Annalkande regn vid Ålspånga

Det var dags igen, dags för mig att axla rollen som hästtjejsförälder. Mot Ålspånga Säteri med andan i halsen efter arbetsdagens slut. I steget greppade jag en av kameraryggsäckarna, det du ger ju inte att åka in i Flens kommun utan kamera i resepackningen. Och en keps.

Tveklöst stundande regn till senare på kvällen

Stallet och ridhuset vid Ålspånga Säteri i bakgrunden

En allé är alltid lockande att fotografera

Knotig och en aning märkt av tidens tand

Jag insåg att Alva som vanligt skulle klara sig själv och gick istället på den sedvanliga upptäcktsfärden i närområdet vid stallet. Förutom det flyktande dagsljuset var de blygråa regnmolnen det som satte sin prägel på landskapet denna torsdagskväll.

Långt därborta står banvaktsstugan vid TGOJ-banan

Banvaktsstugan fotograferad med mitt 135 mm-objektiv

Jag hade med mitt Canon 5D Mark IV-kamerahus. Till det plockade jag med mitt 50 mm-objektiv och det allt för sällan använda 135 mm-objektiv. De är ljusstarka och det passade en kväll som denna då inte ljusmängden var särdeles generöst.

Jag gick förbi den galet vackra huvudbyggnaden och tog mig ner mot sjön. Det är vackert därnere och värt promenaden. Dit går det galant men vägen tillbaka innebär en motig uppförsbacke. Vem som har förmånen att ha tillgång till den lilla stugan har jag absolut inte en aning om.

Nere vid sjön njöt jag av den vindstilla och ljumma kvällen. Kortbyxor och t-shirt räckte mer än väl men tyvärr gillade även knotten lugnet vid vattnet. Och mina ben.

I nästa blogginlägg kommer några hästbilder. Det går ju inte att åka till ett säteri utan att fotografera några av huvudrollsinnehavarna.

Ålspånga Säteri

Tack för idag, slut för idag.