fredag 27 mars 2015

Mulet kvällsbesök vid Harhålet

Jag gjorde vad jag kunde. Försökte verkligen skynda mig hem från jobbet, slutade t.o.m. lite tidigare än den normala tiden 17.00, men det hjälpte föga. Det mycket gråmulna vädret i kombination med en nedgående sol gjorde inte dagens bilder särskilt upplyftande. De flesta är fotade med ISO 1600 eller 800.

Rådjur vid Yngarens kant

Jag ska erkänna att jag "fuskat" med dagens bilder. Min 7D Mark II fick det nya 300 mm-objektivet monterat och sedan lade jag utrustningen på passagerarstolen bredvid mig i bilen. Jag har tagit flera av bilderna utan att stiga ur bilen... Ursäkta, inte särskilt naturnära. Samtidigt ska jag erkänna att jag sällan sett så många rådjur som idag och genom att stanna till och veva ner en sidoruta kunde jag fota utan att rådjuren blev allt för bekymrade.

Många gäss på slåttervallarna längst Hallavägen

Jag bestämde mig för att åka den vackra, krokiga och smala Hallavägen mot Harhålet. Badplatsen vid Yngaren som jag besökt och skrivit om flera gånger tidigare. När jag parkerat bilen gick jag tillbaka upp mot vägen för att fota ytterligare en flock gäss. Dessa individer lyckades jag naturligtvis skrämma till flykt. Värt att notera är att huset i bakgrunden på de två bilderna heter Tallsäter. Där har min svärfar växt upp och därefter har huset använts sommarstuga. Sedan ett 10-tal år är den såld och upprustad till det skick den har idag.

Gäss på det böljande fältet framför Tallsäter
Och här gav de sig iväg p.g.a. mig

Vattenståndet i Yngaren var högt. Mycket högt. Jag kunde inte gå på stranden mer än bitvis. Mitt mål för denna kvällspromenad var blåsipporna på kullen vid den stora viken längre bort längst stranden. Där förlorade jag mig fullständigt ifjol då familjen var på blåsippsexkursion för första gången och kunde se ett helt hav av de allra vackraste små blommorna. Den gången var det 31:a mars och våren hade kommit betydligt längre. Skulle det visa sig. Om du är nyfiken kan du alltid jämföra med fjolårets bilder som du hittar HÄR.

En tanig al vid strandkanten sett ur fisheye-objektivets perspektiv
Samma al men med teleobjektivets synsätt

Jag valde att gå med teleobjektivet hela vägen upp på blåsippskullen. På tillbakavägen bytte jag till fisheye-objektivet för att få leka lite med en mycket annorlunda brännvidd. Det är sannerligen inte lätt att komma underfund med ett så vidvinkligt och förvrängande objektiv men ibland kan man ju ha tur och få med sig någon vettig bild ur kameran.

I den bukt-liknande viken låg några isflak kvar och smälte i strandkanten
Is eller snarare slush i kanten av Yngaren

Mina förväntningar var inte jättehögt ställda när jag närmade mig åsens topp där blåsipporna stod så tätt ifjol. Det kändes för kallt, blött och senvintrigt för att blåsipporna skulle ha skjutit i höjden ur skogens mylla. Jag hade rätt, vilket mitt macro-objektiv får bevisa för dig som läsare.

En äkta trollskog på väg mot blåsipporna...
Hela åsryggen var full med små, korta blåsippsstjälkar med knoppar i ljusblått
De kommer att blomma men den kyliga våren håller dem tillbaka

På väg tillbaka till bilen riktade jag kameran med fisheye-objektivet rakt uppåt på utsträckt arm mellan några tätt stående och stendöda trädstammar. Om det går att se på bilden? Nja, kanske inte så effektfull trots allt...

Döda träd vid Harhålet

Jag åkte inte tillbaka samma väg som jag kom utan fortsatte Hallavägen bort mot Halla kyrka. Innan dess fick jag stanna flera gånger för att fota. Kanske borde jag också stannat för flocken med starar som satt tätt packade på ett par telefonledningar. Men det gjorde jag inte.

