Marstrand runt i sommarväder

Besöken på Sveriges västra sida har under åren varit frekventa. Kusten norr om Göteborg har varit föremål för en och annan utflykt. Men av någon konstig anledning hade jag inte varit vid Marstrand förrän onsdagen den 19:e juli anno 2017.

Utflykt till Marstrand

Vägen mellan Stenungsund och Marstrand tog oss genom det typiska landskap som råder innanför västra sidans kustlinje. Åkerlapparna är små men gårdarna många. Småorterna radar upp sig efter varandra. Krokiga och smala landsvägar tar sig fram där urberget tillåter det. En och annan bro löper mellan öarna tills det slutligen tar stopp och endast båt är möjligt färdsätt.

Växtlighet där det går

Resesällskapet denna onsdag innehöll ciceroner med god lokalkännedom. Min stackars syster och svåger har denna sommar redan klarat av Marstrand ett par gånger. Nu fick de ännu en chans att visa hur, var, vad och varför. Längst ute på Koön tar man färjan över till Marstrandsön och inte fick jag använda mitt Västtrafikkort utan systerns kort for fram genom kortdragaren. Jag som åkt med ett Västtrafikkort i plånboken sedan 2012...

I väntan på färjan

Utsikt från Marstrandsdelen på Koön mot Marstrandsdelen ute på Marstrandsön där Carlstens fästning är det stora blickfånget

Västtrafik-färjan Lasse-Maja

Ute på Marstrandsön var mängden societetshus i trä påfallande många. Jag läser mig till att Marstrand är en av Sveriges första och populäraste badorter och att det kan "skyllas" på att kung Oscar II gjorde årliga visiter på ön. Jo, man ser spår av allt detta när man går runt i den pittoreska och idylliska bebyggelsen på ön.

En helt okej arkitektur för en Tempo-butik

Vi valde besöksdag med omsorg. Veckan inleddes med alldeles förskräckligt hårda vindar men enligt prognoserna skulle det bli både varmt, molnfritt och vindstilla under onsdagen. Nu är troligtvis besökstrycket vid Marstrand maximalt i mitten av juli och det var folk precis överallt. Färjan gick liksom inte direkt tom mellan Koön och Marstrandsön.

Flakmoppar var det gott om ute på Marstrandsön

Marstrand är verkligen ett Mekka för seglare och övrigt båtfolk. Uppenbarligen ligger det bra längst rutten norr om Göteborg. Givetvis fanns mindre båtar vid bryggplatserna men de enorma miljonflytetygen stack ut på de finaste kajplatserna. Långväga gäster, om man ska tolka flaggorna i akterspeglarna.

Segelbåtar på västkusten är liksom sinnebilden för båtlivet

En aldrig sinande ström av båtar tog sig in och ut vid Marstrand

Vi tog det långa varvet runt klipporna på Marstrand. Jag fick en rejäl och uppfriskande dos av Bohusläns klippor och kustlinje. Det är ju så otroligt vackert! Det karga landskapet vittnar om tuffa förhållanden för allt levande när inte vädret är så fint som det var denna onsdag. Saltstänk, stormande hav och minimalt med jordmån ger inte utrymme för frodigt liv och grönska.

Våra steg tog oss sakta men säkert ut mot de bortre delarna av Marstrandsön

Bra stigar och leder med kompletterande lägeskartor

Vattenpaus för hela sällskapet

Mums för oss ostkustbor som inte är vana vid denna typ av kustlinje

Våra steg tog oss sakteliga närmare baksidan på Carlstens fästning som tornar upp sig på Marstrandsöns högsta punkt. Vi äntrade fästningen, på fredligt sätt, och försåg oss med glass i en av kioskerna. Därefter valde några av oss, läs "gästande ostkustbor", att följa med på en guidad tur inne på fästningen.

Fästningen dök upp inför våra ögon

Carlstens fästning påbörjades 1658 och slutfördes 1860. Av dess militära historia fick vi veta förvånansvärt lite under rundvandringen av guiden. Att fästningen är byggd av rivna borgar och slott är ett märkligt bevis för att innevånarna i de sydligare delarna av Bohuslän inte hade kunnande eller tradition av stenbearbetning. Det hade jag aldrig kunnat tro... Fästningen är byggd av fångar. Dessa brottslingar och kriminella fick vi däremot veta allt om under rundvandringen på fästningen.

Utsikt från toppen av Carlstens fästning

Mest berömd, och otroligt omtjatad av guiden var Lasse-Maja. 1800-talets bedragare var egentligen inte ett dugg sympatisk men efter en lång tjyvkarriär blev han benådad av Carl XIV år 1838 och fick idolstatus i societetskretsar. Ja jisses.

Lovisa och Alva vid en av fästningens kanoner

Många steg senare var vi redo att gå tillbaka till hamnområdet och ta färjan över till Koön. För övrigt är det så att orten Marstrand heter Marstrand Arvidsvik på Koö-sidan sedan 2015. Varför jag nu noterat detta bland alla vita villor och prunkande trädgårdar.

Trängsel på färjan mellan Marstrands-halvorna

Eftersom vi sparat vår matsäck i en kylväska stående i en av bilarna blev det ett matstopp på vägen hemåt. Vi hittade ett brofäste där mackor, kaffe och frukt smakade ovanligt bra.

Godkänd plats för en eftermiddagsfika

Jag åker gärna till Marstrand fler gånger. Nu vet jag vad jag har att förvänta mig och det var en plats som verkligen levererade allt man kan önska av västkusten. Vackert. Bilderna i dagens blogginlägg kompletteras med ett extra bildballeri. Länk till Flickr-galleriet med 43 biler från Marstrand >>>

Tack för idag, slut för idag.