Solnedgångshästar vid Ålspånga

Jag drog det längsta/kortaste strået för andra torsdagen på raken. Yngsta dotterns ridlektioner är numera på torsdagar och på något sätt måste hon ju komma från Stigtomta till Ålspånga Säteri. Det är där vi föräldrar kommer in i bilden. Denna kväll kan jag omöjligen klaga på att komma ut i det hänförande vackra sörmländska landskapet. Inte ett moln på himlen och solnedgången underhöll oss i början av vistelsen vid säteriet.

Ålspånga Säteri har efter flera års försök blivit sålt

Jag tog med mig kameran med förhoppningen att hinna fotografera lite innan solen gick ner. Ridlektionen började klockan 18.00 och då nådde fortfarande solens strålar fram över horisontlinjen. Eftersom hela gruppen gav sig iväg på en längre ritt på grusvägarna till Bettna (ca 1 mil fram och tillbaka) hade jag inte mycket annat att göra än att skrota runt på området vid stallet.

Alva längst bort till höger i bilden, redo att trava iväg

Det blev ett varv ner till hästhagarna nedanför ridhuset. Därefter, när solen i det närmaste hade gått ner, gick jag upp till fjordingarna i hagen ovanför stallet. De där hästarna är ju ganska sällskapliga och nyfikna när man kommer fram.

Solnedgång vid Ålspånga Säteri

Ardennern Pixi

Bettan

Solnedgångsponny

Kitty

Ytterligare en solnedgångsponny

Fjordingarna har blivit lite av favoriter hos mig efter besöken vid Ålspånga

Fjordingens man är bara så häftig

Ett lurvigt fjordingöra

En lugn och samlad blick

Ett par av fjordingarna vid Ålspånga

Och där klev det snart fullvuxna fölet in i bilden

När solen gått ned tog näst yngsta dottern (som också var med) och jag en promenad ner till sjön. Där fick vi njuta av solnedgångens färgprakt. Vi skrämde upp några gäss, ett par tranor samt spanade in en enorm flock med starar. Mer om de sistnämnda i ett kommande inlägg.

Godkväll!