Tranorna började trumpeta när jag stannade till med bilen

Jag har hört en bofink för några dagar sedan. Tyvärr har jag inte sett någon med blotta ögat ännu. Tofsviporna sveper över fälten, sånglärkorna fyller vårluften med sitt drillande och fågelbordets vintergäster har fått sällskap av ytterligare några arter. Det gäller att passa på att titta på alla fåglarna nu eftersom de snart kommer att vara upptagna med annat än att överleva och äta och då blir de mer osynliga.

Ett par rådjur längst Hallavägen
Tyvärr ett lite för suddigt rådjursexemplar...

Innan man kommer upp på Katrineholmsvägen (väg 52) så passerar man över en bro. I vattnet simmade det ett par fåglar som jag, dumt nog, fick för mig att försöka fota. Ljuset var vid det här laget minst sagt sparsamt. Jag klev ur bilen (för en gångs skull) och lutade mig över broräcket. Det var tillräckligt för att sätta eld i arslet på de stackars fjäderfäna.

Och där springer vi igång maskineriet...
...för att komma bort från gubben uppe på bron!

Det kunde ha blivit en stor samling riktigt trevliga bilder av denna utflykt. Tyvärr gjorde det murriga ljuset och den gråtrista himlen sitt bästa för att slipa bort lystern och glansen i det jag hoppats skulle bli schyssta naturbilder. Nåja, det kommer fler dagar, fler utflykter, fler motiv och bättre väder. Så småningom.

Ha det bäst!

6 kommentarer:

  1. Bilen är bästa gömslet...att stiga ur bilen och få för sig att de...fåglarna... ska sitta kvar är dömt...nä, sitt du kvar i bilen och vänta en liten stund så vänjer de sig vid att du sitter där lite dold bakom kameran...jag har en sån där riskudde som jag lägger över den nervevade rutan på dörren och lägga gluggen på som stativ...åsså "lite" tålamod dår förståss...läs mycket! ;-)
    Typ en sån här: http://www.jangustafsson.se/beanbag.htm

    Ha en fin helg!

    Steffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bönpåse skulle inte vara hela världen att ha med i packningen. Gårdagens taktik att stanna till när jag såg något djur hade två nackdelar. Djuren blev tveksamma och sökte sig bort från bilen och jag blockerade den smala (men otrafikerade) Hallavägen. Ditt tips är bra, hitta en parkeringsvänlig plats och vänta. Skönare att sitta i en bil än i ett portabelt och uppfällbart gömsle. :-)

      Radera
  2. Såna utflykter är värda att minnas bara för upplevernas skull. Visst är det kul om vädret för bra fotoresultat, men gör det inte det så får man njuta av naturen och vad den ger ändå. Jag måste erkänna att bilden jag fastnade mest för var den "för suddiga" rådjursbilden. Jag gillar den lite trolska stämningen som uppstår. Ljus grässkog som skymmer djuret, ljusa stammar i skogen och så mörkret som ruvar allra längst in i bilden. Men viktigast kanske, att du lyckats få med rådjurets ögon. Här väger stämning över tycker jag och struntar i bildkvaliteten. :)
    Ha en fin helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ett generöst omdöme om en inte helt tekniskt bra bild. Ibland blir det så även för mig, jag gillar en bild som inte håller att visa upp p.g.a. tekniska brister, och då är det ett elände att bestämma sig för om den ska gå i papperskorgen eller sparas på någon undanskymd plats på hårddisken. :-)

      Radera
  3. Trevlig läsning och som vanligt visar du upp härliga bilder Lasse!

    Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord! Får jag bara vänja mig med mitt objektiv och kanske bättra på brännvidden med en telekonverter så hoppas jag få till mer än bara fotbollsbild med gluggen. Jag har ändå en bit kvar innan jag tar så fina djur- och fågelbilder som du presterar!

      Radera