Lunchstopp i Gränna

På hemvägen från västkusten hade vi egentligen all tid i världen. Ingen stress eller några måsten som skulle klaras av på hemmaplan innan dagen var till ända. Istället för ett provianteringsstopp vid Brahe Hus valde vi att svänga av E4:an och glida in till Gränna vid Vätterns östra strand. Några dagar tidigare, på vår resa västerut, stannade vi för lunch vid Brahe Hus men kön till matserveringen var evighetslång så vi åt grillad korv från bensinmacken istället...

En av vägarna i Gränna som går ner mot Vättern

Magnifikt trähus i centrala Gränna

Där ute på Vätterns vatten ses färjan över till Visingsö

Jag kan inte minnas att jag varit i Gränna tidigare. Kanske har jag något barndomsminne att plocka fram om jag gräver tillräckligt djupt och länge. Möjligtvis har detta att göra med att jag verkligen, verkligen inte tycker om polkagrisar. Av någon anledning har Gränna blivit synonymt med polkagristillverkning och för den som tycker om kladdig, tandkrämssmakande godis måste detta vara himlen på jorden. Typ.

Stegen på Grännas huvudgata var få mellan de olika polkagriskokerierna

Trångt, trångt på kullerstensgatan genom Gränna

Gränna verkar ha fastnat helt i sin syn på sig själva att vara polkagris-staden. Oj så mysigt det var bland alla gamla hus. Omgivningarna i förkastningen ner mot bråddjupa Vättern var fantastiska. Här finns potential för mer än osmakliga godis-associationer. Nåväl, vårt stopp var inriktat på mat, och det skulle det också bli.

Det fanns gott om fina matserveringar och av allt detta valde vi asiatiskt från ett gatukök...

I väntan på föda på det lutande torget i Gränna

Med god aptit slängde vi oss käket vid det lutande bordet. Förvisso mer än mätta gick vi de få stegen till nästa servering för att inhandla efterrätten. Hemgjord glass för dyra pengar slank lika obehindrat ner och vi kunde kosta på oss att strosa in till den lilla parken för att i lugn och ro smälta smakerna och intrycken.

Där handlade vi vår efterrättsglass

Mätta, nöjda och belåtna på en av Grännas parkbänkar

Det var hysteriskt mycket folk inne i Gränna. Busslaster med turister lämpades av eller plockades upp. Många bilar svängde ner mot färjelägret, men där i närheten verkade det också finnas en camping. Gränna gav mersmak men för min del skulle det krävas betydligt lugnare tider än en dag i mitten av juli för att till fullo njuta av den lilla ortens charmiga resurser.

Molnen såg hotfullt mörka ut men gav inget regn

I denna gamla skola skulle jag kunnat tänka mig att gå

Vita rosor framför blyinfattat fönster

Många valde Gränna som alternativ väg för att slippa E4:an under en stund

Jag taggade detta blogginlägg med "familjebilder" så därför kommer det ytterligare några bilder under denna rubrik.

Lovisa

Alva

Anita

Vägen ut ur Gränna och upp på motorvägen var minst lika attraktiv som själva samhället. Odlingarna ner mot vattnet, bokskogen, betesmarkerna, husen och gårdarna, allt var verkligen som taget ur en vacker målning. Detta var sannerligen en positiv överraskning och måste utforskas mer vid lämpligt tillfälle!