Att se det vackra i höstrusket

Denna helg var det tänkt att jag och döttrarna skulle åka till Nävsjön och fiska. Det är visserligen sent på säsongen, men med lite tur hade det kunnat bli en trivsam dag vid sjön med en brasa sprakande på strandkanten. När väderprognoserna hotade med regngaranti gällde det att ställa om siktet och vi gick på bio istället. Någon måtta får det vara när det kommer till fiskeivern. Det får bli en annan gång, troligtvis nästa år med tanke på att det knappast blir varmare de närmaste månaderna. (Förutom till jul förstås då det inte skulle förvåna mig om det är 10 plusgrader.)

Grårusket kan med svartvit konvertering bli extra trist och dystert

Jag skrev i gårdagens blogginlägg att jag under lördagen passade på att gå ett varv runt ridhuset och stallet vid Ålspånga Säteri där yngsta dottern hade sin ridlektion. Dagens blogginlägg är ett resultat av mitt virrande med kameran i högsta hugg. Siktet var inställt på att fånga höstens färger som tydligt satte sin prägel på landskapet.

Ålspångas stall i bakgrunden

Det kan inte vara långt kvar av den färglada delen av hösten. Stubbåkrarna börjar plöjas och fulnovember står för dörren. Då får i alla fall jag bita ihop, det är ju så erbarmligt eländigt när löven flyktat och vintern nalkas.

Där någonstans gömmer sig en gräsmatta under alla fina höstlöv

Det är ändå något speciellt med hösten. Luften är syrerik och frisk, det finns ett lugn i naturen som är behaglig. Insektsfritt är det ju också. Våra övervintrande fåglar ger sig till känna. Om bara solen behagar visa sig emellanåt kan jag acceptera även höstens senare halva.

Snart dags att rensa hängrännorna

Med undantag av ett par bilder är alla dessa fotograferade med ett 50 mm-objektiv. Varken snävt eller vidvinkligt men med rätt avstånd till det som avbildas kan det fungera både för mer intima landskapsbilder och de större vyerna.

En bild som togs med mitt 135 mm-objektiv är nedanstående bild. Jag kände att jag ville ha en bild på aspträdets topp eftersom det skiftade i färger från gulaste gult till djupaste orange. Utanför kontorsfönstret på jobbet har jag kunnat titta på en illröd asp men från en dag till den andra i mitten av denna vecka så var trädet plötsligt helt kalt. Det går fort ibland.

Asparna kan bjuda på dramatiska höstfärger

De avslutande bilderna är tagna rakt ner i marken. Jodå, varför lyfta på blicken när man kan avgränsa sig från allt runtomkring och bara glo rakt ner där man sätter fötterna? Det var inte bara de fallna och färggranna löven som lockade utan det faktum att regndropparna bildat så fina pärlor på de höstlika ytorna.

Jag tackar för att jag fått ta dig med på en höstvandring i regnet. Förmodligen har du klarat dig bra och kan sitta både varm och torr och titta på bilderna. Jag blev nog både en aning frusen och blöt men får väl trösta mig med att man gör allt för konsten. Eller?