När man bara måste få fota

Som fotbollsledare är det ganska hektiskt till och från. Just nu är det träning tre gånger i veckan och sånt tar onekligen en hel del av den vakna fritiden. Under torsdagskvällen hade flicklaget en löpteknikträning inne i Nyköping vilket innebar att en friidrottstränare ledde passet och vi "vanliga" ledare i laget kunde softa i bakgrunden. Jag ska inte fördjupa mig i träningarna, förklara varför vi bryter av fotbollsträning med löpteknik m.m. utan vi kan i detta forum stanna vid att jag gavs tid att fota!

Korridoren mellan Rosvallas foajé och den nya idrottshallen

Jag kände helt enkelt en stor lust att fota för fotograferandets skull. Tog med min 5D Mark II och mitt 50 mm-objektiv. Förhållandevis liten och smidig kombo som inte på långa vägar väcker lika mycket uppmärksamhet som ett långt tele och en hus med fullstorlek eller bångligt batterigrepp. Smutt, helt enkelt.

Handbollsungdomar i träning i fina A-hallen på Rosvalla

Med ett 50 mm-objektiv som enda kompanjon får i alla fall jag en lagom utmaning. Det är inte för de vida vyerna men inte heller för de inzoomade actionbilderna. Ett objektiv som står för kompromisser och lagom-fotograferande.

En vattenkran i korridoren utanför Rosvallas B- och C-hall

Rosvalla är en enorm anläggning. Konstgräsplanerna på utsidan fylls just nu av regionens fotbollslag som kämpar på med försäsongsträningen. Inomhus finns många hallar och utrymmen och det kan handla om allt från handboll, bowling, innebandy, friidrott, bågskytte, kampsport, gym, ishockey till bordtennis.

Den läckert röda D-hallen är bordtennisspelarnas tillhåll på Rosvalla

När jag sportbloggar har jag bara naggat i kanten av allt som finns att bevaka på Rosvalla. En vanlig vardagskväll som denna är jag ändock mest imponerad över hur många människor som ges möjligheten att sporta, motionera och hålla igång i denna jätteanläggning och hur viktigt det är för folkhälsan med denna möjlighet. Samtidigt inser jag vikten av vår svenska modell av föreningsverksamhet med ideella ledarinsatser för att sporten ska göras tillgänglig för så många som möjligt. Idrottsrörelsens betydelse ska och kan inte underskattas.

En tjuvtitt in i IFK Nyköpings handbollsförråd

Under kvällen såg jag allt från friidrottande barn till tränande spelare i ett par av stadens högst rankade idrottslag. Och allt däremellan. Och så ett 15-tal fotbollstjejer från Stigtomta IF som tränade löpsteg, bålstyrka och höftrörlighet.

Stigtomta IF:s F02-04 kämpar vid ishallens ståplatsläktarsektion

Som idrottsledare från landsbygden ges jag ytterst få tillfällen att utnyttja Rosvallas faciliteter. Tyvärr är det så att det mest är stadsborna som har tillgång till anläggningen. Och det är faktiskt viktigt att vi lantisar får ha våra egna anläggningar att träna på. Tyvärr slukar Rosvalla det mesta av kommunens budget så någon förhoppning om dramatiska förbättringar för oss utanför tätorten finns inte.

Ett av Nyköpings Hockey Ungdoms lag tränade i stora ishallen under torsdagskvällen

Jag avslutar med några bilder från utsidan av Rosvalla där ett tränande lag på konstgräsplan A drog till sig min uppmärksamhet. Egentligen var det inte fotbollsspelarna som intresserade mig utan dimman som lekte runt ljuskäglorna från konstbelysningen. Ett tillfälle då mitt sportintresse och fotointresse kunde smälta samman.

Fotbollsträning på Rosvallas konstgräsplan A

Ett av de två höghusen vid Rosvalla kan skymtas i bakgrunden

I dimman på konstgräsplanen

Jag har stuvat undan kameran och hoppas på att få tid att använda den snart igen. Den prognosen ser lite tveksam ut, men man vet ju aldrig...

Over and out