Kolmården, en tillbakablick

Ja, jag vet, det har passerat mycket vatten under broarna sedan senaste besöket på Kolmårdens djurpark i början av november. Ändå är jag inte färdig med bildredovisningen från Halloween-firandet i parken. Det har kommit saker emellan såsom en massa sport. Du som följer denna blogg med en förhoppning att få ta del av naturbilder får bita ihop och stå ut. Någon gång hinner jag till de motiven också. Hoppas jag.

Den röda pandan är ruggigt gullig

Djurparksbesöket härom veckan kantades av allt annat än toppenväder. Mulet, eftermiddagsljus och en långt gången höst. Det har dock varit kallare vid tidigare års besök i samband med skolornas höstlov. De små vattensamlingarna i djurparken var ännu inte frusna detta år.

Åkattraktionen Wildfire är åter öppen. Fjolårets påtvingade stängning är ett minne blott och köerna ringlar på nytt långa med förhoppningsfulla resenärer som vill åka en tur i den stora bergochdalbanan. Det är en mäktig konstruktion vars grova träreglar följer Kolmårdsbergets böljande former. Nej, jag har inte testat denna attraktion. Ännu.

Wildfire

Brådjupet, konstruktionen där bl.a. djurparkens sälar håller till, brukar inte vara den mest livliga platsen i parken. Vid vårt besök var det som omväxling full fart på de maritima däggdjuren och vi stod länge och tittade på deras förehavanden.

En av Brådjupets innevånare

Vid savannen är det svårt att låta bli att bli betagen av noshörningarna. De kompakta och väldiga djuren tillhör de jag definitivt inte skulle vilja möta öga mot öga i det vilda. Som djurparksfångar ser de dock lugna och sävliga ut. Ändå fick de gå för sig själva, de andra djuren i hägnet höll sig på behörigt avstånd.

De tre noshörningarna får utgöra bakgrund för de övriga djuren i denna bild

Det kommer att bli ett inlägg till i efterdyningarna av Kolmårds-besöket. Lite random bilder, en hel del på de musicerande piraterna och på de andra spökena som rörde sig i djurparken.

Tända stearinljus i kyrkan inne i djurparken

Tack för idag, slut för idag.