Blåsippsexkursion vid Harhålet

Den ljuvaste bland vårtecknen. Mångomsjungen (?), frekvent avbildad och för vissa av oss en dyrkad blomma. Det är inte blåsippans fel att den fått sin image naggad i kanten av ett politiskt parti på den yttersta högerkanten. Blåsippan är som den är och ska inte be om ursäkt för det. Och den behandlar oss alla lika, oavsett vilka vi är eller varifrån vi kommer.

Liten och försiktig inledningsvis

Söndagsförmiddagen användes till ett besök vid Harhålet. Bilturen på Hallavägen var inte helt bekymmersfri eftersom vägbanan blivit allt sämre de senaste åren och beläggningen är nu efter vintern och tjällossningen under all kritik. Tyvärr.

På väg att bli något större och mer utvecklat

Ännu en fas mot det fullt utslagna stadiet (dessutom i en annan färgnyans än de övriga runtomkring)

En viss osäkerhet fanns hos mig huruvida blåsipporna vid Harhålet skulle ha slagit ut. Förra året var jag där alldeles för tidigt. Växtplatsen är högst upp på en ås men likväl är det "mitt inne i skogen". Jag följde stigen som viker av från Yngarens strandkant och rakt upp för den mossbeklädda åsen. I träden satt bofinkarna och förgyllde skogsvistelsen. I sanning en upplevelse för mer än ett sinne.

Fullt utslagen och stolt över sin existens

Under en halvtimme lät jag ryggsäcken stå på marken medan jag kröp omkring för att fotografera blommor. Magläge i den fuktiga mossan är inte optimalt men en nödvändighet för att få rätt perspektiv i närbilderna. Tycker jag.

Ha en förträfflig vecka!