himla mycket. Vi fick se en annan del av området först, helt enkelt. Och smyga på en mesflock som verkade innehålla många spännande fåglar. (Nej, inga bilder eftersom jag hade vidvinkel-objektivet på kameran.)

När vi kom ner på den stig vi borde tagit från början leddes vi fram genom den fina tallskogen. Berg, rötter och nivåskillnader gjorde promenaden lite svårare men det var trots allt en väldigt fin sträcka fram till Kvarseboklint.

Ingen terräng att gå i om man har högklackat. Vilket vi inte hade!

Jag har tänkt åka till Kvarseboklint i ett par års tid. Nu äntligen blev det av. Och jag är så tacksam för att jag inte sköt upp det ytterligare någon vecka eftersom det då hade varit soprent på allt var höstfärger heter. Nu fick jag den färg i bilderna som trots allt ger ett så hösthärligt intryck.

Utsikt västerut från Kvarseboklint. Någonstans där borta ligger Norrköping.

Jag bestämde mig för att det var toppenbra att inte solen sken från en klarblå himmel. Nu fick vi ett molntäcke över oss som inte var allt för massivt utan snarare bidrog med ytterligare en dimension till några av bilderna.

Utsikt söderut, rakt över Bråviken, från Kvarseboklint

Ännu en bild från Kvarseboklint där himlen och dess spegling får stort utrymme

Vi var nöjda med att sitta en stund och ta in vyerna från klinten. Promenaden tillbaka till bilen blev både enklare (nedförsbacke) och rakare (nu visste vi hur vi skulle gå längst stigarna) och Kolmårdens djurpark lockade.

Familjen, mitt promenadsällskap till Kvarseboklint denna torsdag i oktober.

Ljungen har blommat ut men har fortfarande lite färg kvar att bjuda på

Från Kvarsebo till djurparken är det inte nämnvärt långt. I morgon ska jag berätta om Halloween-dagarna under höstlovet som gör att ett djurparksbesök trots allt kan vara värt ett besök. Trots den kärva årstiden.