Ännu en fotbollsplats avklarad

Man skulle kunna tro att någon som undertecknad borde ha sett och varit på Södermanlands alla fotbollsplaner efter många år som ungdomsledare. Icke alls, är mitt korta konstaterande. Det finns en hel del kvar att göra. Samtidigt läggs allt fler landsortsanläggningar i träda och många klassiska fotbollsplaner kommer att förbli osedda för mina ögon.

Friluftsgården är Enhörna IF:s fantastiskt mysiga anläggning

Det lär även finnas en hel del anläggningar i distriktet som aldrig kommer att få se mig på besök eftersom de endast har pojk- och herrverksamhet. Som bekant är min ledarroll kopplad till flick- och damfotbollen och något annat lär det inte bli. Någonsin.

Framsidan av Friluftsgården, Enhörna

"Baksidan" av Friluftsgården (där fotbollsplanerna breder ut sig)

Av någon outgrundlig anledning har jag tills igår lyckats undvika fotbollsbesök i Enhörna. Jag var till och med tvungen att titta på en karta för att förstå var orten placerats när Svea Rike tog form. Genom åren har bl.a. min näst äldsta dottern varit där och sparkat boll men jag har tydligen haft annat för mig de få gånger någon av lagen jag kan förknippas med varit där på bortamatch.

En uterink (ishockey) är en av flera anordningar för idrott vid Friluftsgården

Inte ens med den bästa viljan i världen kan man påstå att Stigtomta och Enhörna ligger nästgårds. Det tog ju 1 timme och 10 minuter att åka mellan dessa punkter. Och då går en stor del av färden på motorväg. Att hamna där, nordväst om Södertälje med Mälaren på armlängds avstånd, var sannerligen inget jag ångrar. Inte bara för att yngsta dotterns lag lyckades spela oavgjort, 2-2, utan även för anläggningens kvalitéer.

Detta väckte mer än en fråga

Det var inte allt som var i toppskick vid Friluftsgården. Den ser ut att ha varit i drift länge. Men läget, charmen och omfattningen tog tag i mig. Det förstärktes av att en massa knattar for omkring på gräsytan där 5- och 7-mannaplanerna ritats upp. En pågående fotbollsskola gjorde hela fältet till en folkfest med barn, ledare och anhöriga.

Enhörnas juniorlag (?) hade match på en av 11-mannaplanerna

Med två 11-mannaplaner på naturgräs, ytterligare en på konstgräs samt ett flertal 5- och 7-mannaplaner var Friluftsgården imponerande i sin storlek. Ändå kändes anläggningen gemytlig tack vare omringande lummig växtlighet. Inte alls som stocktråkiga Rosvalla och liknande anläggningar som är stora, öppna fält där man ständigt befinner sig i ett blåshål.

Jag gissar att alla namn på tavlan avslöjar sponsornamnen för den nyanlagda konstgräsplanen

Som fotbollsnörd är jag bekant med Enhörna IF men de är i mitt medvetande allra mest kända för sina fantastiska löparframgångar för något årtionde sedan. Oj, vad de producerat. Nu var vi inte i Enhörna för något annan löpning än den efter en boll. Och Stigtomta IF:s flickor i F05 mötte Enhörna IF för seriematch i Flickor division 5.

Uppvärmning för tjejerna i Stigtomta IF F05

Det är ganska chill att åka på fotbollsmatch som fotbollsförälder, i alla fall i jämförelse med hur det är att vara med som ledare. Nu kunde vi sätta oss tillrätta på den nyanlagda träläktaren vid konstgräsplanen och se "vårt" lag värma upp medan vi smaskade på det vi köpt i motståndarlagets kiosk.

Det luktade fortfarande mycket om det tryckimpregnerade virket i läktaren

Två traditionellt och typiskt sörmländskt gulsvarta lag på planen och givetvis ska bortalaget ha en annan färg vid dessa tillfällen. Ledarna i Stigtomta IF F05 fick låna blå västar till sina adepter och så var den saken löst. Vi tog oss igenom de 3 x 25 minuternas spel, väntade in den nyduschade dottern, och på hemvägen blev det middag på Burger King i Järna. Klockan 21.30 är ingen optimal middagstid men vad gör man inte för idrotten?

Dottern Alva är tjejen i bakgrunden med glasögon

Äntligen har jag sett Friluftsgården i Enhörna. Trots avståndet åker jag gärna dit igen. I helgen väntar nya matcher, som ledare, men då är det på hemmaplan respektive på Skärlagsvallen i Trosa där jag varit förr.